Peter Smirnakos

Peter Smirnakos, 35, bor på Södermalm, är gift och har två barn, en dotter på 1,5 och en son på 4,5. I höstas föddes också hans tidningsbebis Icon Magazine, i regi av Bonnier tidskrifter, som han nu tillsammans med Joel Persson är chefredaktör för.

Icon är ett reportagemagasin i livsstilsgenren som riktar sig till välutbildade storstadsbor mellan 30 och 50 år, i huvudsak män. Inför tidningens lansering sa Peter Smirnakos att hans förhoppning var att människor skulle känna att Icon är just den tidning som fattats på den svenska marknaden.

Tidningen har nu kommit ut med tre nummer. Hur tycker du att den har mottagits? Den har fått ett varmt mottagande, med väldigt mycket positiv feedback av just det slaget. Vi har kommit ut som vi ville.

Enligt Resumé har ni rekordlåga försäljningssiffror (6300 för första numret, 5000 för andra). Finns det verkligen utrymme för en sådan här tidning i Sverige? De där siffrorna visar inte totalupplagan, till det kommer en stor prenumerantstock. Vi säljer enligt planen och arbetar oss nu uppåt. Jag tror absolut att det finns utrymme för Icon, men det är en tidning som måste få ta lite tid. Artiklarna i Icon utmanar och kräver lite mer av sina läsare än artiklar i vanliga livsstilstidningar och skvallerpressen. Men har man väl läst ett 45 000 tecken långt porträtt om till exempel en amerikansk filmproducent som dominerat Hollywood i mer än 40 år, så tror jag man vill ha mer av samma sorts nya, oväntade historier.

Vad har varit roligast med att starta en tidning? Att vara fri i tanken och gå på de impulser man har, och att få berätta historier som man inte läst tidigare. Vi har startat den här tidningen för att vi har känt en frustration över att det berättas samma historia om samma kändisar om och om igen. Vi har försökt hitta en egen, unik röst där den röda tråden i tidningen är parollen ”Vår tids inspiratörer”. Icon handlar om människor, fenomen, företag och idéer som formar vår värld i dag.

I vilken utsträckning har ni inspirerats av Filter? Filter kom ut när vi var i planeringsfasen av Icon. De bröt ny mark och har gjort ett fantastiskt jobb i att de själva sätter agendan för tidningens innehåll och utgår från vilka historier de själva vill berätta. I den meningen har vi inspirerats av Filter, men sen skiljer vi oss åt från dem också. Till exempel så skriver vi inte bara om Sverige och svenskar, vi satsar mycket på bildjournalistik och vi skriver även om ämnen som resor, mode, arkitektur och design.

Hur mycket jobbar ni med frilansar? Oerhört mycket. 90 procent av materialet skrivs av frilansar, men av idéerna kommer kanske fem procent från frilansar.

Hur ska man som frilans göra om man vill jobba med er? Mitt tips till frilansar är att göra livet så lätt som möjligt för redaktören. Redaktören vill ha kontroll, men inte göra jobbet själv. Därför ska man komma med en väl formulerad idé som ligger i linje med tidningens profil och gärna visa på vilket sätt man kan realisera den.

Hur betalar ni era frilansar? Följer ni frilansrekommendationen? Det beror på förutsättningarna för varje jobb. Vi vill betala så mycket det går, och vi har en rimlig budget som tillåter oss att göra långa reportage från olika delar av världen. Men om alla tidningar skulle följa SJF:s rekommendation så skulle det inte finnas så många tidningar kvar.

Vad gör du när du är ledig från jobbet? Jag är med min familj, umgås med vänner, tittar på film, läser magasin och upptäcker nya saker. Jag försöker även resa så mycket jag kan.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Terri Herrera Eriksson

Terri Herrera Eriksson, 38, är specialtidningschef på Amelia och bor i Midsommarkransen, en av Stockholms södra närförorter, tillsammans med sin man Olle och deras två barn, Alba 9, och Iker, 5. Amelia specialtidningar ger ut elva titlar, bland annat Amelia Brud&Bröllop och Amelia Vår. De flesta kommer en gång per år och framförhållningen i produktionen är lång. Senaste tidningen från redaktionen var Terri själv redaktör för, och den heter inte oväntat Amelia Jul.

