Martin Engqvist

Martin Engqvist är 42 år och bor i Nacka utanför Stockholm. Gift men har inga barn. Lyssnar mycket på musik av döda gubbar i hatt. Countrymusik, alltså.

Jobbar på: Spoon Publishing med redaktörsansvar för bland annat Du & Co.

Fasta frilansar: Ja, något slags stall av återkommande frilansar har vi. Men det händer att vi köper in grejer från andra också.

Själv frilansat: Ja. 2000 frilansade jag både som redaktör och reporter.

Andel frilansmaterial i tidningen: Det finns några anställda skribenter på Spoon som gör både korta och långa saker. Jag uppskattar frilansarnas andel till 60–70 procent och det är ingen särskild kategori vi köper in, det kan vara alla typer av texter.

Det dummaste en frilansare kan göra: Det allra dummaste är att bara höra av sig och säga ”hej, jag är frilansare, hör av er om ni vill att jag ska göra något”. Någon typ av idé ska man ändå ha. Ett annat exempel är när frilansare inte vill berätta hela sin idé därför att de är rädda att man ska sno den. Kan de inte berätta vad de vill skriva om tackar jag nej. Jag tycker också det är lite störande när en frilansare inte kan ta ett nej, utan man hamnar i en diskussion varför det inte är en bra idé. Det kanske inte ens är fel på idén, det finns bara inte på plats i tidningen som bara kommer fyra gånger om året.

Hur frilansaren bör närma sig Du & Co: Jag jobbar själv ganska strukturerat och tänker tidigt i tidningssidor. En frilansare som är förberedd och kan presentera sin idé på ett liknande sätt har större chanser.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Njaej, jag har den inte som mall, men man kan säga att jag har den i bakhuvudet. Som redaktör har man en budget att hålla sig till, men jag vill ju ha bra frilansare och tycker att de ska kunna leva på sitt jobb. Jag tycker inte att jag är galet snål, men jag vill alltid vara överens om vad ett jobb ska kosta innan.

Magnus Hagström

Anna Lena Sventelius

Anna-Lena Sventelius, 44 år. Bor i Enskede, gift med Patrik och har barnen Teodor, 15 år och Klara, 14 år. Äntligen lycklig ägare till ett sommartorp på Gotland!

Jobbar på: Chefredaktör och ansvarig utgivare för Lantliv.

Fasta frilansar: Vi har många frilansare som återkommer, men tar absolut emot nya. Eftersom vi har fyra-fem hem i varje nummer har vi ett ständigt behov av att hitta nya. Det vi söker är äldre charmiga hus, sekelskifteshus, små torp, stenhus på Gotland och den typen av hem. Fina hem på landet passar i Lantliv. Även modernare, men de måste ha en viss känsla. När jag började för tre och ett halvt år sedan trodde jag husen skulle ta slut, men så har det inte blivit.

Själv frilansat: I perioder, mellan jobben. Då har jag jobbat för till exempel Amelia, Expressen och Aftonbladet.

Andel frilansmaterial i tidningen: Ganska stor. Plock- och notissidor och kändishemmet gör vi själva. I övrigt har vi mycket frilansmaterial, jag uppskattar det till 75 procent.

Det dummaste en frilansare kan göra: Vi är en inrednings- och livsstilstidning och vårt material bygger mycket på bilderna. I och med att vi alltid tittar på skissbilder innan vi bestämmer oss blir det oftast som vi tänkt oss. Håller inte texten så återkommer vi och journalisten får göra om. Jag kan inte säga att det direkt finns något ”dummaste en frilansare kan göra”, men en trevlig ton är alltid positivt.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Det beror på hur man räknar. Vi har fasta priser och jag tycker vi ligger rätt bra till. Kräver någon för mycket betalt måste vi tacka nej.

Magnus Hagström

Tobias Regnell. Foto: Peter Widi

Tobias Regnell var med och grundade fotbollstidskriften Offside 2000 och är i dag publisher för både den och systertidningen Filter. Tobias växte upp i Skåne och ville bli lokförare som barn. Bor numera i Göteborg med fru och tre barn.

Jobbar på: Jag är en av två personer i ett delat chefredaktörskap för Offside – tillsammans med Henrik Ystén, och för Filter – tillsammans med Mattias Göransson.

