– Det strider mot svensk lagstiftning att en typisk sommarvikarie F-skattar, säger Johannes Isaksson, förhandlingschef på Journalistförbundet.

Linn Ohlsson blev hela fackets hjälte när hennes påtvingade konsultuppdrag på Sveriges Radio visade sig vara en anställning enligt Arbetsdomstolen. Nu varnar facket för att arbeta med F-skattsedel inne på redaktionerna i sommar. Du kan råka illa ut vid en olycka och mista avdragsmöjligheter i efterhand.

Snart dags för sommarvikariat på någon av de tidningar du regelbundet frilansar för? Om du F-skattar under ditt vikariat medverkar du till att tidningen bryter mot lagen. Dessutom kan du i värsta fall få dina avdrag retroaktivt underkända av Skattemyndigheten.

– Det strider mot svensk lagstiftning att en typisk sommarvikarie F-skattar. Handlar det om att du som journalist ersätter anställda som är på semester, går på schema och är arbetsledd, då är det en anställning och inte ett uppdragsavtal, säger Johannes Isaksson, förhandlingschef på Journalistförbundet.

Han har varit med och arbetat fram foldern ”Frilans eller anställd?” som Journalistförbundet i dagarna skickar ut till frilansklubbar, arbetsplatsklubbar och medieföretag. Foldern är ett led i den ”fastlansstrategi” som förbundsstyrelsen arbetat med under mer än ett års tid. Utskicket har skjutits upp eftersom man ville invänta Arbetsdomstolens dom i fallet med Linn Ohlsson. Läs mer »

Jennie Larsson är ny i Frilans Riks styrelse. Hon är frilans och sitter i frilanskollektivet Barbro i Malmö. Samtidigt är hon anställd på bemanningsföretaget Kompetens i Skåne. Foto: Malin Palm

Hör du till dem som då och då hoppar in på en redaktion? Som en kunnig konsult med därtill hörande skäligt arvode? Med bemanningsföretagen som allt fler redaktioner anlitar för att få vikarier har det blivit svårare att som frilans göra lönsamma inhopp.

– Det är ett otroligt billigt sätt för redaktioner att fylla tillfälliga luckor och få personal med hög kompetens på ett flexibelt sätt, säger Jennie Larsson, nyvald ledamot i Frilans Riks styrelse.

Hon har hoppat in som korttidsvikarie på Sydsvenskan Trelleborgs Allehanda och är anställd av bemanningsföretaget Kompetens i Skåne (KiS). Jennie Larsson anställdes på KiS när hon sommarvikade på Trelleborgs Allehanda 2009. 2010 blev hon erbjuden en ”fast anställning som ambulerande medarbetare, med rätt att avböja erbjudanden”, alltså en anställning där hon får betalt för de uppdrag hon tackar ja till. Lönen hon får är lägre än vad fast anställda journalister med motsvarande erfarenhet på Sydsvenskan får. Jennie Larsson känner flera frilansar som är anställda på samma premisser som hon hos KiS. Enligt henne ökar det möjligheten för företaget att kunna erbjuda tidningarna journalister som kan hoppa in på kort varsel.

– De ringer in en vid behov, från en dag, till några veckor. Det är väldigt smidigt för dem med oss frilansar, eftersom vi har annat att göra mellan inhoppen. Läs mer »

Frilans Riks nya styrelse. Övre raden från vänster: Jennie Larsson, Göran Schüsseleder, Åsa Ohlsson, Per Karlsson, Malin Wahlstedt. Nedre raden: Peter Östborg, Fatima Grönblad. Foto: Ulrika Nilsson Lokrantz

2011 var året då det frilansfackliga arbetet lossnade rejält. Omvalda ordföranden Åsa Ohlsson förklarade på årsmötet 23 mars att hon är ”jättenöjd” med det gångna verksamhetsåret. Men det stora underskottet i Frilans Riks finanser från 2010 har inte hämtats in enligt plan, vilket mötte kritik från revisorer och en del medlemmar.

Att det har varit ett bra år för Frilans Riks är inte att ta miste på. Kongressen blev en frilansframgång med flera av frilansarnas nominerade personer invalda i den nya förbundsstyrelsen, däribland Åsa Ohlsson. Frilans Riks fick också gehör för ett förslag om en opartisk utredning av frilansarnas roll inom förbundet, något som nu är på gång genom att en arbetsgrupp tillsatts. Att Frilans Riks styrelse har stort stöd bland medlemmarna har under året märkts på bland annat Snackbar där många positiva omdömen fällts. Så att alla som ville ur gamla styrelsen blev enhälligt omvalda under årsmötet var väntat.

