Det kom en anonym vädjan till FrilansJournalistens redaktion efter att Nordic Freelance, som gått av stapeln i helgen, avslutats. ”Kan vi få säga tack till Henrik? Det kom liksom bort under alla tal som hölls”.

Det är visserligen många som gjort mycket för att få ett seminarium att funka så bra. Men mest av alla har Henrik Sannesson slitit, hävdade den anonyma källan. ”Och så glömde vi att tacka honom”.

Att ledamot Sannesson arbetat hårt visar sig vara information som FrilansJournalisten med lätthet kan verifiera från annat håll. Så klart att Henrik Sannesson är värd en varm applåd och ett stort tack för sin insats med att planera hela Nordic Freelance 2010. Tack Henrik.

Så många kom och minglade när svenska Frilans Riks stod som arrangörer för Nordic Freelance. I år förlagt till Stockholm från fredag den 3 september till och med söndag den 5 september.

– Det mest populära var absolut matchmakingen, säger Henrik Sannesson, om man lyssnade på de som var där.

Det var en programpunkt som gick ut på att deltagarna kunde läsa om och boka möten med varandra i förväg via hemsidan. Väl på plats fanns tid och rum avsatta för samtal.

En finsk kollega tyckte att just denna programpunkt skulle bli ett bestående inslag. Hon menade att trots att man befinner sig på samma plats i flera dagar är svårt att veta vem man eventuellt har nytta av på individnivå. Nu löste sig det problemet.

Men även de olika inbjudna gästerna var lyckoträffar. Kanske var Augustin Erba populärast av alla. Hans seminarium handlade om hur man skapar nya idéer och hur man kommer förbi sådana som alla andra har.

– Över 60 personer dök upp trots att Augustin talade klockan tio dagen efter den stora festen. Det är ett väldigt bra betyg, säger Henrik Sannesson.

Nytt för i år var också att alla seminarium hölls på engelska.

Nu väntar en ordentlig analys av utvärderingarna innan stafettpinnen går över till danskarna och Helsingörs i maj 2011. Då är temat globalisering, resande och utrikesjournalistik.

Ja, nog klingar Försäkringskassans gamla uppmaning bekant. Den gäller i lika hög grad till Journalistförbundet. Nu är det sista veckan för frilansar såväl som anställda, som inte lämnat inkomstuppgifter på ett år, att göra det. Pappret hittar du i brevlådan med porto betalt. Annars åker du på att betala högsta avgiften.

Och även om det där med siffror är motigt så är det inte så svårt. Det är din beskattningsbara inkomst från journalistiskt arbete som ska delas med 12,2 för att du ska få fram den rätta summan. Summan hittar du på deklarationen. Om du har andra inkomstkällor än journalistik så ska de räknas bort. Eller ring revisorn.

Om du vill kolla vad dina kostnader blir är det bara att gå in på SJF:s hemsida. Där finns ett schema med de olika kostnadsnivåerna. Men medlemskapet i Frilans Riks kostar 25 kronor i månaden för alla. Det är klubbavgift och kostnaden till Servicebolaget och moderorganisationen som varierar beroende på vad du tjänar.

Nu är det klart. För texter publicerade från våren 2009 till nu kommer ett engångsbelopp på sammanlagt 165 000 att betalas ut som ”plåster på såren” till berörda frilansar, av Sydsvenska Dagbladet. Konflikten har handlat om återpublicerat material i andra titlar än Sydsvenskan, som frilansarna inte fått betalt för, eftersom tidningarna ingår i samma bolag. Ersättningen som frilansarna nu får för återpublicering är mycket mindre än klubbens bud på 50 procent. Ändå ses detta som en seger från fackligt håll.

– Vi lever i en frilansverklighet där 20 procent mot klubbens begärda 50 är en seger. Det var klubbens lägst accepterade bud och klart mer än de noll kronor som var Sydsvenskans tanke från början, konstaterar Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson.

Ingrid Thulin, klubbordförande på tidningen, är den som har skött förhandlingarna.

Hur kommer summan att betalas ut?