Hur ska man som frilans kunna komma med idéer som passar rätt i tiden för den tidning ni jobbar med för tillfället? Tänk ett halvår i otakt. Kom gärna med julidéer mitt i sommaren. Men om det är ett samarbete med fotograf, till exempel reportage hemma hos en familj, då behöver jobbet göras ett år i förväg med plåtning julen innan. Alla är välkomna att höra av sig så skickar jag vår produktionsplan.

Vad gör ni med idéer från frilansar som landar helt fel i tiden? Om det är en unik idé köper jag den även om den kommer vid helt fel tidpunkt. Om jag känner att jag behöver fundera mer på idén så brukar jag be frilansaren återkomma.

Hur mycket jobbar ni med frilansar? Redaktionen är ganska liten, så tidningarna görs till stor del av frilansar. Vi har en fast stab av frilansar som återkommer och dem jobbar vi helst med. Några av dem är med när vi planerar stora paket i tidningarna, som till exempel stora spa-guiden i Amelia Kropp & skönhet. Vi arbetar också med frilansredaktörer.

Betalar ni enligt frilansrekommendationen? Oftast inte, men vi betalar hyfsat i förhållande till andra. Arvodena har stått lite stilla senaste åren, jag skulle gärna vilja betala mer, men i dagsläget går det inte.

Hur påverkas innehållet i era tidningar av att de till stor del är annonsdrivna? Ganska lite. Det ska inte vara något man behöver tänka på som journalist. Vi har till och med tackat nej till idéer som känns för reklamiga. Det här är en diskussion som framförallt vår skönhetsredaktör ofta har, vi måste till exempel ha en märkes- och prisspridning på produkter i tidningen för att det ska vara trovärdigt.

Har du själv frilansat? Ja, större delen av min karriär som journalist. Jag började 1999 och höll på med det förutom en kort period på Aftonbladet fram till ett och ett halvt år sedan då jag fick jobbet som specialtidningschef på Amelia. Jag jobbade mest åt Sveriges Radio, Aftonbladet och Amelia.

Vad är det bästa med att vara fast anställd redaktör, jämfört med att frilansa? Att ingå i ett redaktionellt sammanhang där jag får gå från idé och hela vägen till färdig tidning. Jag tycker också att det är kul med kontakterna med marknad och annons. Och att ha semester. Innan jobbade jag året om, jag skrev två krönikor i veckan för Aftonbladet även om jag var ”ledig”.

Vad gör du på din fritid? Då är jag med mina barn eller snackar skit och dricker vin med kompisar.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Camilla Widebeck

Camilla Widebeck, 45, är samhällsvetaren som blev journalist men som i hjärtat anade att naturvetenskaplig forskning var något av det roligaste som fanns. När Frilansjournalisten ringer har Camilla ”kattjour” hemma i villan i Uppsala där hon bor med man och två barn, för att passa sibiriska skogskatten Anessa, 13 veckor gammal. ”Jag är kattallergiker och kattälskare, det är en svår kombination. Men denna kattras kan många allergiker ha.”

Camilla Widebeck började frilansa för Vetenskapsradion 1996 och snart blev hon projektanställd. Så småningom fick hon fast tjänst som reporter och i januari i år blev hon producent för programmet Vetandets värld som sänds måndag till fredag mitt på dagen i 20 minuter.