Fasta frilansar: Vi har en inre krets men köper även från andra utifrån goda idéer och skribentens geografiska placering.

Offside och Filter är väl tidningar många vill skriva för. Får ni mycket förslag? Filter får fler förslag eftersom det inte krävs lika stora förhandskunskaper att skriva för den som för en fotbollstidskrift. Jag minns från min egen tid som frilansare att man ibland hade idéer som man inte visste var de hörde hemma – och vände mig då till Månadsjournalen eller Vi. Offside får ofta förslag från rena fotbollsnördar som inte är professionella journalister i första hand.

Vilka förslag är intressanta och vilka får snabbt svaret ”nej tack”? Intressant är unika idéer och unik geografisk placering. Vi kan till exempel inte skicka en egen reporter för att göra två sidor från Uruguay. Fotboll är speciellt eftersom det är extremt svårt att komma åt de stora stjärnorna, den som har ingångar till någon stor klubb är intressant för oss. Som frilans lönar det sig att lägga en extra kvart på att kolla sin idé om den har bra tajming. Nej tack? Jag är fortfarande förvånad över hur många som inte har koll på tidningarna och till exempel försöker sälja in andra sporter än fotboll till Offside.

Andel frilansmaterial i tidningen: Offside 40 procent, Filter 30–35 procent.

Det dummaste en frilansare kan göra: Före försäljningen är det att ha dålig koll på vilken typ av material som är intressant. Efter publicering är det om vi ser nästan samma text i en dagstidning.

Själv frilansat: Jag frilansade mellan 1991 och 2002, de sista åren parallellt med jobbet som redaktör för Offside. Jag skrev för bland andra Göteborgs-Posten, Månadens Affärer, fackförbundspress och Svenska Dagbladet. Jag var också frilansande redaktör för Grävjournalisternas tidning Scoop under tre år.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Jag tycker vi betalar ganska bra för de långa reportagen i kronor räknat. Räknat i tusenlappar per dag lever vi inte upp till rekommendationen.

Magnus Hagström

Louise Lindgreen

Louise Lindgreen är 31 år och tillförordnad redaktionschef på tidningen Topphälsa.

Fasta frilansar: Ja, vi har ett par stycken återkommande frilansar som vi är väldigt nöjda med. Det är jätteviktigt att man kan lita på sin frilansare. Får man en bra text så vill man ju jobba med den personen igen. Det underlättar hela processen.

Vilka reportageidéer nappar du på och hur ska de vara utformade? 1. När jag märker att frilansaren har bläddrat i Topphälsa, och därför ser hur vi jobbar. 2. Tydligt upplägg med synopsis. Rubrikförslag och förslag på faktarutor gör idén mer lättsåld. Idén måste också ha rätt vinkel för vår tidning.

Den här frilansidén vill jag aldrig höra igen: Jag ska åka till Turkiet nästa vecka, vill ni ha ett jobb därifrån? Många tror att resor garanterar att få ett jobb .

Märker du någon skillnad på materialet som kommer från dem som jobbat fast på en redaktion och de som är helt nyexaminerade? Har man jobbat på en redaktion så har man det redaktionella tänket, och man får ofta en ganska redigerad och färdig text. De tänker ett snäpp till och kan se hur texten gör sig i tryck. Frilansaren utan erfarenhet lämnar ofta ett enda långt textstycke som måste redigeras en hel del.

Har lågkonjunkturen ökat inkommande förslag från frilansar? Ja, det tycker jag. Vi får många fler förslag nu. Men jag är osäker på om det enbart har med lågkonjunkturen att göra, många väljer också att säga upp sig. I den bästa av världar är frilansandet ett drömjobb.

Själv frilansat? Under väldigt korta perioder då jag varit mitt emellan jobb. I teorin låter frilansandet fantastiskt, men jag vet hur slitigt det kan vara.

Andel frilansmaterial i tidningen? Vi har mindre i dag än vi hade för ett år sedan, vi försöker spara pengar, men jag har inga exakta siffror.

Det dummaste en frilansare kan göra? Att inte lämna i tid. Vara slarvig, inte följa instruktioner, och kommer inte jobbet i tid så tänker man på det nästa gång. Att inte ha koll. Att göra dålig research och skriva dåligt är inte heller bra.

