Tanken är att till exempel Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf kan vara på plats vid ett frukostseminarium om 2–3 timmar. Start från och med i höst om intresse finns i klubbarna.

Syftet är att underlätta kontakter mellan Frilans Riks och fotograferna sinsemellan, att ge en möjlighet att diskutera relevanta yrkesfrågor i vardagen. Om listan får en utveckling likt snackbar kan man räkna med en brokig blandning av ämnen – från handfasta tips till ideologiska frågeställningar. Diskussionsämnena kommer förstås att styras av medlemmarna på listan.

– Det verkar finnas ett uppdämt behov, säger Malin Wahlstedt som håller i listan.

Den frilansfacklige fotograf som vill gå med kan vända sig till admin@frilansriks.org.

- Att vi gör detta är för att vi vill få fler svenska frilansar att upptäcka vad samvaro med frilansar från flera länder ger – kunskaper och kontakter, samtidigt som det är ett trevligt avbrott i vardagsslitet, säger Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks.

Nordic Freelance hemsida hittar du här http://nordicfreelance.com/ och anmälan kan göras via denna länk.

Platsen är Malmö onsdag 23 maj 8.30–16.30, priset 2 800 kronor. De som anmälde sig vid Gräv 2012 har förtur, kolla med MaLou om det finns plats om du är intresserad. 25lindhom@telia.com eller tel 0414-72114.

Fojo finns i Kalmar och kurs och resa är kostnadsfria. Boende på Fojos internat kostar 580 kronor/natt. I priset ingår frukost, linne, handdukar, tillgång till cykel och trådlöst internet. Du har egen toalett och dusch på rummet. Journalistförbundet har dessutom några stipendier om 700 kr per dag som går att söka för frilansar och arbetslösa som kommit in på en Fojokurs.

Har du frågor om kursen, platstillgång, anmälan m.m. kontakta Servicebolaget, e-post: servicebolaget@sjf.se och här kan du läsa mer om kursen.

Sandra Gaye

Sandra Gaye, 18, går på Mediegymnasiet i Nacka utanför Stockholm där hon läser journalistik. Nu praktiserar hon på Garbo reportage i 10 veckor och hon ska mest ägna sig åt att göra Hammarbys matchprogram, som garboiten Magnus Hagström ansvarar för. Sandra – som förstås är inbiten hammarbyare – bor på Södermalm i Stockholm tillsammans med mamma och en katt. Men hos pappa i Södertälje har hon tre småsyskon och så har hon en storebror i Gambia. Fast honom har hon inte träffat.

Hur kommer det sig att du hamnade här, på Garbo? Jag har läst alla Hammarbys olika matchprogram sedan jag var liten och när vi skulle göra den obligatoriska praktiken på skolan så ville jag så klart skriva om Hammarby. Så jag tog kontakt med Magnus och fick komma hit.

Hur kommer det sig att du gillar Hammarby så mycket? Det är på grund av morfar. Han tog med mig på fotboll när jag var liten fastän jag hatade det. Men efter min första match på Söderstadion, då var jag bara sex år, så är jag fast. Nu går jag på alla hemmamatcher i fotboll och bandy och så många bortamatcher som ekonomin tillåter.

Hinner du träffa kompisar då? Ja, för de är ju också Bajenfans – det är så vi har träffats – så vi går på en del matcher ihop. Förutom mina klasskompisar, men dem träffar jag ju i skolan.

Vad vill du göra när du är färdig? Jobba med något ett tag och sedan fortsätta plugga, tror jag. Jag är faktiskt inte riktigt säker på vad ännu. När det gäller journalistik så vill jag helst skriva om musik och sport. Absolut inte jaga nyheter och inte jobba med TV, hellre radio i så fall.

Hur är det att vara på Garbo reportage? Bra, tycker jag. Det är kul att göra något annat än att vara i skolan hela tiden och få ett resultat som syns någonstans.