Ni gjorde om formatet för Vetandets värld i samband med att du tillträdde, hurdå? Vi ska ha en tydligare förankring i tiden, vara starkare knutna till Vetenskapsradions nyhetssändningar, och med en tydligare avsändare. I varje program ska vi kunna motivera varför vi sänder det här just nu, inte bara berätta om spännande forskning. Det gör vi bland annat genom att vi har både på- och avannonsering med en programledare.

Hur mycket frilansmaterial använder ni? Ungefär hälften av det vi sänder görs av frilansar. Drömmedarbetaren är den som både har ett hum om och ett kritiskt sinne till vetenskap, som kan sätta in saken i sitt sammanhang och samtidigt berätta en historia på ett bra sätt och av det göra trevlig radio. Men lika viktigt är hur samarbetet fungerar, att frilansen levererar i tid, med raka rör och tydliga besked och att mina synpunkter tas emot så att man kan ha en diskussion tillsammans.

Radiofrilansar bildar nu en egen fackföreningsklubb för att bättre kunna jobba för bland annat höjda arvoden. En del radiofrilansar får ju sämre betalt än de fast anställda på SR. Hur betalar Vetandets värld sina frilansar? En F-skattare får som regel 13 500 kronor för ett jobb som beräknas ta 3–4 dagar att göra.

Tycker du att det är rimligt? Ska jag vara ärlig har jag inte räknat efter så noga. Enda sättet att göra det är att räkna om arvodet till vanlig lön, men sen måste man ju ta hänsyn till att frilansen har kontorshyra och inte heller kan ta betalt för alla sina arbetsdagar. Jag förmodar att det är rimligt. Vi har ju arbetat med frilansar länge och arvodet höjdes en del i samband med omgörningen av programmet nu i år.

Vad är din roll som producent? Jag ska fastställa vilka program som ska göras, och av vem, och bolla programmet fram till färdig produkt. Sen är jag programledare och sätter in reportaget i sitt sammanhang. Det är en svår och spännande uppgift att planera helheten.

Vad är det som är svårt? Det råder ingen brist på idéer, men det gäller att lägga ambitionsnivån lagom högt. Vi har alltid ont om pengar. Vi måste också göra rätt avvägning mellan frilansidéer och idéer från redaktionen. En annan utmaning är hur djupt in i vetenskapen vi ska gå och fördelningen mellan populärvetenskap och forskningsprocessen.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Aaron Israelson

Aaron Israelson är 33 år, singel och bor i centrala Göteborg. Han är också chefredaktör för tidningen Faktum, en tidning som säljs av hemlösa på Göteborgs gator (de köper tidningen för 25 kr, säljer den för 50 kr och får behålla mellanskillnaden). Aaron är också chefredaktör för den kommande Skåneeditionen av Faktum, som varit i blåsväder eftersom redaktionen till stor del kommer från Aluma – Malmös tidning för hemlösa. Redaktionen på Aluma sa upp sig i protest mot rekryteringen av Alumas nye ansvarige utgivare och vice vd, eftersom han tidigare varit marknadsföringschef för Livets ord.

Aluma hotar att stämma er för att ni planerat en konkurrerande tidning och dessutom tar över Alumas gamla gatuförsäljare, något de påstår är olagligt. Kan de få rätt, tror du? Nej, inte en chans. Våra jurister är mycket tydliga med detta. Dessutom har Alumas ägare nu lyckats driva tidningen och hela koncernen, som ägt gatutidningen, i konkurs så det känns mycket osannolikt att de skulle driva en rättsprocess mot oss. Vi känner oss trygga.

Tycker du att det finns en generell tendens att tillsätta tidningschefer som ideologiskt står på samma sida som ledningen? Nej, ingen generell tendens. Däremot har ju tidningen Världen Idag tidigare utsett pastor Ulf Ekman, Livets ords grundare, som ansvarig utgivare. Det fick ju till och med den kristne profilen och journalisten Siewert Öholm att gå i taket. För den publicistiska självständigheten är det avgörande att ansvarig utgivare är chefredaktör och publicist. Inte bibeluttolkare eller politiker.