– Det vet jag inte ännu men framför allt är vi glada för att vi vunnit detta för framtiden. Nu kommer alla frilansar att få en ersättning när deras texter blir återpublicerade. Det känns hoppfullt att vi har fått en grund att stå på.

Isabella Iverus

Kim Hall, författare och frilansjournalist, Augustin Erba, författare och senior advisor på Sveriges Radio, Pieter Ten Hoopen, prisbelönt fotograf och megakändisen Fredrik Gertten – ni vet filmen Bananas! – dokumentärfilmare, är samtliga inbjudna gäster på Nordiska frilansseminariet.

Nästan alla är tidigare intervjuade här i FrilansJournalisten. Missa inte möjligheten att ta del av deras kunskaper på Nordiska frilansseminariet 2010. Fredag den 3 september drar evenemanget igång i Stockholm.

Läs mer på nordicfreelance.com

Så kallas den upphovsrättskampanj som Journalistförbundet drar igång nu i början av september. Kampanjen består av en tipsig och snygg sajt, vykortsutskick och seminarier runt om i landet.

Syftet är förstås att öka medvetenheten om problemen med fulavtal och olovlig användning av frilansmaterial och att ge konkreta tips på hur man kan agera ensam eller tillsammans för att bevaka sin egen och andras upphovsrätt.

Frilans Riks upphovsrättsgrupp satsar på en stor kampanj i början av september. Den drar igång i samband med det Nordiska Frilansseminariet i september och är en del av Frilans Riks handlingsplan mot fulavtal.

Just nu arbetar man med en webbkampanj som riktar sig till såväl frilansklubbar och arbetsplatsklubbar som säljare och köpare av frilansmaterial. Man vill få ut budskapet om varför det är så viktigt att värna frilansjournalisters upphovsrätt.

Kampanjen på webben består av fyra delar. Den första tar upp vad man som frilansjournalist ska tänka på när man säljer sitt material och hur frilansjournalisten ska hantera eventuella fulavtal. Den andra vänder sig till redaktörer och beställare och informerar om hur de ska hantera upphovsrätten och motverka fulavtal – som oftast kommer uppifrån – och den tredje tar upp hur frilansklubbarna kan hjälpa medlemmar som utsatts för dessa avtal.

Den fjärde och sista delen består av information till arbetsplatsklubbar där de får veta hur de kan stödja företagets frilansar och hur viktigt det är även för de anställda journalisterna.

Minns ni den skakande dokumentären ”Bananas” regisserad av den svenska filmaren och journalisten Fredrik Gertten?

Nu kommer han att bli huvudtalare på Nordiskt Frilansseminarium som i år har temat samverkan – i ordets alla bemärkelser, mellan länder, kompetenser och kollegor.

Gertten har arbetat som journalist för tidningar, radio och television i Afrika, Latinamerika, Asien och runt om i Europa under 1980- och 90-talet. År 1995 kom reseboken ”Ung man söker världen”. Han har också varit krönikör i bland annat tidningen ”Arbetet” och producerat flera historiska dokumentärer, nöjesprogram och mediegranskande magasin. Han är till vardags verksam i Malmö i det egna bolaget WG film i Malmö.

Filmen Bananas orsakade stort rabalder när den kom och storföretaget Dole försökte stämma Fredrik Gertten för skildringen av en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med frukt- och grönsaksföretaget Dole. Så småningom las stämningarna ned och filmen går nu på turné i världen. Den hade premiär hösten 2009.

Utan att någon riktigt fattar hur har ett beslut om att alla enskilda näringsidkare ska ha sju dagars karens vid sjukdom klubbats igenom och börjar alltså gälla från den 1 juli i år. Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson är upprörd.

– Man kan undra hur detta beslut har fattats och hur remissrundan har sett ut. Det är dessutom en allvarlig kritik till vårt eget förbund och alla andra förbund som ska bevaka den här typen av frågor.

På Snackbar går debatten hög och en Facebookgrupp har snabbt bildats. Det är långt fler än bara frilansjournalister som är drabbade.