Ge exempel på vad du får göra! Jag har fått göra korta intervjuer till matchprogrammet och åka iväg och intervjua och skriva ihop det. Nu jobbar jag med en artikel om inlinehockey. Men den är inte färdig ännu. Och så ska jag få skriva en intervju till Frilansjournalisten.

Vad har varit det svåraste med att praktisera här? Det är nog att få tag på folk. Trots att det är så korta grejer kan man få jaga länge. Eller att skriva om saker som man inte vet så mycket om.

Vad läser du för tidningar? Mest musik- och idrottstidningar och så Aftonbladet motvilligt, men jag gör det. Det går i perioder också men eftersom jag åker tunnelbana till skolan har jag tid att läsa där.

Vad är ditt drömuppdrag? Oj, det var en svår fråga. Men det är nog att få följa de lite mer stökiga supportrarna och skriva om dem på ett sådant sätt så att folk får se en annan sida av dem.

Papper eller webb? Det är roligare att läsa på papper men webben är bättre på det sättet att den uppdateras hela tiden. Man får veta direkt om det hänt något.

Är det svårt att få praktik? Ja, det är det. Vi får sitta och ringa runt själva. Alla hittar inte – trots att det är obligatoriskt – och då får de stanna på skolan och göra uppgifter som de får av lärarna istället.

Känner du till arbetsmarknaden för journalister? Ja, mammas pojkvän är frilansjournalist, så lite har jag hört. Jag vet att det kan vara svårt att få jobb och så. Det skulle vara jobbigt att försöka utan att lyckas men ändå, man måste testa.

Känner du till facket? Ja, lite grann. Min pappa är nog med. De jobbar väl för anställdas rättigheter.

Isabella Iverus

– Det strider mot svensk lagstiftning att en typisk sommarvikarie F-skattar, säger Johannes Isaksson, förhandlingschef på Journalistförbundet.

Linn Ohlsson blev hela fackets hjälte när hennes påtvingade konsultuppdrag på Sveriges Radio visade sig vara en anställning enligt Arbetsdomstolen. Nu varnar facket för att arbeta med F-skattsedel inne på redaktionerna i sommar. Du kan råka illa ut vid en olycka och mista avdragsmöjligheter i efterhand.

Snart dags för sommarvikariat på någon av de tidningar du regelbundet frilansar för? Om du F-skattar under ditt vikariat medverkar du till att tidningen bryter mot lagen. Dessutom kan du i värsta fall få dina avdrag retroaktivt underkända av Skattemyndigheten.

– Det strider mot svensk lagstiftning att en typisk sommarvikarie F-skattar. Handlar det om att du som journalist ersätter anställda som är på semester, går på schema och är arbetsledd, då är det en anställning och inte ett uppdragsavtal, säger Johannes Isaksson, förhandlingschef på Journalistförbundet.

Han har varit med och arbetat fram foldern ”Frilans eller anställd?” som Journalistförbundet i dagarna skickar ut till frilansklubbar, arbetsplatsklubbar och medieföretag. Foldern är ett led i den ”fastlansstrategi” som förbundsstyrelsen arbetat med under mer än ett års tid. Utskicket har skjutits upp eftersom man ville invänta Arbetsdomstolens dom i fallet med Linn Ohlsson. Linn Ohlsson vikarierade i olika omgångar från 2001 på Sveriges Radio, och från 2009 blev hon anlitad som F-skattare av SR, trots att hon egentligen ville vara anställd. Journalistförbundet har drivit Linn Ohlssons fall mot SR i Arbetsdomstolen och 28 mars slog domstolen alltså fast att Linn Ohlsson, precis som facket hävdat, varit anställd av Sveriges Radio. Därmed bekräftas Journalistförbundets inställning till vad som gäller avseende arbetstagare och uppdragstagare.

– Den här domen var väldigt tydlig och rakt på sak. Egentligen ändrar den ingenting, utan slår fast vad vi redan anser är gällande lagstiftning. Men på det lokala planet kan det betyda att klubbar och medlemmar blir mer medvetna om vad som gäller, tror Johannes Isaksson.

