Anna Norrby bröt en nackkota i en bilolycka. Tack vara trafikförsäkringen fick hon ersättning, något som hon inte skulle fått annars. Foto: Anders Åborg

Att vara frilans är för många inte bara ett yrke, det är en livsstil där man har den för många avundsvärda förmånen att bestämma mycket över sin arbetssituation. Frilanslivet har dock en hel del baksidor som många av oss inte riktigt vill tänka på. Få frilansar har till exempel bäddat för att kunna vara sjukskrivna om det skulle bli aktuellt. Från den 1 juli gäller nya regler för egenföretagare där bland annat minst sju karensdagar står på agendan, det kan alltså vara en god idé att se över sina försäkringar.

Anna Norrby hade frilansat i två och ett halvt år när hon sommaren 2009 under en semesterresa kraschade med bilen. Olyckan resulterade i en bruten nackkota och Anna stod plötsligt inför en helt ny situation i livet. Framför henne väntade en lång sjukskrivning och det var osäkert om hon någonsin skulle kunna jobba som hon hade gjort tidigare.

– Jag hade verkligen inte planerat för att kunna vara sjukskriven. Jag hade inga försäkringar som täckte upp för inkomstbortfall eller skadad utrustning, ingen fastställd SGI (sjukpenningsgrundande inkomst), ingen livförsäkring eller olycksfallsförsäkring heller. Bilen var bättre försäkrad än jag.

Eftersom det var en bilolycka så hade Anna tur i oturen att bilen hon körde var trafikförsäkrad. Trafikförsäkringen täckte upp för bland annat fasta kostnader i företaget och inkomstbortfall i och med sjukskrivningen. Bilförsäkringen bidrog till en ny bil när den mosade hamnade på skroten. Det var som sagt tur i oturen att hon satt i en bil och inte fick en istapp i huvudet eller ramlade i en trappa, då hade hon inte haft någon försäkring överhuvudtaget. Några dagar efter olyckan fick Anna tipset av en kollega att direkt ringa Försäkringskassan, för att inte missa ersättning från första dagen från olyckstillfället.

– Jag måste säga att Försäkringskassan verkligen var förstående. Man har ju hört så mycket negativt om hur de arbetar, men de var väldigt hjälpsamma och jag fick sjukersättning från andra dagen trots att jag inte ringde på en gång.

Att räkna ut ett SGI för Anna tog dock lite tid. Det tog närmare bestämt 13 veckor innan hon fick pengar från Försäkringskassan. Hon fick skicka in en hel lunta med deklarationer, resultatrapporter och tidigare inkomster för att få ett ok SGI, och det är kanske inte det första man har lust att pyssla med när man just har brutit nacken.

– Jag råder verkligen alla frilansar att se över sitt försäkringsskydd och hålla reda på sina inkomstuppgifter. Man måste helt enkelt göra det möjligt för sig själv att vara sjukskriven för när man råkar ut för en olycka har man fullt upp med annat och det sista man behöver är att oroa sig för ekonomin.

Anna Norrby hade dagarna före olyckan precis inlett ett samarbete med en ny uppdragsgivare för vilken hon skulle utföra ett ganska omfattande jobb, och givetvis kändes det inte alls bra att inte kunna hålla det hon utlovat.

– Som tur var satt jag i en frilansgrupp och har ett ganska stort nätverk av frilansjournalister runt mig så jag fick ju bara bolla över de jobb som låg framför mig till andra. Jag har också en hel del fasta uppdrag och det är klart att det inte kändes kul att lämna över dem. Skulle jag få tillbaka jobben sen när jag blev frisk?

Ett år efter olyckan är Anna Norrby tillbaka som frilansjournalist igen och hon har lika mycket jobb som före sjukskrivningen.

– Mina uppdragsgivare visade verkligen stor förståelse för mig och min situation, och när jag kom tillbaka efter ett halvår fick jag tillbaka mina fasta uppdrag. Självklart missade jag en del jobb, i synnerhet för uppdragsgivare som var helt nya för mig när olyckan slog till, men jag hade inte behövt oroa mig så som jag i viss mån gjorde under sjukskrivningen.