Betalar ni efter SJF:s frilansrekommendation? Ja, det försöker vi göra. Det varierar lite, men vi försöker så gott vi kan.

Sanna Lundell

Erik Olsson

Erik Olsson är redaktör för Röda Korsets medlemstidning Henry.

Fasta frilansar: Ja, vi har en återkommande fotograf, Magnus Bergström. Han är både tekniskt duktig, kan Röda Korset och levererar det han utlovar i tid. Dessutom är han flexibel och tar för ändamålet väldigt bra bilder. Vi har också några skribenter som har skrivit flera gånger för tidningen.

Vilka reportageidéer nappar du på och hur ska de vara utformade? De får gärna ha ska en ny vinkel och ett angreppssätt på humanitära frågor och som har anknytning till Röda Korset. Jag går i gång på idéer som får mig som jobbat på Röda Korset länge att tänka ”AHA, så kunde man också se på det”. Som känns nya och fräscha helt enkelt.

Den här frilansidén vill jag aldrig höra igen: Jag får ofta förslag som inte har någon som helst koppling till våra verksamhetsområden. Då kan man snabbt räkna ut att journalisten inte har gjort någon som helst research om oss och vår tidning. Rent generellt skulle frilansjournalister tjäna på att identifiera behov hos redaktörerna och göra ett bra förarbetare.

Märker du någon skillnad på materialet som kommer från dem som jobbat fast på en redaktion och de som är helt nyexaminerade? Jag har svårt att säga det, kan inte se någon glasklar koppling mellan erfarenhet och den text jag får levererad.

Har lågkonjunkturen ökat inkommande förslag från frilansar? Jag blev redaktör här i mars, så jag tillträdde ju tjänsten mitt i lågkonjunkturen och har inget att jämföra med. Men jag får väldigt många frilansförslag, flera stycken per dag.

Själv frilansat? Ja, det har jag gjort under korta perioder. Det var skönt att vara sin egen chef, samtidigt kan det vara det väldigt pressande. En stor del av tiden går ju åt till att sälja idéer. Man kan säkert bli effektivare i insäljningsarbetet genom att nischa sig och etablera goda relationer med redaktörerna på de tidningar man vill arbeta för.

Andel frilansmaterial i tidningen? Det varierar från nummer till nummer, men runt hälften.

Det dummaste en frilansare kan göra? Inte hålla den överenskommelse som har gjorts, lämna texten för sent. Att göra dålig research och skriva dåligt är inte heller bra.

Kan du ge något exempel? Jag har ju bara jobbat på tidningen i ett par månader, så jag har inte råkat ut för något jobbigt ännu.

Betalar ni efter SJF:s frilansrekommendation? Jag brukar försöka göra det. Allt är en förhandlingsfråga, men vi har för avsikt att följa rekommendationerna.

Sanna Lundell

Per-Erik Lund. Foto: Frida Lenholm

Per-Erik Lund arbetar som redaktör på tidningen Sändaren.

Fasta frilansar: Fyra–fem stycken som vi använder oss av regelbundet, sedan blir det kanske två–tre som gör ett eller ett par jobb åt oss per år ungefär.

Vilka reportageidéer nappar du på och hur ska de vara utformade? Eftersom vår huvudsakliga bevakningssfär är Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och svensk och internationell kristenhet i övrigt så behöver idén förstås ha någon sorts koppling till dessa – personer eller företeelser som kan kopplas till kyrkorna. Om jag inte känner frilansaren så är jag mer pigg på att köpa en redan gjord artikel som jag kan få för påseende, än att göra upp om en reportageidé. Och det blir alltid nej om någon ringer och säger: ”Hej, jag har varit i New York och besökt sjömanskyrkan där”. . . Sjömanskyrkoreportagen tröttnade jag på redan på 1980-talet. Dessutom tycker jag det är bättre med mejlkontakt, än att göra upp via telefon.

Märker du någon skillnad på materialet som kommer från de som jobbat fast på en redaktion och de som är helt nyexaminerade? Ja, det skulle jag nog göra, men det kan vara svårt att exakt peka på vad.

Har lågkonjunkturen ökat inkommande förslag från frilansar? Nej, det tycker jag inte.