Och det är det som är huvudsyftet med foldern:

– När vi nu går ut med riktad information handlar det om att medvetandegöra alla i vår organisation om hur vi ser på problemet med så kallade fastlansar. Vi vill göra klart att det inte finns något enkelt sätt att avgöra om någon är uppdragstagare eller arbetstagare. Varje fall måste avgöras för sig och vi vill att klubbarna ska inventera situationen på sina arbetsplatser och sedan stämma av med oss centralt för att se vilka fall vi kan driva, säger Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande.

Enligt Johannes Isaksson har en del klubbar redan börjat titta på om deras redaktion anlitar frilansar på felaktigt sätt – alltså som uppdragstagare och F-skattare istället för som anställd A-skattare. Han menar att foldern också är ett försök att förklara för den enskilde F-skattaren vilka konsekvenser det kan få att fakturera om man istället borde ha varit anställd. Den som är osäker på vad som gäller för det egna uppdraget rekommenderar han att ta kontakt med arbetsplatsklubben på den redaktion som uppdraget (anställningen) gäller. Skatteverket kan i efterhand underkänna ens avdrag i enskilda firman, om de bedömer att man borde varit anställd. Förutom att det kan vara svårt att få en överenskommelse där det fakturerade beloppet täcker alla förmåner som den som är anställd med kollektivavtal har, kan frilansen råka riktigt illa ut om han eller hon orsakar en skada hos uppdragsgivaren.

– I bästa fall har du som frilans en företagsförsäkring, men om ditt försäkringsbolag kommer fram till att du inte varit uppdragstagare, kan de vägra dig ersättning. Och detta samtidigt som inte heller arbetsplatsens försäkring täcker skadan eftersom du inte varit anställd, säger Johannes Isaksson.

Många frilansar hoppar regelbundet in på en redaktion i kortare perioder, och F-skattar då. Var går gränsen för när man som frilans kan F-skatta och när man bör se till att få ett anställningsavtal?

– Sitter du på redaktionen, är du arbetsledd och använder deras utrustning, ja då är det nog svårt att hävda att du  är uppdragstagare. Men man måste ha hela bilden för att kunna göra en bedömning.

Många frilansar VILL F-skatta på kortare inhopp och vikariat, man tycker att det är en fördel att få F-skatta. Hur stöttar facket dem, så att de till exempel kan begära rätt arvode?

– Vi kan ju inte hjälpa folk att bryta mot lagen. Visst förstår jag att den enskilde kan tycka att den gynnas av att göra så, men om många gör så leder det i förlängningen till sänkta arvoden, att folk sparkas och sedan kommer de tillbaka med F-skatt på sämre villkor. Det är bara några som lyckas få bra betalt och de blir färre och färre. Arbetstagarbegreppet urholkas. En del vill jobba gratis för att få in en fot i mediebranschen, men facket kan inte stötta det heller.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Jennie Larsson är ny i Frilans Riks styrelse. Hon är frilans och sitter i frilanskollektivet Barbro i Malmö. Samtidigt är hon anställd på bemanningsföretaget Kompetens i Skåne. Foto: Malin Palm

Hör du till dem som då och då hoppar in på en redaktion? Som en kunnig konsult med därtill hörande skäligt arvode? Med bemanningsföretagen som allt fler redaktioner anlitar för att få vikarier har det blivit svårare att som frilans göra lönsamma inhopp.

– Det är ett otroligt billigt sätt för redaktioner att fylla tillfälliga luckor och få personal med hög kompetens på ett flexibelt sätt, säger Jennie Larsson, nyvald ledamot i Frilans Riks styrelse.

