Anna Norrby bröt en nackkota i en bilolycka. Tack vara trafikförsäkringen fick hon ersättning, något som hon inte skulle fått annars. Foto: Anders Åborg

Att vara frilans är för många inte bara ett yrke, det är en livsstil där man har den för många avundsvärda förmånen att bestämma mycket över sin arbetssituation. Frilanslivet har dock en hel del baksidor som många av oss inte riktigt vill tänka på. Få frilansar har till exempel bäddat för att kunna vara sjukskrivna om det skulle bli aktuellt. Från den 1 juli gäller nya regler för egenföretagare där bland annat minst sju karensdagar står på agendan, det kan alltså vara en god idé att se över sina försäkringar.

Anna Norrby hade frilansat i två och ett halvt år när hon sommaren 2009 under en semesterresa kraschade med bilen. Olyckan resulterade i en bruten nackkota och Anna stod plötsligt inför en helt ny situation i livet. Framför henne väntade en lång sjukskrivning och det var osäkert om hon någonsin skulle kunna jobba som hon hade gjort tidigare.

– Jag hade verkligen inte planerat för att kunna vara sjukskriven. Jag hade inga försäkringar som täckte upp för inkomstbortfall eller skadad utrustning, ingen fastställd SGI (sjukpenningsgrundande inkomst), ingen livförsäkring eller olycksfallsförsäkring heller. Bilen var bättre försäkrad än jag.

Eftersom det var en bilolycka så hade Anna tur i oturen att bilen hon körde var trafikförsäkrad. Trafikförsäkringen täckte upp för bland annat fasta kostnader i företaget och inkomstbortfall i och med sjukskrivningen. Bilförsäkringen bidrog till en ny bil när den mosade hamnade på skroten. Det var som sagt tur i oturen att hon satt i en bil och inte fick en istapp i huvudet eller ramlade i en trappa, då hade hon inte haft någon försäkring överhuvudtaget. Några dagar efter olyckan fick Anna tipset av en kollega att direkt ringa Försäkringskassan, för att inte missa ersättning från första dagen från olyckstillfället.

– Jag måste säga att Försäkringskassan verkligen var förstående. Man har ju hört så mycket negativt om hur de arbetar, men de var väldigt hjälpsamma och jag fick sjukersättning från andra dagen trots att jag inte ringde på en gång.

Att räkna ut ett SGI för Anna tog dock lite tid. Det tog närmare bestämt 13 veckor innan hon fick pengar från Försäkringskassan. Hon fick skicka in en hel lunta med deklarationer, resultatrapporter och tidigare inkomster för att få ett ok SGI, och det är kanske inte det första man har lust att pyssla med när man just har brutit nacken.

– Jag råder verkligen alla frilansar att se över sitt försäkringsskydd och hålla reda på sina inkomstuppgifter. Man måste helt enkelt göra det möjligt för sig själv att vara sjukskriven för när man råkar ut för en olycka har man fullt upp med annat och det sista man behöver är att oroa sig för ekonomin.

Anna Norrby hade dagarna före olyckan precis inlett ett samarbete med en ny uppdragsgivare för vilken hon skulle utföra ett ganska omfattande jobb, och givetvis kändes det inte alls bra att inte kunna hålla det hon utlovat.

– Som tur var satt jag i en frilansgrupp och har ett ganska stort nätverk av frilansjournalister runt mig så jag fick ju bara bolla över de jobb som låg framför mig till andra. Jag har också en hel del fasta uppdrag och det är klart att det inte kändes kul att lämna över dem. Skulle jag få tillbaka jobben sen när jag blev frisk?

Ett år efter olyckan är Anna Norrby tillbaka som frilansjournalist igen och hon har lika mycket jobb som före sjukskrivningen.

– Mina uppdragsgivare visade verkligen stor förståelse för mig och min situation, och när jag kom tillbaka efter ett halvår fick jag tillbaka mina fasta uppdrag. Självklart missade jag en del jobb, i synnerhet för uppdragsgivare som var helt nya för mig när olyckan slog till, men jag hade inte behövt oroa mig så som jag i viss mån gjorde under sjukskrivningen.