Kan man inte vara med i Livets ord och ändå följa de publicistiska principerna? Visst kan man det, men en vice vd ska inte vara ansvarig utgivare och det är klart att redaktionen drar öronen åt sig när en marknadschef på Livets ord blir ansvarig för den redaktionella linjen och har synpunkter på ett temanummer om abort.

Hur många finns i redaktionerna totalt? Vi är fem allt som allt.

Hur stor del av tidningen (Göteborgs- och Skåneeditionen) är frilansmaterial? Större delen av vårt redaktionella innehåll är frilansmaterial.

Har ni några fasta frilansare? Ja, ett helt gäng.

Betalar ni enligt SJF:s frilansrekommendation? Vi är en mycket liten tidning med begränsade ekonomiska resurser, men vi försöker betala rimliga arvoden också i förhållande till de stora tidningarna i den mån vi kan. Vi betalar på grundval av arbetets omfattning och skribentens eller fotografens erfarenhet.

Har du själv frilansat? Ja, i många år, det var en ofta brutalt hård, men också självständig tillvaro. Många uppsidor, men jag är glad att jag har en fast anställning just nu. Å andra sidan är det lättare att frilansa när man är etablerad så jag återvänder säkert till frilansandet i framtiden.

Vilka förslag vill du se mindre av från frilansar? Alla förslag som går i upptrampade spår. Folk förväntar sig att vi söker en viss typ av material. Överraska mig i stället.

Vad är gemensamt för de förslag du nappar på? Att de är kreativa och gestaltar exempelvis socialjournalistik på ett helt nytt sätt.

Går ni med vinst? Vi går med en blygsam vinst som vi, enligt våra stadgar, måste återinvestera i verksamheten. Det känns skönt att vi inte gör business på utsatta personer.

Hur ser framtiden ut för Faktum? Mycket ljus. Vår vision är att bli Sveriges största gatutidning och växa över hela södra och västra Sverige. Vi skriver in ungefär fyra nya försäljare i veckan. Målet är att alla hemlösa i Sverige ska ha möjlighet till sysselsättning. På sikt är målet att vi inte ska behövas för att hemlösheten är utrotad. Tyvärr tror vi att vi finns kvar i minst tio år till.

Ana Udovic

Helena Giertta.

Helena Giertta kommer från en familj av journalister och AIK-are. Hon har också vandrat dessa vägar och är chefredaktör för Journalisten sedan 2008. I höst fyller hon vad hon beskriver som ”ångestladdade 50”. Helena har två vuxna döttrar, hon är gift med en man som inte är barnens far och hon tycker om att klyva ved.

Det verkar som om ni skriver mer om frilansfrågor, är det en enkät är oftast någon frilans tillfrågad. Har ni medvetet gjort en sådan kursändring? Det är en känsla vi haft i redaktionen, något vi pratat vi om. Jag skulle inte säga att det är en policyändring men det är riktigt att vi i större utsträckning har börjat uppmärksamma frilansarnas situation. Vi har också börjat ha större fokus på situationen med bemanningsbolag, att vi håller på att få ett A- och B-lag på arbetsmarknaden. Det kommer fler texter som har med frilansarnas situation att göra framöver.

Har du varit frilans själv? Nej. Jag sade upp mig från mitt jobb när jag blev med barn och hade tänkt bli frilans men så blev jag erbjuden ett jobb. Men jag tycker att frilansar är modiga, generellt finns ett oerhört driv hos många frilansjournalister.

Vad tror du om utvecklingen – går vi mot att fler journalister kommer att bedriva sin verksamhet som frilansar? Vi har exemplet Tyskland som Journalisten har skrivit om tidigare – där 40 procent är frilansar och 50 procent jobbar för fler än en arbetsgivare. Jag hoppas att vi inte får en utveckling där fler tvingas ut i en osäker frilanstillvaro på grund av marknadens villkor. I Tyskland som du nämner är det nästan omöjligt att leva som frilans om man är inriktad på att skriva för dagspress. Jag tycker att man ska vara frilans därför att man själv vill, för att man uppskattar friheten och vill styra sin egen tillvaro. Den rekommenderade frilanstaxan som vi har i Sverige får en del kritik men jag tror ändå att den fungerar som ett riktmärke för marknaden.