– Vi har flyttat fram positionerna under året. Det är lättare att jobba frilansfackligt nu, vi har kunnat jobba mer tillsammans med förbundsledningen och fatta bättre beslut. Vi är inne i en positiv spiral i samarbetet, det märks också genom att fler från kansliet är med på årsmötet, sa Åsa Ohlsson.

Enligt Ohlsson beror de positiva förändringarna främst på den nya förbundsledningen. Den har visat ett stort engagemang för frågor som är viktiga för frilansar, till exempel upphovsrättsfrågor. Läs mer »

Nils Resare tycker att det blivit kärvare för frilansar att hinna gräva fram intressanta nyheter.

Den 23 och 24 mars är det dags för föreningen Grävande journalisters årsmöte och årets guldspadepris delas ut. Den genomsnittlige vinnaren är en 41-årig man anställd inom public service. Men hur är det med frilansarna, hinner de gräva?

– Jag har alltid varit frilans även när jag har gjort större grävjobb. Jag har varvat det med kortare vikariat och ibland haft ett kontrakt med tidningen ifråga.

Så säger Nils Resare, frilans och den som tillsammans med en annan dåvarande frilans, Ylva Johnson, grävde fram mutskandalen när Sverige sålde stridsflygplanet Jas till Sydafrika.

Nils har arbetat som journalist i tjugo år och specialiserat sig på utrikespolitik, bistånd och exportfrämjande verksamhet. Där hanteras stora pengar som delvis är skattemedel och därför är det viktigt att granska den branschen, menar han.

Men han medger att arbetsvillkoren för frilansande journalister har blivit allt svårare.

– Förut hade jag ofta ett kontrakt med en tidning om att leverera ett visst antal artiklar på en månad. Då kunde jag använda den tid som var över till research. Så är det inte längre.

Nej, idag ska oftast varje uppslag säljas in istället och någon tid för annat finns inte över i budgeten. Läs mer »

Henrik Sannesson på Frilans Riks tror att rekommendationen och kalkylatorn kan komplettera varandra.

Att få skäligt betalt för jobb är det eviga frilansdilemmat. Fackets minirekommendation är svårtydd. Nu satsar Frilans Riks på en svensk variant av den norska frilanskalkylatorn.

– Betalar de enligt frilansrekommendationen?

Ja, nog hör det till de vanligaste frågorna när två frilansar pratar jobb. Men trots dess popularitet är rekommendationen ifrågasatt av många. Samtidigt har den norska varianten dragit blickarna till sig.

– Frilanskalkylatorn jämför de anställdas löner med frilansens arvode genom att visa vad han eller hon skulle tjäna som anställd hos den aktuella uppdragsgivaren, förklarar Toralf Sandåker, frilansjournalist och ansvarig för frilanskalkylatorn i norska Frilansjournalistene samt en del av dess styrelse.

Du skriver alltså in överenskommet arvode och ut ploppar en månadslön.

Men resan till färdig produkt har inte varit enkel.

– Frilanskalkylatorn har varit igång i ett drygt år men fortfarande är en del av frilansarna själva skeptiska. Timarvodet du bör begära för ett jobb kan bli ganska högt. Vi tror att det beror på att vi inte riktigt lyckats nå ut med information om hur den fungerar. Vi jobbar därför hårt med utbildning i företagande och förhandlingsteknik. Läs mer »

– Det här banar väg för ett spännande kursutbud med nya teman, tror Göran Schüsseleder på Frilans Riks.Foto: Mats Karlsson Raivi

Från att hitta på en kurs och betala för att gå den till att föreläsa själv och få arvode för att fixa den. Servicebolagets kurser är numera inte bara gratis att gå. Du kan tjäna en slant på att kunna något.

Kan du något som många behöver lära sig eller behöver du fylla på dina egna kunskaper? Nu kan du ta kontakt med Servicebolaget och ge förslag på en kurs eller rent av erbjuda dig själv som kursledare och få ersättning.

– Så har det egentligen fungerat ganska länge men alla känner inte till det, säger Göran Schüsseleder, en av Frilans Riks representanter i Servicebolagets styrelse. Därför ska information skickas ut till alla klubbar inför deras kommande årsmöten om just detta.