Anna tror att det hjälpte mycket att hon bollade över sina jobb till andra kompetenta kollegor, på så sätt visade hon att hon ändå löste uppgiften som hon var ålagd. Goda relationer med sina uppdragsgivare är också en stor hjälp om olyckan är framme.

Sanna Lundell

Att stjäla idéer är inte olagligt, men det är en känslig fråga i journalistbranschen.

Nästan alla frilansjournalister har någon gång känt att de blivit av med en god idé. Kanske har man skickat in ett artikelförslag till en redaktion som vänligt men bestämt tackat nej, för att en tid senare se ”sin” artikel publicerad av samma redaktion.

Catarina Gisby är frilansjournalisten som inte nöjde sig med en ursäkt när hon kände sig överkörd och förbisedd av tidningen Journalisten. I början av april 2010 försökte hon sälja in ett reportage om en färsk dansk undersökning om den psykiska miljön i nyhetsbranschen. Hon har goda kontakter med danska kollegor och ville göra en intressant koppling till svenska journalisters hälsa och inställning till arbetet.

Efter ett samtal med Journalistens Qia Rindevall som uttryckte intresse för idén, mailade hon ett utförligt synopsis. Qia Rindevall tackade slutligen nej med förevändningen att de inte hade utrymme för idén i just det numret. Tio dagar senare läser Catarina Gisby om den danska undersökningen på journalisten.se. Ytterligare någon vecka senare dimper papperstidningen Journalisten ned på hallmattan och där får hon både i Helena Gierttas ledare läsa om den danska undersökningen och dessutom finns en längre artikel om densamma längre fram i tidningen.

– Givetvis tycker jag att det var märkligt att de skrev om den här undersökningen, trots att de nobbat min idé. Jag skickade direkt i väg ett mail till Qia Rindevall för att få en förklaring.

Qia Rindevall minns väl det inträffade och beklagar att det blev som det blev.

­– Vi på Journalisten är verkligen måna om att inte på något sätt stjäla idéer från frilansjournalister, och i det här fallet handlade det om att vår webredaktör Håkan Lindqvist publicerade ett referat av en artikel i den danska motsvarigheten till Journalisten på vår sajt utan min direkta vetskap. Han arbetar självständigt och hittade alltså en artikel om den danska undersökningen på nätet och valde att skriva om den. Strax före tryck av papperstidningen fick vi en lucka på grund av en utebliven annons och då föreslog en av våra reportrar att vi skulle utveckla Håkans Lindqvists webartikel om den danska undersökningen och på den vägen är det, berättar Qia Rindevall.

Catarina Gisby är inte riktigt nöjd med den förklaringen. Hon tycker att Journalisten borde värna extra om frilansjournalister och se över sina rutiner. Hon finner det lite märkligt att tidningen inte har koll på vad som publiceras på nätet, och att hon kunde ha fått ett förslag till kompensation. Hon ifrågasätter varför Qia Rindevall bad henne att formulera ett synopsis om hon redan visste att det inte fanns plats för idén.

­– Jag skulle inte vilja kalla det stöld, men jag tycker ändå att man kan kräva mer av just tidningen Journalisten, säger Catarina Gisby som utöver att kontakta Qia Rindevall på Journalisten också valde att kontakta Åsa Ohlsson, ordförande för Frilans Riks.

­– Jag vet inte heller om man kan kalla det idéstöld, men jag tycker att Journalistens nyhetsvärdering är märklig. Den här undersökningen var verkligen av stort intresse för oss journalister och dessutom tycker jag att det är konstigt att Journalisten inte har bättre inbördes kommunikation, säger Åsa Ohlsson.

­ Åsa Ohlsson råder alla som känner sig bestulna på sina idéer att kontakta eventuella tjuvar för att få en rimlig förklaring och förhandla om tänkbar kompensation. Det är det minsta man kan begära.

– Min erfarenhet är att det här problemet är mindre än vad man skulle kunna vänta sig. Att stjäla idéer är inte olagligt, men anses omoraliskt i branschen, säger Åsa Ohlsson.