– Nu måste vi se hur vi ska agera framåt, säger Åsa Ohlsson. Det här är för stort för att bara släppa.

Isabella Iverus

Det finns platser kvar på facklig grundkurs i höst. Men frilansare är inte välkomna. Det motiveras med att de båda grupperna behöver så olik information att det inte lämpar sig att gå på samma kurs.

För anställda handlar det bland annat om anställningsskydd och medbestämmandelagen och hur förhandlingar ska genomföras. För frilansare bland annat om upphovsrätt, avtal och rätta arvoden.

Senast det fanns en facklig grundkurs för frilansare var 2007. Det motiverar Svenska journalistförbundet med kostnader. De menar att det blir dyrt att arrangera kurser för en sådan liten grupp varje år.

Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson kan förstå det men tycker att det är en tråkig inställning som eldar på motsättningar mellan frilansare och anställda i förbundet.

– Gör en årlig billig kurs för oss i stället. Vi behöver inte ha tre rätters lunch och middag på Djurö utan nöjer oss med en dag i en kurslokal. Måltider kan vi äta i närheten där vi är. Det viktigaste är att vi fångar upp det intresse som finns för fackligt arbete.

Ombudsman Pär Trehörning har tagit del av diskussionen och känner igen problematiken.

– Men det är verkligen så att frilansare inte har någon nytta av just denna kurs. Den handlar uteslutande om att förhandla för anställda gentemot deras arbetsgivare. Däremot är jag noga med att tala om frilansmedarbetare på kursen och hur man ska förhålla sig till deras frilansmaterial.

Föreningen Media får inte längre annonsera i Frilansjournalistens nyhetsbrev, efter att det nuvarande annonskontraktet går ut. Det beslutet tog ­Frilans Riks styrelse i februari i år sedan det blivit klart att föreningen köpt bannerplats för ett halvår i nyhetsbrevet.

– Det är tydligen våra konkurrenters bästa marknadsföringskanal. De ringer dessutom upp alla ur frilanskatalogen och erbjuder dem medlemskap, säger Frilans riks ordförande Åsa Ohlsson.

Hon menar att Frilans Riks mål inte nödvändigtvis är att alla frilansar ska vara med i Journalistförbundet. Målet är att frilansar ska ha bra villkor. Men till det behövs pengar och för att få pengar så behövs medlemmar.

Åsa Ohlsson vill dock poängtera att det inte råder osämja mellan Föreningen Media och Frilans Riks.

– Tvärtom. Vi är öppna för samarbeten i framtiden.

Isabella Iverus

Det uppskattade projektet att presentera journalisternas egna böcker på Bokmässan har vi tidigare berättat om i FrilansJournalisten. Nu går sista påminnelsen för att delta i år. Den som vet att de skrivit en bok och vill presentera den på mässan i september i Göteborg är välkommen att kontakta SJF:s webbredaktör Petra Jankov Picha – alla är välkomna att anmäla sig, men förbundet har rätten att välja ut vilka som kommer med.

Kim Hall var med på Bokmässan förra året med sin bok ”Skandigration” (Bale Publishing). Hon tycker att det är en jättebra satsning som ger journalister både perspektiv och möjligheter och kanske hjälper drömmar att gå i uppfyllelse.

– För min del har det också inneburit att jag blir inbjuden att föreläsa och hålla föredrag om min bok. Det känns bra eftersom det är svårt att tjäna pengar på böcker.

”Skandigration” är Kim Halls första helt egna bok och hon har arbetat tillsammans med två affärskonsulter. Den handlar om de kulturella mönster som präglar svenskar, danskar och norrmän och som ofta kan leda till onödiga missförstånd och problem.

– Nu ska jag berätta om den på det Nordiska frilanseminariet i Stockholm senare i höst.

Det är dock de journalistiska arbetsmetoderna som står i centrum. Därför gäller det att fokusera på det och inte för mycket på innehållet.