Tonerna har dock inte alltid varit så ljusa kring just denna del av frilansfackliga verksamheten och frågorna har varit många om hur frilansar bäst ska använda sitt servicebolag.

Men nu ska det alltså bli ändring på rutinerna och dörrarna öppnas för samarbeten både på klubb- och individnivå.

– Det kan vara allt möjligt, från att komma med en idé till att ordna lokal och föreslå föredragsledare, säger Maud Alenmark, och menar att det egentligen är en återgång till det som en gång varit. Läs mer »

Anna-Karin Florén är frilansjournalist och jobbar numera nästan bara som upphandlad.

Drömmer du om ett fast avtal men lever ur hand i mun? Lägg lite tid på att delta i olika upphandlingar. Visst, det kanske är lite krångligt men kan bli en gräddfil till ett flöde av uppdrag.

Trött på alltid sälja in jobb, inte ha jämnt flyt på jobbet men många trevliga kollegor? Gör som allt fler frilansar i mediebranschen, börja delta i upphandlingar.

– Många blir kanske avskräckta för att det verkar jobbigt och visst måste du lägga ned lite tid. Men egentligen är det inte så krångligt, säger Florence Openheim, frilansjournalist från Göteborg, som både hållit en kurs i upphandling i Servicebolagets regi och varit med i ett flertal själv.

Hennes erfarenhet är dock att det är svårt att vara alldeles ensam. Det är vanligt att uppdragsgivare lägger ut hela produktioner – till exempel en myndighets interntidning – på frilansar och då är det i princip omöjligt för en person att axla hela ansvaret.

Själv löste Florence det genom att bilda en ekonomisk förening ihop med en kollega och via den vara med och lägga bud. Idag har de ett fast uppdrag att göra en personaltidning åt ett företag. Läs mer »

Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks. Foto: Tomas Ohlsson

Avtal som fråntar frilansaren dess upphovsrätt fortsätter att dimpa ned i mejlboxarna. Senast ut är Egmont Kärnan. Frilans Riks jobbar för att medlemmarna ska följa en verksamhetsplan och agera.

– Det lösgjorde förstås energi att slippa jobba under villkor som man inte kan stå för, säger Tinni Ernsjöö Rappe, frilansjournalist och författare, och en av dem som öppet gick ut och tog avstånd mot tidningen Leva PS! fulavtal. Bland annat här i FrilansJournalisten.

Tinni konstaterar att hon har fått mycket stöd och uppmuntran från folk i branschen efter det som hände. Men att man måste vara tuff.

– Att säga nej genererar ju inte automatiskt nya jobb. Men jag blev bara så osugen att jobba med ett företag som behandlar frilansar så och tänkte att det måste lösa sig.

Senast ut av mediaföretag som skickar ut liknande avtal är allstå Egmont Kärnan. De gör bland annat gör serie- och pysseltidningar för barn och vuxna. Det aktuella fulavtalet gäller titeln ”Min Häst”. I avtalets nuvarande form måste frilansaren avsäga sig hela rätten till text och bild. Läs mer »

Stig Martinsson anmälde sig som arbetslös i slutet av sin frilanskarriär, men kunde inte leva på den a-kassa han fick.

Den ene betalade sin a-kasseavgift men kunde inte leva på ersättningen som arbetslös. Den andra slutade betala till a-kassan för att den var dyr och oflexibel. Är det verkligen någon mening med att vara med i a-kassan för frilansande journalister med F-skattsedel?

I januari 2009 anmälde sig frilansjournalisten Stig Martinsson från Ingelstad som arbetslös. Det innebar att han fick lägga sin firma, som han haft sedan 1995, vilande. Den ersättning han fick från a-kassan det året blev cirka 9 200 kronor – före skatt. Han tycker att arbetslöshetsförsäkringen är alldeles för låg.

– När jag frilansade hade jag, framför allt i början på 2000-talet, en genomsnittsinkomst på omkring 19 000 kronor per månad före skatt, säger han.

Problemet var att det sista året, 2008, började det gå dåligt med frilansandet. Stig har skrivit för tidningar som Land Lantbruk, Lantbrukarens affärer, Näringsliv i Småland och Kyrkans tidning (bland annat) men den ekonomiska nedgången märktes på antalet beställningar, och ett avtal han haft med en tidning sades upp.