Själv frilansat? Nej, inte annat än i mycket begränsad omfattning.

Andel frilansmaterial i tidningen? Cirka 30 procent.

Det dummaste en frilansare kan göra? Att leverera något som väsentligt avviker från det man kommit överens om.

Kan du ge något exempel? Svårt att plocka fram ett enstaka exempel men genom åren har man fått artiklar då journalisten antingen gått igång på någon oväsentlig detalj, eller visar att han/hon inte förstått sammanhanget eller frågan och uppenbarligen inte ställt det för artikeln väsentliga frågorna. Då blir man inte glad när man får texten. Och motsatsen när man får en text som överensstämmer med uppdraget. Då blir man dels förvånad – att idén stämt så bra med det journalisten fått fram – och dels så himmelens glad. De frilansar vi anlitar är duktiga på att leverera rätt, tycker jag.

Betalar ni efter SJF:s frilansrekommendation? Nej, i regel något lägre. Varför? Vi har nog inte riktigt råd med det – det  är den krassa verkligheten.

Sanna Lundell

Catharina Nordlund

Catharina Nordlund, 35 år är gift och har tre barn och bor i Nacka utanför Stockholm. Hon är chefredaktör på tidningen Chef.

Fasta frilansare: Enbart krönikörer men flera som skriver då och då. Det är varken fasta eller enstaka utan sporadiskt återkommande.

Har du frilansat själv: Ja, bland annat för tidningen Chef och Metro.

Känner ni till SJF:s frilansrekommendation: Ja, jag har koll på de rekommenderade dagspriserna framför allt.

Betalar ni enligt frilansrekommendationen: Nja, vi betalar där i kring, men inte alltid helt enligt rekommendationerna. Det beror på om vi redan researchat materialet innan frilansaren kopplas in, tagit fram intervjupersoner etcetera.

Procent frilansmaterial i tidningen: Svårt att uppskatta.

Det dummaste/smartaste en frilans kan göra: Det dummaste är att höra av sig allmänt och inte ens veta vad tidningen skriver om eller för. Det smartaste är att alltid höra av sig med en eller flera konkreta och anpassade idéer. Det gillar vi!

Isabella Iverus

Patrik Hadenius

Patrik Hadenius, 45 år. Bor på Lidingö med fru och tre barn. Startade Språktidningen 2007 och Modern Psykologi 2009.

Jobbar på: Chefredaktör för Språktidningen (och Modern Psykologi).

Fasta frilansar: Ja, man kan säga att vi har tre kategorier medarbetare. En tredjedel är språkforskare, en tredjedel är fasta frilansare och en tredjedel är frilansare som är med en enstaka gång för att de har en bra idé.

Märker du någon skillnad på materialet som kommer från frilansar och det som kommer från språkforskare? Ja, det är skillnad. Men inte så att den ena sidan är bättre än den andra. Journalister är utbildade i konsten att berätta, en forskare i att förmedla kunskap och det märks i texterna. Men vissa är riktigt bra på båda konsterna.

Själv frilansat: O ja! Bland annat finansierade jag mina språkstudier genom att frilansa på Stockholms-tidningen och på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som båda är nedlagda nu. Jag har även frilansat för DN, där jag också varit projektanställd som vetenskapsredaktör. Och så har jag jobbat på Forskning och framsteg.

Andel frilansmaterial i tidningen: Ungefär 80 procent av materialet i Språktidningen kommer från frilansar. Vi är i den angenäma situationen att vi får många bra förslag, tyvärr tvingas vi säga nej till många. Men vi tackar ja till lite fler än vad vi har plats för. Frilansarna får alltid betalt när jobbet är gjort även om publiceringen skulle dröja.

Det dummaste en frilansare kan göra: Att skriva först och sälja sen! Det är alltid bättre att höra av sig innan och bolla idén med oss. Det är också dåligt om en frilansare som levererat en text inte är beredd att fortsätta jobba med den tillsammans med oss. Vi ser inte texten som ”färdig” när den kommer utan vill utveckla den i dialog med skribenten.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Nej. Vi följer en mall som bygger på antalet tecken i stället för antal timmar. Båda systemen är orättvisa men för oss, som litet fristående förlag, är det lättare att jobba om vi kan räkna sidbudget.