Isabella Iverus

Angående artikeln om offentlig upphandling i förra utgåvan av Frilansjournalistens nyhetsbrev:

Vi har fått kritik för denna artikel, både i form av ett genmäle från Sida (Swedish International Development Cooperation Agency) som anser att vi har vidarebefordrat felaktiga uppgifter, och från skribenter i frilansarnas digitala diskussionsforum Snackbar.

Joachim Beijmo, Acting Director of Communications på Sida, skriver så här:

• Jag skulle vilja be om en omedelbar korrigering I er artikel på nätet eftersom det förekommer en rad faktafel
• Anette Widholm Bolme är inte presschef på Sida, utan pressekreterare
• Anette Widholm Bolme har ingenting med upphandlingen av OmVärlden att göra och har ingen chefsposition på Sida
• Petter Bolme ingår inte i anbudet för OmVärlden
• Jäv är inte ett argument i den överklagan som nu är under behandling
• Ni har utan normal källkritik fört vidare rykten och sammanträffanden som är utan betydelse för upphandlingen. Det är inte förenligt med god journalistisk sed.

Och diskussionen i Snackbar gick bland annat så här:

…verkar vara ett inbyggt fel i redaktionen för Frilansjournalisten. Det är liksom givet att kärnan, hjärtat, poängen, vitsen med att skriva artikel ska missa. Varje gång!

och

…tycker detta är helt fel sätt att kritisera på. Gärna kritik, men konstruktiv och utvecklande sådan.

och

…jag tycker tvärt emot den här gången. Upphandlingsartikeln känns rak och journalistisk.

och

Sedan har vi ett dilemma i att de som gör vårt eget medlemsblad inte har mycket betalt, och att vi kanske därför får nöja oss med snabbjobb

och

Fråga: Vad kännetecknar sämre journalistik? Svar: Att journalisten har en enda, första – för att inte säga självklar – frågeställning som texten besvarar. Fråga: Vad kännetecknar bättre journalistik? Svar: Att journalisten hoppar över den första frågan, struntar i den och går direkt på den andra eller tredje frågan. Frilansjournalistens artikel innehåller det uppenbara, det som jag tycker att de flesta frilansare bör förstå av sig själva, men ingenting mer.

Vi bad skribenten för den är artikeln i Frilansjournalisten, Magnus Hagström, att besvara kritiken.

– Kritik som skjuter över målet har jag aldrig brytt mig om. Det är värre med sådan kritik som faktiskt är berättigad, den svider på ett annat sätt, men den är ju också värdefullare i längden. Den här kritiken tillhör det senare facket, jag tycker att vissa av invändningarna mot min text är riktiga.

– När det gäller den första delen, med de felaktiga uppgifterna om Sida, var det slarvigt att vidarebefordra uppgifter som inte stämmer. Jag ville ha en krok till en aktuell debatt och valde att sammanfatta något av hur diskussionen förts i tidningen Resumé. Ingressen var mest ett försök att placera huvudämnet i tiden, på ett sätt som egentligen var helt onödigt eftersom artikeln behandlade frågan om offentlig upphandling ur ett annat perspektiv. Nu påstod jag egentligen inte så mycket mer i texten än att upphandlingen av SIDA:s publikation Omvärlden orsakat rabalder i journalistvärlden. Direkt sakfel är det att skriva att en pressekreterare är presschef, i övrigt är ingressen en referens till en pågående debatt. Jag håller med om att jag borde ha valt ett annat angreppssätt på ämnet.

– Den andra delen av kritiken handlar om att artikeln var ett dåligt jobb rent journalistiskt. Idén till knäcket kom från en av skribenterna på Snackbar. Jag nappade, men insåg att jag inte skulle kunna genomföra det så ambitiöst som förslagsställaren hade hoppats. Därför fick artikeln en lite annan inriktning, och jag kan hålla med om att det blev tunt. En av kommentarerna på Snackbar fångar problemet – Frilansjournalistens redaktion har inte de ekonomiska resurserna att göra riktigt bra jobb i genrer där det krävs omfattande research. Den som skriver varje utgåvas huvudartikel är också redaktör under den perioden. Det vi har kunnat betala den arbetsinsatsen motsvarar ungefär en halv dags arbete enligt frilansrekommendationen. Och rimligen kan vi inte göra jobb där tidsåtgången skiljer sig alltför mycket från vad en fackligt medveten person bör fakturera.