Sanna Lundell

Lär dig mer på alla de kurser som Servicebolaget arrangerar.

Det anordnas en rad kurser för frilansare runt om i landet. Under senaste året har vi kunnat gå kurser i ”Skatter och avdrag” och i konsten att sälja in uppdrag och få betalt. Kurserna är populära, men blir man verkligen en bättre frilansare av att gå en kurs, eller kan man lika gärna googla sig till kunskapen som lärs ut?

Den 10 maj anordnade Frilans Syd kursen ”Första Hjälpen för frilansare”.  Kursen riktade sig till dem som nyss börjat frilansa eller som behöver en uppdatering.

– Det är andra gången vi arrangerade den här kursen. I november förra året var det sådant tryck och vi kunde inte ta in fler än 30 kursdeltagare, därför bestämde vi oss för att köra kursen igen. Under loppet av ett år har vi alltså utbildat cirka 50 nyblivna frilansare, säger Jenny Wickberg, ordförande för Frilans Syd.

Kursens syfte har varit att komma med matnyttig information till alla som är nya i yrket. Svenska Journalistförbundet vice ordförande Arne König berättade om upphovsrätten, om facket och om konsten att ta rätt betalt.  Gunilla Håkansson, chefredaktör på tidningen Allas, var på plats för att berätta om hur en redaktör tänker, om hur redaktioner arbetar och om relationen mellan frilansare och redaktör. Sist men inte mist var skatteverket inbjudna för att informera om skatter, moms, regler och avdrag för den egna företagaren.

Jenny Wickberg

Kursdeltagarna har varit en blandad skara, allt från studenter till dem som jobbat några år som journalister och som nu vill pröva vingarna som frilans. Några gamla rävar som hittat tillbaka till journalistyrket efter utflykter på andra håll fanns också med på kurserna.

­ Jag började frilansa den 1:a mars i år, så jag är helt ny som frilans, men har en lång och gedigen erfarenhet som journalist på SR, Nordvästra Skånes tidningar, tidningen Vi, Femina med flera, berättar Lisa Ising en av kursdeltagarna.

Hon fick nys om kursen på snackbar och är väldigt nöjd med upplägget även om hon tycker att skatteverkets information kanske var lite överflödig. Skatteverket är så bra på att informera den nyblivna företagaren på andra sätt, de kan ju till och med göra hembesök om man vill.

– Visst har jag mycket kunskap gratis genom att ha varit anställd och vet hur en redaktion arbetar, men att gå på kurs handlar om så mycket mer. Det är till exempel fantastiskt att så öppenhjärtigt och uppriktigt få chansen att dela erfarenheter med dem som befinner sig i samma situation.  Att komma ifrån kontoret, lyssna på andra och knyta kontakter är mer givande än man kan tro, och det ger som en bonus, väldigt många nya idéer, säger Lisa Ising.

En kurs kan alltså vara mycket mer än en bara ny kunskap. Ett bra tillfälle att nätverka, utbyta erfarenheter, hjälpa varandra, unna sig själv en dag i fortbildningens tecken, vilket många frilansare verkar slarva med, eller bara få ett tillfälle för nya uppslag och idéer.

– Vi i Frilans Syd jobbar aktivt med att ordna mötespunkter för våra medlemmar. Varje månad har vi frukostmöten där våra medlemmar får dela med sig av sina kunskaper inom olika ämnen. Vi har tre styrelsemedlemmar som sköter kurserna och de spånar idéer till teman för våra frukostmöten. Det är en hel del ideellt arbete som ligger bakom våra kurser, men det är det värt, säger Jenny Wickberg.

För aktuella kurser gå in på sjf.se/servicebolaget. Där kan du också önska kurser.

Sanna Lundell

Lagen om offentlig upphandling är svår att använda på ”mjuka” tjänster som journalistik. Ändå är offentliga myndigheter tvingade att använda sig av den.

Upphandlingen av SIDA:s publikation Omvärlden orsakade rabalder i journalistvärlden. Arenagruppen tillsammans med Global Reporting fick uppdraget, A4-gruppen överklagade och det talades om jäv i samband med upphandlingen eftersom SIDA:s pressekreterare Anette Widholm Bolme är gift med Petter Bolme på Global Reporting.