Magnus Hagström

Pär Ånell

Pär Ånell, 46 år i mars i år. Bor i Rönninge söder om Stockholm. Uppväxt i Falun, jobbade många år på Dala-Demokraten. Två barn – Noah 11 år och Anton 9 år. Frun Malin är också journalist.

Jobbar på: Chefredaktör för Riksidrottsförbundets tidning Svensk Idrott.

Fasta frilansar: Ja, vi har ett antal fasta som återkommer, men vi tar också in sådana som är med en eller två gånger. Det beror helt på hur deras förslag passar in.

Själv frilansat: Nej, det har jag inte. Men jag har varit reporter på Dala-Demokraten i många år och på landsortstidningar får man göra allt möjligt.

Andel frilansmaterial i tidningen: Jag skriver själv numera bara en inledare och gör en ”tyck-till-sida”. Jag uppskattar frilansmaterialet till 95 procent. Vi gjorde om tidningen för ett år sedan och då bad jag att få släppa skrivandet och ägna mig åt att göra tidningen. Den här hösten och våren har det dykt upp många nya som vill skriva för oss. Det kan ju bero på lågkonjunkturen att frilansarna söker sig till nya ställen, men jag hoppas ju att det är för att de tycker tidningen är bra och fin och vill skriva för den.

Det dummaste en frilans kan göra: Det är alltid en fördel om man läst och sett tidningen och vet vad vi har för inriktning och vilken typ av material vi vill ha. Jag tycker inte det är så bra när en frilans får ett väl motiverat nej och ändå framhärdar i att försöka sälja in ett jobb. Men jag tycker inte det händer så ofta.

Betalar efter SJF:s frilansrekommendation: Det försöker vi alltid göra. Vi har en prislista som vi ibland går ifrån och betalar högre om frilansen är missnöjd. När jag tog över chefredaktörskapet sa jag att jag behöver en större frilansbudget. Jag förstår inte riktigt dem som utan skam i kroppen dumpar priserna. Vill man ha bra texter får man betala.

Magnus Hagström

Susanne Hobohm

Susanne Hobohm, 57, bor i Bromma, Stockholm, ensamstående med två söner.

Jobbar som: Featurechef på Dagens Nyheter, alltså avdelningarna DN Bostad, Insidan, DN Söndag.

Vad har hänt på DN, tar ni in frilansmaterial? Nej. Sedan årsskiftet har vi sagt upp frilansarna på mina avdelningar, alla utom två: Göran Kronstam och Jens Linder. Förut hade vi frilansbudget, men nu måste tidningen spara pengar, och därför har allt i stället börjat produceras internt på DN. Fast vi skulle förstås göra undantag för århundradets scoop.

Saknar du frilansarna? Ja. DN har redan väldigt många bra skribenter, men samtidigt är det vitaliserande med frilansjournalister – de har ofta bra idéer och nya infallsvinklar. Fast om jag ska vara krass är det inte många artiklar jag köpt av de enormt många erbjudanden jag fått.

Vad är det dummaste en frilans kan göra? Att inte läsa tidningen i förväg. ”Har ni resor?” är inte den bästa öppningsrepliken. Sedan är det viktigt att erbjuda exklusivitet – det gäller att hitta de där oväntade vinklarna, se vad som saknas.

Har du själv frilansat? Ja, jag frilansade för Expressen efter att ha jobbat för tidningen i 20 år, jag skrev också krönikor i City och var frilansande ledarskribent för Bohusläningen.

Betalar ni enligt frilansrekommendationen? Jag tycker absolut att vi har betalat bra. Men det är ju ingen rättvis marknad – är du fast anställd får du ju betalt även för tiden då du går och klurar, det får du inte som frilans.

Hur stor andel frilansmaterial hade ni? Ungefär 2–3 av 12 jobb, skulle jag säga.

Kommer ni att köpa in frilansmaterial igen, i framtiden? Det beror helt på tidningens utveckling. Först måste DN bära sina egna kostnader, sedan vet vi om vi kan börja betala för frilansmaterial. Alla redaktörer uppskattar ett inflöde av bra frilansar. Men tidningen måste vara lönsam också.

Ana Udovic