Redaktionen

Hur är de fackligt anslutna frilansarna fördelade över landet, ville Frilans Riks veta och vände sig till medlemsregistret som plockade fram data. Allra flest hade Mälardalen med 1052 frilansare och på andra plats kom Frilansklubben Västra med 296 medlemmar, tätt följt av Södra med 256 frilansar.

– Det är flera som forskar om frilansare och har bett mig om information och då tänkte jag att någon annan kanske också är intresserad av dessa siffror, säger Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson.

Hon kan konstatera att bland frilansare är medlemmar under 44 år underrepresenterade. En viktig fråga för facket är alltså att nå och rekrytera yngre och nyutbildade journalister.

Minst frilansare finns i Värmland. Där verkar bara 26 stycken. Så här såg fördelningen ut över landet:

Frilansklubben i Norrbotten: 28 st.
Allmänna klubben i Frilansdistriktet: 46 st.
Frilansklubben i Västerbotten: 22 st.
Frilansklubben i Mellannorrland: 39 st.
Frilansklubben i Dalarna: 41 st.
Frilansklubben i Västra: 296 st.
Frilansklubben i Södra: 256 st.
Frilansklubben i Småland: 39 st.
Frilansklubben i Östergötland: 31 st.
Mälardalens frilansklubb: 1052 st.
Frilansklubben i Värmland: 26 st.

Isabella Iverus

I september smäller det. Då går det nordiska frislansseminariet av stapeln. Men redan nu lanseras hemsidan nordicfreelance.com.

– Tanken är att kommunicera att det här redan är på gång och så ska det vara enkelt att anmäla sig. Det går att göra redan nu direkt via hemsidan, säger Henrik Sannesson, ledamot i Frilans Riks styrelse och den som ansvarar för seminariet i Sverige.

Nytt för i år är att man välja hur mycket man vill delta, en eller två dagar eller bara på vissa föreläsningar. Det finns biljett inklusive hotell och utan. Detta för att göra medverkan så flexibel och attraktiv som möjligt och få många besökare.

På hemsidan finns också en blogg som redan är aktiv. Den kommer att fungera som ett diskussionsforum under seminariet.

– Nu bloggar vi om nordiska nyheter, föreläsare och workshopledare, vilka de är och vad de ska föreläsa om.

Frilans Riks betonade på sitt senaste styrelsemöte att det är viktigt att de som informerar om facket på utbildningar och skolor har färsk kunskap om frilansvillkor. Önskvärt är att de som åker ut och möter till exempel studenter också tar med sig frilansfackliga på informationsträffarna.

Många färska frilansare hoppar även in som vikarier och om man separerar F-skatt och A-skatt så räcker summan ibland inte till ett medlemskap och man missar potentiella nyrekryteringar. Men om man räknar ihop de båda posterna kan det vara tillräckligt. Då kan facket nå fram till flera.

Styrelsen beslutade också att Åsa Ohlsson, Camilla Andersson och Nicole Kling får i uppdrag att titta på hur medlemskriteriet kan förändras, för att få in fler medlemmar i SJF. Gruppen ska även kontakta Anita Vahlberg angående utredningen om det framtida medlemskapet.

Alla fackligt anslutna frilansare erbjuds en förmånlig företagsförsäkring. Ändå är det få som nappar. Bara 330 av SJF:s cirka 1800 frilansar har försäkrat sina företag via facket.

Det vill Frilans Riks göra sina medlemmar uppmärksammade på. Anställda har ett helt annat skydd. Både när de sitter vid sitt skrivbord och när de är ute och reser.

– Med risk för att låta som försäkringssäljare måste jag säga att den försäkring facket erbjuder är en ruggigt bra försäkring, säger David Dahmén, medlem i Frilans Riks styrelse och frilansjournalist i nätverket Mosebacke Media. Han är också med i den arbetsgrupp som snickrar på nya försäkringslösningar åt frilansarna.