– Jag försökte sälja in jobb men tidningarna bad mig återkomma, för de hade så dåligt med pengar. Och det var problemet – jag väntade lite för länge. Hade jag anmält mig som arbetslös tidigare, hade de minskade inkomsterna inte påverkat a-kassans nivå på samma sätt, säger Stig.

Det har alltid varit självklart för honom att vara med i facket och att tillhöra en a-kassa. Men när han drabbades insåg han att tryggheten inte var så stor. Via arbetsförmedlingen fick han en introduktionskurs i vård och omsorg, och gjorde praktik på ett vårdboende, där han också fick några timmars vikariat. Läs mer »

Mark Olson och Bulle Davidsson på Redaktas balkong. ”Vår lokal ligger mitt i centralaste Linköping. I bakgrunden syns Linköpings domkyrka”, säger Mark. Foto: Britta Linebäck/Redakta

En av Sveriges äldsta frilansgrupper, Redakta Reportage, firar 30 år i år. Två av medlemmarna berättar hur man överlever i en konjunkturkänslig bransch, vad som gör frilanslivet så oemotståndligt och varför det går utmärkt att samarbeta utan chef.

Grattis till ert 30-årsjubileum! Hur firade ni?

– Tack! Vi hade en stor fest, och innan festen var det vandring genom Linköping, från källarlokalen där Redakta började för 30 år sedan till de fina lokalerna vi har i dag, en etagelägenhet i centrala stan. Under vandringen berättade vi anekdoter från åren med Redakta, säger Mark Olson, 61, som arbetar med journalistik och layout och var med och grundade femmannagruppen Redakta 1981 ihop med Staffan Gustavsson (japp, även han är kvar än!).

Tänkte du då att du skulle frilansa så här länge?

– Nej, 1981 kunde jag inte se mig själv som 60-åring och frilans. Och en period i början av 1990-talet så jobbade jag på dagstidning. Men bara i några år. 1995 var jag tillbaka på Redakta. Jag har inte behövt se tillbaka – jag har inte ringt ett enda säljsamtal sedan dess, säger Mark Olson.

– Vi som arbetar här har inte valt att frilansa för att vi inte fick något bättre, utan för att vi ville det. Det innebär att vi är företagare, något jag inte tänkte på i början men som jag inser har stor betydelse. Småföretagarna utgör faktiskt 99 procent av alla företag i Sverige. Tre av fyra är soloföretag, som våra, säger Bulle Davidsson, som frilansat sedan 15 år tillbaka. Läs mer »

Charlotta Zingmark gick ur facket när hon blev frilans. ”Det blev helt enkelt för dyrt”.

Frilans Riks har gjort en uppskattning att bara 50–60 procent av landets alla frilansar är med i Journalistförbundet. Vi kontaktade några frilansjournalister som valt att stå utanför facket och frågade – varför?

Charlotta Zingmark, 43, bor i Stockholm och frilansar för bland annat Med Tech Magazine och facktidningen DIK forum. Charlotta har varit med i Journalistförbundet i 13–14 år. Men för fem år sedan, då hon började frilansa, gick hon ur.

– Den konkreta orsaken var att det blev för dyrt. När jag gick ur, låg avgiften på cirka 750 kronor i månaden. Det tog emot att gå ur, för jag tycker ändå principiellt att man ska vara med i facket.

Känner du dig inte otrygg?

– Nej, det gör jag inte. De få gånger jag haft kontakt med förbundet har de inte kunnat hjälpa mig, de sa att de inte hade kompetensen för just mitt problem, trots att jag kollat upp vilka regler som gällde och att det tydligt framgick att arbetsgivaren stred mot reglerna.

Vad skulle få dig att gå med igen?

– Jag skulle vilja gå med av solidaritetsskäl, men rent konkret behöver jag nog se tydligare att facket verkligen kan hjälpa frilansar, trots att vi är egenföretagare. Läs mer »

Catharina Ekdahl, vd och verksamhetschef på Fotografernas förbund. Foto: Knut Koivisto

Många upprörda röster har höjts efter Frilansjournalistens förra nyhetsbrev om Forma Magazines fulavtal, där frilansarna ska frånsäga sig rätten till sina texter. Men det är inte bara skrivande journalister som får sådana avtal – även fotograferna får dem. Skillnaden är att de allra flesta vägrar skriva på.