Hon har hoppat in som korttidsvikarie på Sydsvenskan Trelleborgs Allehanda och är anställd av bemanningsföretaget Kompetens i Skåne (KiS). Jennie Larsson anställdes på KiS när hon sommarvikade på Trelleborgs Allehanda 2009. 2010 blev hon erbjuden en ”fast anställning som ambulerande medarbetare, med rätt att avböja erbjudanden”, alltså en anställning där hon får betalt för de uppdrag hon tackar ja till. Lönen hon får är lägre än vad fast anställda journalister med motsvarande erfarenhet på Sydsvenskan får. Jennie Larsson känner flera frilansar som är anställda på samma premisser som hon hos KiS. Enligt henne ökar det möjligheten för företaget att kunna erbjuda tidningarna journalister som kan hoppa in på kort varsel.

– De ringer in en vid behov, från en dag, till några veckor. Det är väldigt smidigt för dem med oss frilansar, eftersom vi har annat att göra mellan inhoppen.

Jennie Larsson menar att sedan Sydsvenskan började anlita KiS när de behöver vikarier har både möjligheterna att sälja in frilansknäck till tidningen och att göra korta inhopp på konsultbasis, minskat. I löneförhandlingen med KiS har hon tryckt på att kompetens och flexibilitet i kombination borde löna sig, att de korta inhoppen borde betala sig bättre. Men utan resultat.

Malin, en frilans som vill vara anonym, tycker att ett problem med att vara anställd av ett bemanningsföretag, är svårigheten att löneförhandla på ett schysst sätt. Hon ombads att söka ett sommarvik på en stor dagstidning som sedan några år anställer sina vikarier av Marieberg Media. Löneförhandlingen med Marieberg Media blev inte vad Malin hade tänkt sig.

– Jag fick inte igenom mina krav, utan fick mycket lägre lön än de som är fast anställda direkt av tidningen. Trots att jag har lika utbildning och erfarenhet. Att förhandla med någon som inte är involverad i mitt arbete och som inte behöver bry sig om min kompetens känns oproffsigt och jag tycker att det strider mot en rättvis förhandlingssituation mellan köpare och säljare, säger Malin.

Malin har tidigare både haft kortare vikariat och hoppat in enstaka dagar på en annan tidning som hon också frilansar för. Då har hon anställts direkt av tidningen och kunnat få ett bra dagsarvode, eftersom hon mer direkt kunnat peka på sin kompetens i förhandlingen.

Att bemanningsföretagen inom mediabranschen innebär sina särskilda utmaningar, både för journalistiken och för journalisterna, är ingen nyhet. En generell slutsats är att lönerna inom dessa företag ofta är lägre än för journalister anställda direkt av medieproducenten. Inom Journalistförbundet har man därför arbetat hårt för att stärka arbetsplatsklubbarna på bemanningsföretagen. 9 maj börjar kollektivavtalsförhandlingarna för de bemanningsanställda.

– Löner och övriga villkor för de anställda i bemanningsföretag måste bli bättre, och det görs genom att förbättra kollektivavtalen. Det går inte på något annat sätt, säger Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande.

Hans råd till frilansar som också har en anställning på bemanningsföretag är att inför löneförhandling ta hjälp av den befintliga arbetsplatsklubben. Från och med första juli i år går det att vara med i två klubbar samtidigt, något som kan vara aktuellt för frilansar som också är anställda på bemanningsföretag. Hur det ska fungera i praktiken är inte klart ännu, utan något som Frilans Riks styrelse håller på att utreda.

Att det skulle vara en orättvis förhandlingssituation, eftersom inte journalisten förhandlar med den man dagligen jobbar med, håller inte Jonas Nordling med om.

– Bemanningsföretagens affärsidé är inte journalistik, utan uthyrning. Istället för att argumentera utifrån sin kompetens gäller det att visa sin uthyrningsbarhet, säger han.

I början av juni är Jennie Larsson inbjuden att medverka i ett panelsamtal om bemanningsföretag på Nordic Freelance i Oslo. I Norge finns ännu inte sådana företag, och man är intresserad av erfarenheterna från Sverige.