Hur mycket av Journalistens innehåll bygger på frilansmaterial? Vi har ganska många frilansande krönikörer. Det vi köper in är framför allt sådant vi inte kan göra själva, till exempel material från utlandet och vissa grävande reportage. Fotofrilansandet har vi dragit ner på sedan vi anställde en fotograf.

Får ni mycket förslag och idéer från frilansare? Ja, det får vi och vi får säga nej till det mesta, men det gäller väl alla. Jag uppskattar att vi får ett par förslag om dagen, jag önskar att vi hade budget till att köpa in mer.

Har du något tips om vad man kan tänka på när man vänder sig till er? Tydlig Journalisten-vinkel, då är det svårare att säga nej. Det är också bra att ha några referenser på vad man gjort tidigare.

Behöver jag ställa frågan om ni betalar efter Journalistförbundets frilansrekommendation? Vi betalar efter rekommendationen.

Magnus Hagström

Johanna Palmström

Johanna Palmström är nybliven chefredaktör för tidskriften Bang och håller på med sitt första nummer när Frilansjournalisten ringer upp. Fokus i tillvaron är förstås att göra första numret – med temat ”motstånd, aktivism och proteströrelser” så bra som möjligt.

”Intressen? Det frågar du nu mitt i lämning! Bang är mitt drömjobb helt enkelt”, säger 32-åriga Johanna som skrivit om feminism på olika sätt under de åtta senaste åren och även producerat utställningen ”Pushing the limits” för biståndsorganisationen Kvinna till Kvinna. Tillsammans med Moa Elf Karlén har hon skrivit tre böcker, bland annat ”Ta betalt! – En feministisk överlevnadsguide”.

Mycket skrivande blir det, men det händer också att hon syns i löparspåret kring Årstaviken i Stockholm.

Hur skulle du beskriva Bang? Det är en feministisk tidskrift som ges ut fyra gånger om året och som arbetar mycket med teman.

Vi har ett tema i varje nummer som vrider och vänder på ett ämne. Tidningen finansieras till hälften genom prenumerationer, till hälften av kulturrådet. De som medverkar i Bang är en blandning av journalister, forskare, konstnärer och författare. Vi har gett ganska stor plats serietecknare och illustratörer, till exempel medverkade serietecknarna Liv Strömquist och Nina Hemmingsson i Bang tidigt i sina karriärer.

Hur mycket av er tidning bygger på frilansmaterial? Allt i stort sett. Vi är tre anställda – två chefredaktörer och en formgivare.

På er hemsida skriver ni så här: Det är väldigt många frilansare som hör av sig till Bang, vilket vi är glada för. Redaktionen har tyvärr inte möjlighet att svara alla och ber om överseende med det. Hur tycker du att en frilans ska närma sig Bang? Kolla vilket tema vi arbetar med. Det kan också påverka när i produktionscykeln man får tag på oss.

Hur ofta skriver män i Bang? Säkert någon i varje nummer.

Betalar ni efter SJF:s frilansrekommendation? Nej. Arvodena är låga. De som skriver för oss känner starkt för Bang och vill medverka ändå. Vårt mål är att Bang så småningom ska kunna betala bättre.

Magnus Hagström

Jonas Nordling

Den här gången intervjuar vi inte en redaktör, utan istället Journalistförbundets nye ordförande Jonas Nordling. 