– Det var inte många av våra medlemmar som skrev på det, bekräftar Catharina Ekdahl, vd och verksamhetschef på Fotografernas förbund, den största organisationen för fotografer (fotografer finns organiserade i flera förbund, även SJF).

Varför är det så mycket lättare för frilansfotograferna att vägra, jämfört med skrivande frilansar?

– Jag tror att det handlar om att fotografer är bättre på att förhandla, generellt sett. De får visserligen råg i ryggen från oss, men samtidigt har de också inställningen från början att avtal är till för att ifrågasättas. Kanske är det även så att fotografer inte i samma utsträckning har känslan att de är utbytbara, som många skrivande frilansjournalister kan känna, säger Catharina Ekdahl.

Fotografernas förbund erbjuder också dem som fått fulavtal att skicka det till sin jurist, så kan det skrivas om med bättre villkor. Dessutom finns avtalsmallar för ett tjugotal olika typer av bildköpare att ladda ner från sfoto.se, Fotografernas förbunds hemsida.

– Att lämna över ett sådant till sin uppdragsgivare ger ett professionellt intryck, som många gånger är positivt för samarbetet, säger Catharina Ekdahl. Läs mer »

Tinni Ernsjöö Rappe, en av de frilansar som inte skrivit under Formas nya frilansavtal. Foto: Jaques Nicolai.

Återigen har frilansar fått så kallade fulavtal att skriva på – där de ska avsäga sig upphovsrätten. Denna gång är det Forma Magazines AB, ägare till bland annat Leva PS och Ica-kuriren, som är boven. Men flera frilansar vägrar skriva på avtalet.

– Dels är det är urdåligt att ett stort vinstdrivande medieföretag ska profitera på mig som kämpar med tusenlapparna, dels handlar det om min trovärdighet som journalist om jag inte kan garantera dem jag intervjuar var och när artikeln publiceras, säger Tinni Ernsjöö Rappe.

Hon har haft ett stående uppdrag för Leva PS i flera år och fick det nya avtalet i början av sommaren. Efter viss betänketid bestämde sig Tinni Ernsjöö Rappe för att inte skriva på. Till nästa nummer av Leva PS gör hon sin sista aktuell kultur-sida, eftersom hon nu inte är välkommen att arbeta för tidningen.

– Som journalist känns det rätt. Ett sådant här kontrakt, med en sådan syn på mig som medarbetare och på journalistik, gör mig väldigt osugen på att jobba för dem. Så det ger inte så stor sorg i hjärtat att inte skriva på. Jag får hitta bättre och justare uppdragsgivare, säger hon. Läs mer »

Att varje år värdera sina kunder utifrån bemötande och betalning gör att man kan satsa rätt året efter, menar Lotta Abrahamsson. Foto: Cicci Jonson/Bilduppdraget

En säljande kontakt varje dag. Så får frilansar snurr på verksamheten, menar frilansjournalist och författare Lotta Abrahamsson, aktuell med boken Full koll, Forum förlag. I grunden handlar det om att gå in, fullt ut, också i rollen som företagare och säljare.

– Det vi måste förstå är att vi agerar på en frilansmarknad, där vi är säljare och våra kunder köpare. Vi måste se på oss själva och vår motpart ur en professionell synvinkel, säger Lotta Abrahamsson.

Hon menar att frilansjournalister ofta missar denna bit, vilket gör att de säljer för dåligt, jobbar för ”fel” kunder och därmed får svårt att klara sig på sitt frilansande. I rollen som företagare behöver man ha koll på vilka kunder som är lönsamma och vilka som är mindre lönsamma, för att veta hur man ska kunna utveckla sitt frilansande.

Anders Hansson, företagsutvecklare och konsult, förklarar att alla större företag analyserar sina kunder och sin verksamhet ur ett lönsamhetsperspektiv och det bör även småföretagare – frilansar – göra.

– Det gäller att sikta mot den typ av kundrelationer som har störst sannolikhet att ge långsiktiga, återkommande affärer eftersom det är det som är lönsammast, säger han. Läs mer »

Joakim Jardenberg anser att Facebook- kampanjen är att likna vid spam. Foto: Niklas Gustavsson

Som en reaktion på Aller Medias fulavtal, uppmanade Frilans Riks till en Facebook-kampanj som protest. Den har väckt genklang i flera tidningar och nu vill Allers ledning träffa Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.  Men inte alla tycker att kampanjen var ett bra sätt att protestera.