– Jag kommer säga att det är vikigt att jobba för att bemanningsföretagen har vettiga villkor, kanske ska man ha en speciell lön om man hoppar in enstaka dagar, säger hon.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Marianne Zetterblom

Marianne Zetterblom, 39, är redaktör på tidningen Arbetsliv och bor i Midsommarkransen söder om Stockholm ihop med sin man Marc och barnen Svante 1,5, Esther, 5 och Isak, 8 år. Av just den anledningen är tid för intressen en bristvara även om Marianne är kulturvetare i botten och har guidat på både på Stockholms Stadshus och Liljevalchs.

Att gå till jobbet, däremot, tycker Marianne är jätteskönt och hon får göra klart saker utan att bli avbruten. ”Dessutom är det tyst” konstaterar Marianne belåtet. Innan hon började här gjorde hon sin praktik på tidningen Vår bostad efter att ha läst den 1,5-åriga journalistutbildningen för akademiker vid Stockholms universitet. Först var Marianne webbredaktör i fem år och nu är hon inne på tredje året som redaktör för papperstidningen. Men det har kommit några barn emellan.

Arbetsliv är Sveriges största facktidning inom arbetsmiljöområdet. Den kommer 6 gånger per år och ges ut av Prevent, som är en ideell förening med Landsorganisationen (LO), Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenskt Näringsliv som huvudmän. Tidningens upplaga uppmättes år 2010 till 143 900 exemplar.

Vilken är tidningen Arbetslivs målgrupp? Det är skyddsombud, personalansvariga, produktions- och verkstadschefer och en del myndigheter.

Behövs det en tidning om arbetsmiljö? Det tycker jag verkligen. Att må bra på jobbet är oerhört viktigt för välbefinnandet. Vi spenderar ju en stor del av vår vakna tid där och jag tycker mig märka att intresset för den här typen av frågor har ökat. Jag ser ofta artiklar om ”våra ämnen” i nyhetsfloden.

Ge exempel på vad ni skriver om. Allt som rör arbetsmiljöfrågor. Det är förstås väldigt brett och kan handla om vitt skilda saker. Till exempel mobbing, mögel och kemiska hälsorisker men också positiva ämnen som hur en bra ledare är eller vad en dag på jobbet innebär för någon med en ovanlig arbetsmiljö eller ovanliga arbetsuppgifter.

Berätta om någon artikel som har överraskat dig! Det var faktiskt i senaste numret av Arbetsliv som har temat ”Kreativitet på jobbet”. Då bad jag en frilansare som heter Peter Fredriksson att göra en faktaruta om faktorer som stimulerar ett kreativt arbetsklimat. Han gjorde i stället på eget bevåg ett test lite à la kvällstidning ”Så kreativ är din arbetsplats”. Först tyckte jag det kändes alldeles för oseriöst men det blev jättebra! Vår tidning tenderar att bli lite för allvarlig ibland och vi behöver variera mer. Tunga ämnen behöver eller bör inte vara synonymt med tunga texter, tvärtom.

Använder ni er av frilansar? Oh, ja! Jag köper in mycket material och har många kontakter med frilansar.

Betalar ni enligt fackets minimirekommendation? Ja, det gör vi. Jag tycker att det är skönt att ha något att gå efter och så slipper man tjafs. Visst kan man diskutera hur många timmar något ska ta men det brukar sällan vara något problem. Jag antar att jag kanske är för snäll.

Hur ser din drömfrilans ut? Det är en duktig journalist som också är påläst på tidningen och hur den är uppbyggd. En drömfrilans föreslår också en litet kortare artikel till en av våra vinjetter istället för att ge ett allmänt tips på ett långt reportage.

Får du många förslag? Ja, jättemånga – flera om dagen – och det poppar upp nya förmågor varje dag. Det kommer i perioder också. Det verkar ha med konjunkturen att göra. Ju sämre tider desto fler förslag, verkar det som.

Isabella Iverus