Han har hunnit med mycket i sitt liv. Efter utbildningen på JMK jobbade han elva år på Vår bostad, därefter på tidningen Bofast och sedan en vända på SVT där han var facklig sektionsordförande för 300 nyhetsjournalister. De två senaste åren har han varit verksamhetschef på Journalistförbundet. Han har även hunnit få sju barn som nu är mellan 1 och 18 år.

– Mina besök på Söderstadion har minskat med åren, konstaterar Jonas.

Vi vill förstås veta om det är några frilansfackliga frågor som du tycker är särskilt viktiga? Det finns flera, ska jag nämna en är det att se över Servicebolagets verksamhet.

Har frilansfrågor den plats de förtjänar inom Journalistförbundet eller ser du att proportionerna skulle behöva ändras? Det beror på vilken måttstock vi använder. Min gissning är att vi inte har lika hög organiseringsgrad bland frilansarna och det är ett tecken på att vi inte gör tillräckligt mycket för dem. Vi har 1 800 frilansmedlemmar i förbundet och uppenbarligen tycker de att de har nytta av sitt medlemskap, men vi borde kunna locka många fler. I dag kommer 90 procent av de nya medlemmarna från arbetsplatserna och egentligen bedriver vi ingen organiserad kartläggning av frilansarna. Många som startar frilansverksamhet vet vi inte ens om att de finns. Frilansklubbarna har inte alltid heller tagit på sig rollen att värva nya medlemmar.

En anställd har ofta möjlighet att jobba fackligt på arbetstid, medan frilansen måste ta av egen tid för att kunna jobba fackligt. Finns någon diskussion kring olika förutsättningar för fackligt arbete? Först vill jag säga att alla anställda inte har möjlighet att jobba fackligt på arbetstid, det gäller bara dem som har kollektivavtal och det gäller inte heller distriktsarbete. Men visst är det uppenbart att spelreglerna är olika. Nivåerna för bidrag till distrikten kan diskuteras. Medlemsavgifterna har höjts och jag hoppas att vi ska kunna lägga pengar på ett mer offensivt distriktsarbete. En aspekt i det här är att fackligt jobb inte alltid är bra för karriären. Bara det faktum att det trots allt finns många frilansar som vill jobba fackligt är mer än hedervärt.

Frilansrekommendationen – är den det rätta instrumentet för lönesättning eller ska man börja fundera över om det finns andra vägar? Man ska alltid fundera över om man har det bästa sättet men i dagsläget tror jag ändå på frilansrekommendationen. Den visar ”så här mycket kostar det att köpa journalistik” även om den inte är en prislista – vi har fri avtalsrätt i Sverige och köparen har alltid ett övertag. Men om man tycker att även en frilans ska kunna pensionsspara och ha andra förmåner som anställda har, ja då är den rimlig. Men rekommendationens utformning ska naturligtvis alltid prövas så att den upplevs som vederhäftig.

Vilka tidningar läser du och vilka andra medier tar du del av? Det är lättare att räkna upp vad jag inte läser… Jag är tidskriftsnörd och läser alla tidningar som jag kommer över. Dagstidningarna i Stockholm läser jag varje dag, antingen på papper eller på nätet. Långa välskrivna reportage är något jag vurmar för och därför läser jag gärna Filter och Offside. Jag plöjer också regelbundet magasinen Fokus och Vi liksom organisationstidningar som Dagens Arbete, TCO-tidningen och Finansliv som jag tycker mycket om. Veckans Affärer, Dagens Media och Resumé läser jag också regelbundet även om jag inte alltid njuter av varje rad.  Etermedierna tar jag i första hand del av via nätet.

Magnus Hagström

Carl-Axel Fall

Sedan nio år är Carl-Axel Fall chefredaktör för Naturskydds-föreningens medlemstidning Sveriges Natur. Ett naturligt steg för en passionerad flugfiskare som gärna drar upp harr i svenska älvar.

– Jag är natur- och miljöintresserad och har alltid varit medlem i Svenska Naturskyddsföreningen, säger Carl-Axel Fall.