I början av sommaren kom Aller Medias så kallade fulavtal – avtal som, bland annat, för en mycket låg ersättning tar ifrån frilansarna rätten till sitt eget material. För att protestera mot avtalen tog Frilans Riks initiativ till en kampanj på Facebook. Via Frilans Riks mejllista Snackbar uppmanades frilansar att gå in på Allertidningarnas Facebook-sidor för läsarna, klicka gilla, och sedan skriva en protesttext i kommentarsfältet. Idén till kampanjen uppstod ursprungligen efter norsk förebild på Aller-frilansarnas mejllista.

Förra helgen pågick kampanjen för fullt och många frilansar skrev det förslag till protesttext som Frilans Riks mejlat ut och som beskriver vad Aller Medias fulavtal går ut på. I en tråd på Facebook-gruppen Journalistbubblan diskuteras kampanjen och det faktum att de aktuella Allertidningarna tagit bort de flesta av inläggen, utan att besvara dem. Inte så konstigt, tycker experten på sociala medier Joakim Jardenberg, som menar att kommentarerna är att likna vid spam eftersom de hade mer eller mindre samma ordalydelse (efter fackets förslag på protesttext).

– Man har naturligtvis rätt att föra en kritisk dialog, men här var man inte det minsta intresserad av det. Läs mer »

Magnus Bergström har många gånger upplevt att hans idéer till tidningar stulits.

Är det vanligt att redaktörer snor frilansares idéer? Absolut, tycker Magnus Bergström som slutade skicka idéer till nya uppdragsgivare. Nej, säger Fredrik Nejman, som menar att så kallade idéstölder handlar om att frilansarnas förslag ligger i tiden.

Nästan alla frilansare har väl någon gång råkat ut för att idén som tidningen tackade nej till, senare publiceras. Gjord av någon på redaktionen, eller av en annan frilans. Men handlar det om regelrätt idéstöld? Att redaktionen tackar nej med den sluga baktanken att göra knäcket själva?

En tråd i Facebookgruppen ”Journalister och annat löst mediefolk” berör ämnet och diskussionen engagerar. Flera inlägg kommer från journalister som berättar att de råkat ut för att de skickat konkreta idéer som tidningen nobbat, bara för att senare få se ”sin” idé publicerad. Men några namn på tidningar nämns inte. Ingen vill ju såga av den gren man sitter på…

Magnus Bergström är en av de som gjort inlägg på FB-tråden. Han har många gånger råkat ut för att en idé han presenterat för en tidning fått nej, och sedan har samma idé dykt upp i tidningen. Uppåt 20 gånger tror han själv. Och han tror absolut att det handlar om idéstöld.

– Ofta började jag med att mejla lite kort och sedan när jag ringde upp ville de ha mer information om intervjupersoner. Då tackade de nej och senare hittar jag i princip samma artikel som jag försökte sälja in i tidningen, berättar han. Läs mer »

Therese Forsberg upplever att redaktörskapet ger andra jobb, och att hon blir respekterad på ett helt annat sätt. Foto: Anders Enlund

Ett redaktörskap på deltid är många frilansares dröm, inte minst för den ekonomiska trygghet det ger. Men det tycks vara en svår utmaning är att inte låta uppdraget svälla för mycket i tid. Och hur hanterar man att kanske behöva betala de frilansar man anlitar alldeles för dåligt?

– Det är väldigt svårt att få två halvtider att funka ihop. Det finns alltid en risk att man börjar jobba mer som redaktör än den halvtid man får betalt för.

Så säger Niklas Aronsson som sedan den första december förra året är redaktör på halvtid för Vår Fågelvärld som är Sveriges Ornitologiska Förenings medlemstidning. Han kombinerar redaktörskapet med frilansande, och har på sistone funderat ganska mycket över sin arbetssituation eftersom inte tiden räcker till.

– Det är svårt att sätta gränser. Det ringer en massa folk med anledning av tidningen och då har jag svårt att säga att jag inte jobbar med den nu. Folk kan ringa klockan åtta på lördag kväll och berätta om en fågel som håller på att dö, då försöker jag hjälpa till…

Det är främst av ekonomiska skäl som Niklas Aronsson har valt att vara redaktör, han skulle gärna vara det på hundra procent om han fick möjlighet. Tidigare var han frilansredaktör på heltid för en annan föreningstidning, Motorbranschen, och det är den han nu till största delen frilansar för. Han tror att det är tack vare denna fasta uppdragsgivare som lägger ut mycket jobb, som han kan hålla samma ekonomiska nivå som tidigare. Läs mer »

Åsa Ohlsson. Foto: Gunner Mörck

En ny styrelse som förstår och vill arbeta för frilansarnas situation. Det är den viktigaste frilansframgången på kongressen, enligt Åsa Ohlsson. Dessutom var Frilans Riks på hugget och fick igenom flera motioner och lyckades vässa skrivningarna i förbundsstyrelsens handlingsplan.