Anna tror att det hjälpte mycket att hon bollade över sina jobb till andra kompetenta kollegor, på så sätt visade hon att hon ändå löste uppgiften som hon var ålagd. Goda relationer med sina uppdragsgivare är också en stor hjälp om olyckan är framme.

Sanna Lundell

Martin Engqvist

Martin Engqvist är 42 år och bor i Nacka utanför Stockholm. Gift men har inga barn. Lyssnar mycket på musik av döda gubbar i hatt. Countrymusik, alltså.

Jobbar på: Spoon Publishing med redaktörsansvar för bland annat Du & Co.

Fasta frilansar: Ja, något slags stall av återkommande frilansar har vi. Men det händer att vi köper in grejer från andra också.

Själv frilansat: Ja. 2000 frilansade jag både som redaktör och reporter.

Andel frilansmaterial i tidningen: Det finns några anställda skribenter på Spoon som gör både korta och långa saker. Jag uppskattar frilansarnas andel till 60–70 procent och det är ingen särskild kategori vi köper in, det kan vara alla typer av texter.

Det dummaste en frilansare kan göra: Det allra dummaste är att bara höra av sig och säga ”hej, jag är frilansare, hör av er om ni vill att jag ska göra något”. Någon typ av idé ska man ändå ha. Ett annat exempel är när frilansare inte vill berätta hela sin idé därför att de är rädda att man ska sno den. Kan de inte berätta vad de vill skriva om tackar jag nej. Jag tycker också det är lite störande när en frilansare inte kan ta ett nej, utan man hamnar i en diskussion varför det inte är en bra idé. Det kanske inte ens är fel på idén, det finns bara inte på plats i tidningen som bara kommer fyra gånger om året.

Hur frilansaren bör närma sig Du & Co: Jag jobbar själv ganska strukturerat och tänker tidigt i tidningssidor. En frilansare som är förberedd och kan presentera sin idé på ett liknande sätt har större chanser.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Njaej, jag har den inte som mall, men man kan säga att jag har den i bakhuvudet. Som redaktör har man en budget att hålla sig till, men jag vill ju ha bra frilansare och tycker att de ska kunna leva på sitt jobb. Jag tycker inte att jag är galet snål, men jag vill alltid vara överens om vad ett jobb ska kosta innan.

Magnus Hagström

Tommy Johansson

Tommy Johansson är 60 år och bor i Östersund med sin fru och har jobbat både för Länstidningen och för Östersundsposten. Tre egna barn, frun har också tre barn varav ett fortfarande bor hemma.

Jobbar för: Mest för Sveriges Radio där jag gör nyheter åt SR Jämtland. Just nu också åt Storstadspress som gör tidningar åt nyinflyttade i olika städer i Sverige. Ibland har jag kurser också, till exempel i journalistiskt skrivande. Efter en stroke 2003 jobbar jag halvtid och har sjukersättning 50 procent.

Frilansandet – dröm eller nödlösning: Jag valde frilansandet efter att ha varit anställd. Det var inte någon konflikt men det kändes instängt att jobba fast. Jag hade haft det ekonomiskt mer lönsamt om jag fortsatt vara anställd, men jag har ännu inte ångrat mig.

Jobbar du hemma, har eget kontor eller i sitter i frilansgrupp? Jag jobbar hemma. Tidigare hade jag lokal med en frilanskollega men efter stroken har jag inte haft råd.

Bäst med frilanslivet: Att man är obunden, man känner sig friare. Ibland hoppar jag in på ett vikariat och det är det väldigt skönt att veta att man kan gå därifrån.

Sämst med frilanslivet: Den otrygga ekonomin. När jag blev sjuk var jag helt borta från marknaden ett tag och förlorade flera återkommande arbetsgivare. Det har varit svårt att komma igen.

Värsta och bästa arbetsgivare: De fall där de vill ha väldigt mycket – artikel på 5000 tecken, faktarutor och bilder – och ändå inte vill betala anständigt. Ett annat exempel är när jag fick ett uppdrag åt informationshållet, och de hade ändrat så mycket i min text att jag vägrade låta dem ha mitt namn under den. De bästa arbetsgivarna är de redaktörer som själv har erfarenhet av frilansande och vet vad som gäller.