– Kanske ligger det i frilansares karaktär att ”chansa” och inte försäkra sig. Det innebär ju ytterligare en kostnad och många vill nog inte alltid inse konsekvensen av sitt handlande.

Det är dock svårt att få låg självrisk, reseförsäkring, överfall och egendomsskydd så billigt om man förhandlar själv.

– Nu tittar vi på en annan typ av försäkring att erbjuda våra frilansar. Den är mer individbaserad och kommer bland annat att innehålla en olycksfall- och livförsäkring.

Det är ett samarbete som vårt eget bolag PP Pension kommer att stå för och erbjudandet beräknas se dagens ljus inom de närmaste månaderna.

Det första etikseminariet med Justus Bennet och Rino Rotnevatn som Västra frilansklubben i Göteborg bjöd in till är genomfört. Det var tänkt som ett pilotarrangemang som kan kopieras och plockas upp av andra klubbar landet runt.

– Jag tror att vi alla behöver diskutera arbetsmetoder och dilemman regelbundet tillsammans med andra yrkesutövande, säger Fatima Grönblad, fackligt förtroendevald, som var med och organiserade kursen.

Trots att det bara kom nio deltagare – eller kanske just därför – blev det bra och tänkvärda diskussioner, om man får tro kursutvärderingen. För det är ibland svårt att veta vad gränsen går för det trovärdiga. Är det till exempel ok att en informationschef begär att få se de anställdas citat?

– Många frilansare idag måste förhålla sig till infotexter och bjudresor utan skrivtvång där det dessutom inte finns något uttalat rätt och fel.

Nu är det upp till andra klubbar att haka på och ordna kursen, var upplägg såg ut som följer:

Justus och Rino igenom de yrkesetiska reglerna, resonerade om vad de innebär och berättade om olika fall som de hört talas om. Därefter diskussion i smågrupper. Deltagarna fick dra lappar med olika jobbiga situationer som man kan hamna i. Seminariet avslutades med en diskussion i storgrupp igen där de ”hetaste” frågorna togs upp och där deltagarna fick berätta om svåra situationer de själva hamnat i.

På senaste styrelsemötet i Frilans Riks utsågs nya representanter för Servicebolaget och AU: Malin Avenius och Camilla Andersson valdes till ordinarie styrelseledamöter med Åsa Ohlsson som suppleant. Malin Avenius valdes till Frilans Riks representant i Servicebolagets AU med Camilla Andersson som inhoppare vid behov.

Ja, det är nästa fråga som Journalistförbundet har att ta ställning till och debatten i ämnet drar igång med hjälp av en ny rapport av frilansjournalisten Anders R Olsson. ”Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem” är ett samarbete mellan svenska journalistförbundet och .se – stiftelsen för Internetinfrastruktur.

– Få känner till problemet med filtrering. Men ytterst handlar om att värna yttrandefriheten för filtrering är en sorts censur som påverkar det journalistiska arbetet, säger Anders R Olsson.

Klubbas den lag igenom som föreslår att det till och med blir olagligt att följa vissa ämnen på nätet – i nuläget barnpornografi – eliminerar mediers möjlighet att helt granska vissa typer av brott.

Anders R Olsson tycker att det är viktigt att en diskussion väcks och anser att en lagstiftning i ämnet behövs. Han ser sin rapport som en snabbguide i ämnet.

– För det här får inte bli en fråga för Internetleverantörer. Det är inte till exempel Telia och Bredbandsbolaget som avgöra vilken information allmänheten ska ta del av.

Var? Stockholm, Södermalm, Ringvägen 100, 9 tr.

När? Onsdagen den 21 april, kl 15.30 – 17.00

Hur? Medverkande är Anders R Olsson, frilansjournalist, Arne König, vice ordförande Svenska Journalistförbundet och Patrik Hiselius, jurist hos TeliaSonera.

Isabella Iverus