Vår Bostad, frilansande i fem år och tidningen Hus & Hem under tio år är andra anhalter i karriären för den 59-årige redaktören.

Många i Sverige är naturintresserade. Får ni mycket förslag från frilansar? Ja. Väldigt många, det kommer ett par varje dag.

I hur stor utsträckning använder ni frilansmaterial? Vi köper ungefär tre–fyra jobb per tidning. Eftersom vi ger ut fem tidningar om året blir det 15–20 inköp på ett år. Tendensen är att vi köper allt mindre.

Vilken typ av material efterfrågar ni? Vi har haft en modell där vi köpt in främst från kunniga naturskildrare och från enstaka experter. Nu kommer vi att styra mer mot konsumentjournalistik och sådana förslag får vi ganska få. Och med konsumentjournalistik menar jag sådant som hur vår livsstil belastar miljön. Alltså hur du ska bete dig som naturvän.

Tidningen har en miljöpolitisk sida, men vänder sig också till dem som i första hand är intresserade av naturupplevelser. Har det varit svårt att hitta den rätta mixen? Det är alltid svårt, men min känsla är att läsarna är nöjda. Vi är Naturskyddsföreningens medlemstidning och har främst tre områden att bevaka; naturupplevelser, miljöpolitik och konsumentfrågor, eller om man vill kalla det konsumentmakt. Det finns ett tryck utifrån från folk som vill ha in material och även internt i föreningen. Men föreningen ger ut en särskild tidning för aktiva medlemmar, Sveriges Natur ska vara ganska bred och lättläst. Och vi är självständiga.

Finns det en typ av förslag som ni säger nej tack till? Jo, det kommer ganska mycket slentrianmässiga förslag från journalister som ska resa och vill göra något om något hotat djur på den platsen. Våra utlandsreportage ska på något sätt handla om vår verksamhet, enskilda djur platsar inte. Naturskyddsföreningen har betydande anslag från Sida för miljöbistånd, i första hand är det sådant arbete som tidningen vill berätta om.

Betalar ni efter frilanstaxan? Vi har den som en grund, men det förekommer också köpslående. Längre jobb går inte att betala efter frilanstaxan, fast jag tycker ändå vi betalar hyggligt. Frilansbudgeten har minskat år för år.

Magnus Hagström

Rickard Alvarsson

Tidningen Dagens 28-årige nyhetschef Rickard Alvarsson är inte helt nöjd med årets ishockeysäsong. Som HV71- supporter hade han hoppats på något annat i slutspelet än att laget skulle åka ut i fyra raka matcher mot AIK. Sitt jobb är han däremot nöjd med.

”Jag hade journalistdrömmar redan på högstadiet. När jag skulle läsa vidare efter gymnasiet sökte jag mig till en folkhögskola med praktisk journalistinriktning.”

Rickard är uppväxt i Uppsala och fick jobb på Upsala Nya Tidning. Därefter hamnade han på Dagens ungdomstidning Ikon. Och därifrån var steget inte långt till dagstidningen Dagen som ges ut fyra dagar i veckan.

Dagen är en tidning på kristen grund. Innebär det att alla som skriver för er är kristna? Nej, vi ställer inte alls något sådant krav. Det skulle kännas absurt att kolla en sådan sak. Vi har flera frilansar där vi egentligen inte vet om de finns med i någon kristen gemenskap. Så länge de har respektfull ton och ett bra journalistiskt tänkande är det inga problem. Däremot bör de förstås vara medvetna om den kristna kontexten. Det kan bli helt fel om vi anlitar journalister som inte vet skillnaden mellan en präst och en pastor.

Får ni mycket förslag och idéer från frilansare? Ja, men inte så mycket på nyhetsplats, det kommer mer till våra featuresidor. Vi har en del fasta frilanskontakter som vi jobbar intensivt med.