Fyra av de kandidater som Frikans Riks årsmöte ställde sig bakom blev valda av kongressen till den nya förbundsstyrelsen, däribland Frilans Riks nuvarande ordförande Åsa Ohlsson.

– Det känns jätteroligt att ha kommit med, framför allt eftersom så många i nya förbundsstyrelsen står för förnyelse. Om vi inte hittar nya sätt att prata om frilansarvoden, fastlansar och bemanningsanställda, då hjälper det inte att de fast anställda har bra villkor, i längden påverkar det hela branschen. Jag har intrycket att den nya styrelsen har insikt i det och att man kommer lyssna på medlemmar som är kritiska och se dem som en tillgång, säger Åsa Ohlsson.

Frilans Riks stod bakom flera motioner till kongressen. Läs mer »

Thord Eric Nilsson har fortsatt att frilansa efter tiden som sportchef på Östersundsposten.

Dålig pension eller ”ett kall”. Orsakerna till att journalister fortsätter frilansa efter 65 varierar. Magnus Wicksell, chef för rådgivningen på PP pension, tycker att frilansar bör ha någon form av pensionssparande för att komma upp i en skälig pensionsnivå.

– Det som är viktigt att tänka på är att pensionen grundar sig på den inkomst du har från din näringsverksamhet efter att företagets kostnader är dragna. Beräkningar i dag pekar på att pensionen blir cirka 50 procent av detta belopp, säger han.

Ett räkneexempel: Om du i dag skulle tjäna motsvarande 25 000 kr A-skatt i månaden, får du alltså räkna med en pension motsvarande ungefär 12 500 kr A-skatt i månaden.

En som fått inse hur lite pengar det kan handla om är Vanna Beckman, 72. Hon fortsatte därför frilansa på heltid mellan 65 och 70.

– Jag har haft ett meningsfullt frilansliv men aldrig tjänat så mycket, så när jag nådde pensionsåldern hade jag en fruktansvärt låg pension. Att jobba bara fem år till skulle höja den rejält. Sen tycker jag att det är väldigt roligt också.

De senaste 20 åren har Vanna Beckman specialiserat sig på neuropsykiatri och varierat med att arbeta för olika medier. Hon har både gjort TV, radio och film samt skrivit för olika tidningar. Som specialist på sitt ämne och mångårig frilans ser hon till att få skäliga arvoden. Läs mer »

Som frilans har Anne Jalakas sökt och fått flera stipendier. Hon ser det främst som en chans till kompetensutveckling.

Slipa din engelska, undersök ett samhällsfenomen eller få ro att jobba med ditt nästa bokprojekt. ”Stipendier kan ge utrymme att göra saker som man inte har råd till annars”, säger frilansjournalisten Anne Jalakas. Men se till att lämna ansökan i tid med en relevant motivering till varför just du ska få stipendiet.

Anne Jalakas har studerat kampen mot trafficking i Moldavien, skrivit en bok om jämställdhet vid stadsplanering, besökt EU-parlamentet och deltagit i en konferens i Colombia om genusjournalistik. Allt tack vare olika stipendier som hon sökt. Genom åren har det blivit totalt sju stycken, men hon har sökt åtminstone det dubbla antalet.

– Jag har till exempel sökt Journalistförbundets intensivkurs i engelska flera gånger utan att få den, fast jag tycker att jag är som klippt och skuren, säger hon.

För Anne Jalakas del har stipendierna ofta lett till att hon kunnat sälja in nya artiklar. Hon har också lärt sig mer om bland annat genusfrågor, vilket hon haft nytta av när hon utbildat journalister i Östeuropa i genusperspektiv. Samtidigt betonar hon att stipendierna först och främst är en möjlighet till kompetensutveckling. Det är ju inte säkert att resan eller projektet på kort sikt leder till fler insålda artiklar. Läs mer »