Om framtiden för det här yrket: Det hänger mycket på en själv. Jag tror att villkoren kommer att förändras, och vårt arbetssätt kanske också måste göra det. Man kanske måste bredda sig till sådant som inte är ren frilansjournalistik – att hålla kurser till exempel. Eller att jobba med både ljud och bild förutom skrivandet.

Magnus Hagström

Just nu arbetar man med en webbkampanj som riktar sig till såväl frilansklubbar och arbetsplatsklubbar som säljare och köpare av frilansmaterial. Man vill få ut budskapet om varför det är så viktigt att värna frilansjournalisters upphovsrätt.

Kampanjen på webben består av fyra delar. Den första tar upp vad man som frilansjournalist ska tänka på när man säljer sitt material och hur frilansjournalisten ska hantera eventuella fulavtal. Den andra vänder sig till redaktörer och beställare och informerar om hur de ska hantera upphovsrätten och motverka fulavtal – som oftast kommer uppifrån – och den tredje tar upp hur frilansklubbarna kan hjälpa medlemmar som utsatts för dessa avtal.

Den fjärde och sista delen består av information till arbetsplatsklubbar där de får veta hur de kan stödja företagets frilansar och hur viktigt det är även för de anställda journalisterna.

Nu kommer han att bli huvudtalare på Nordiskt Frilansseminarium som i år har temat samverkan – i ordets alla bemärkelser, mellan länder, kompetenser och kollegor.

Gertten har arbetat som journalist för tidningar, radio och television i Afrika, Latinamerika, Asien och runt om i Europa under 1980- och 90-talet. År 1995 kom reseboken ”Ung man söker världen”. Han har också varit krönikör i bland annat tidningen ”Arbetet” och producerat flera historiska dokumentärer, nöjesprogram och mediegranskande magasin. Han är till vardags verksam i Malmö i det egna bolaget WG film i Malmö.

Filmen Bananas orsakade stort rabalder när den kom och storföretaget Dole försökte stämma Fredrik Gertten för skildringen av en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med frukt- och grönsaksföretaget Dole. Så småningom las stämningarna ned och filmen går nu på turné i världen. Den hade premiär hösten 2009.

– Man kan undra hur detta beslut har fattats och hur remissrundan har sett ut. Det är dessutom en allvarlig kritik till vårt eget förbund och alla andra förbund som ska bevaka den här typen av frågor.

På Snackbar går debatten hög och en Facebookgrupp har snabbt bildats. Det är långt fler än bara frilansjournalister som är drabbade.

– Nu måste vi se hur vi ska agera framåt, säger Åsa Ohlsson. Det här är för stort för att bara släppa.

Isabella Iverus

Tidningen vandrar i minnenas allé. Gamla traditioner, nöjen, mat, släkt, arbete och recept från förr är några av ämnena. Dessutom blir det porträtt av gamla filmstjärnor och artister från förr. ”En bra, stark idé”, kommenterar Vassa Eggen, som dock har invändningar mot formen, ”märklig typografi och svårnavigerade sidor”. Läs mer på vassaeggen.se.

Det kan vara på sin plats att påminna om varför frilansjournalister precis som fotografer ska värna sin upphovsrätt – och det sammanfattar Roland Cox bra på sin hemsida, där han bland annat påminner oss om att upphovsrätten ska värnas inte bara för frilansjournalisternas skull, utan även med hänsyn till personer man intervjuat och för att bevara mångfalden i samhället. Läs mer här: www.cox.nu/upphovsratt.htm

Tidningen ges ut i åtta län, Stockholm, Uppsala, Södermanland, Västmanland, Örebro, Dalarna, Värmland och Gävleborgs län och har funnits i 27 år men har på senare år tappat i omsättning, skriver Dagens Media.

– Kostnaderna kommer att hållas nere genom att vi inte kommer ha några anställda, utan allt läggs ut på entreprenad, säger Jenny Emerén, tidningens nya ägare.