Vad gör att ni nappar på ett förslag från en frilans? Vi försöker vara så läsartillvända som vi kan och är intresserade av det som vi tror engagerar våra läsare. Sociala frågor med kristen anknytning är ett typiskt Dagenämne. Reportage med positiv grundklang är vi intresserade av. Ett ekonomireportage om ett företag i allmänhet skulle vi kanske inte satsa på men om det handlar om en kyrka där det pågår ekonomiskt fuffens skulle vi vara intresserade.

Finns det förslag som ni är trötta på? Vi får sällan helt aparta förslag. Vi är en nischad tidning och känner man till oss vet man ungefär vad vi är intresserade av. Oftast är förslagen bra men kanske de faller på att tajmingen inte är den rätta eller av någon annan orsak. Men okej, det händer ibland att vi får idéer där vi känner att journalisten sett vår tidning på biblioteket och försökt komma på en idé. Ett synopsis på temat ”kristen tro är mer i ropet än någonsin” känns väldigt luddigt för oss. Det är som att vända sig till Dagens Industri och säga ”jag vill skriva om ekonomi”.

Betalar ni efter den rekommenderade frilanstaxan? Nej. Våra frilansar är inte jättebortskämda.

Papperstidningens framtid diskuteras ju ganska mycket. Hur ser er framtid ut? Vi tappar läsare som alla andra, samtidigt som läsningen på webben ökar – men den ger inga intäkter. Vi gjorde samma misstag som alla andra och började lägga ut material gratis på webben. Papperstidningens framtid är oviss, men än så länge har vi ganska trofasta prenumeranter. Våra läsare är tåliga pappersläsare.

Magnus Hagström

Cyril Hellman

Sedan 2009, då Cyril Hellman blev redaktör på Situation Stockholm, har tidningen ökat i upplaga från 20 000 ex till det dubbla. Cyril Hellman har en bakgrund som flerfaldigt prisbelönad frilans. Han började sin journalistiska bana år 1997 som redaktör för historiemagasinet Medeltidsnytt och sedan dess har han frilansat främst för Svenska Dagbladet, men också för Rocky Magasin, DN, Bon, Café och en rad andra tidningar. Han har bott i New York under flera år och har också skrivit tre böcker.

Hur känns det att gå från att ha frilansat under så många år till att vara fast anställd på en redaktion? Det är klart att jag saknar frilanslivet, men jag tycker ändå att jag har ganska stor frihet här. Det är ju också väldigt roligt att bidra till att tidningen går så bra och ökar i upplaga och att tidningen gör gott för så många.

Köper ni in mycket frilansmaterial? Ja, det gör vi. Mellan 30–40 procent av tidningens innehåll är skrivet och plåtat av frilansjournalister.

Har ni återkommande frilansar? Ja, men vi är givetvis öppna för artikelförslag. Vi behöver input annars skulle nog tidningen självdö.

Vilka artikelförslag blir ni gladast över? Det är idéer med ett tydligt Stockholmsperspektiv. Vi är ju en Stockholmstidning och jag tycker att vi ska belysa det som händer i stan. Vi vill också ha in artikelförslag med ett tydligt samhällsperspektiv. Situation Stockholms målsättning är ju att skapa debatt och opinion runt frågor som rör hemlösa människor.

Vilket frilansförslag är du trött på? PR-människor från typ skivbolag som vill att vi ska skriva om en artist med argumentet att artistens pappa är missbrukare. PR-folk tror att vi automatiskt hakar på om de kan koppla sin produkt till missbrukare eller hemlöshet. Så är det naturligtvis inte, vi skriver inte bara om social misär, då skulle tidningen bli för deprimerande.

Betalar ni enligt frilansrekommendationen? Ne,j inte riktigt, men vi betalar betydligt bättre än det flesta andra. Det vet jag med min erfarenhet som frilansare. Vi betalar till exempel bättre än Filter, och jag tror att de flesta som jobbar för oss är nöjda.

Sanna Lundell