Upphandlingar är något som angår alltfler frilansjournalister. Många jobb, särskilt där köparen är en statlig myndighet, läggs ut och enskilda journalister, grupper eller byråer konkurrerar om uppdraget.

En frilansjournalist som har lång erfarenhet av upphandlingar är Anne Laquist. Hon jobbar i nätverket Mosebacke Media som har miljö- och teknikprofil och har deltagit i många anbudsförfaranden. Hon menar att två världar krockar när myndigheterna ska formulera sina kravspecifikationer.

– Regelverket som myndigheterna har att följa, lagen om offentlig upphandling, är skrivet för varuprodukter. Som journalist sysslar man med en slags mjukvara och det går inte att göra en absolut värdering av våra tjänster på det sättet. Det kreativa finns inte med i mallen – systemet passar för att köpa in plasthandskar till sjukhus men inte för journalistik. Det märks att upphandlarna inte kan branschen.

Vid de upphandlingar som görs viktas olika punkter. Och, hör och häpna, prisbilden är en av de viktigaste.

– Vår grupp har analyserat de utvärderingar som gjorts där vi deltagit i upphandlingen. Det är uppenbart att priset fäller utslaget. Jag har ett exempel från en landstingsupphandling där det bud som låg på sjätte plats i kriteriet ”kvalitet” fick uppdraget.

Alla som ger in i ett anbudsförfarande måste själva bedöma om det pris det erbjuder ger en rimlig inkomst. Men det är naturligtvis frestande att lägga sig på en låg nivå som ökar chansen att få uppdraget. Anne Laquist erfarenhet är att man får ge ett paketpris som inte når upp till frilansrekommendationen och som varken räcker till när man ska ge sig själv lön eller betala en utomstående frilansare för ett jobb. Att ta fram underlaget för upphandlingen tar dessutom rätt mycket tid.

– Nu har vårt nätverk fått rätt mycket rutin, men jag uppskattar det till ett par veckors arbete. Arbetsprover, referenser, arbetsbeskrivningar, papper från skattemyndigheten – allt ska sammanställas och märkas upp. Det viktigaste är att vara en riktig kamrerstyp. En liten formell miss kan göra att du plockas bort.

Hur tycker du att det borde fungera i stället?

– Systemet är dyrt för myndigheterna som ofta måste hyra in konsulter för att upphandlingarna ska gå rätt till. Det är slöseri med skattebetalarnas pengar – det vore bättre om de helt enkelt kunde begära ett antal offerter och välja en av dem.

”Svårt med upphandling inom mjukare områden”

PO Andersson

PO Andersson har konsulterat vid offentliga upphandlingar sedan 1987 via det egna företaget Public Procurement Service, och anlitas ofta som föredragshållare. Hans erfarenheter är att upphandlingar av ”intellektuella” tjänster borde göras mycket bättre än de görs i dag.

Tycker du att lagen om offentlig upphandling fungerar bra när det gäller ”mjukvaror” som journalistik?

– Det är ett jättestort problem, inte bara inom journalistik. Man kan kräva en formell utbildning – men det är inte säkert att den bästa journalisten är den bäst utbildade. Offentliga upphandlingar när det gäller de mjukare områdena ifrågasätts väldigt ofta, det blir alltid diskussioner om varför den ena är bättre än de andra.

Gör systemet med offentlig upphandling att en och samma person eller grupp får alla jobben?

– Du menar att man skapar kungliga hovleverantörer som inte går att byta? Så är det ofta. Är en upphandlare nöjd med sin leverantör formas kriterierna ofta på ett sådant sätt att det passar just den man vill ha.

Borde vissa av de tjänster som skulle kunna betecknas som ”mjukvaror” undantas från lagen om offentlig upphandling?

– Det tror jag aldrig vi kommer att få se. Det här är ändå en möjlighet för en ny person att komma in på en marknad. Däremot bör man försöka höja kvalitén på upphandlingarna. Det finns inget som hindrar att man under processen går in och ifrågasätter varför just de här specifika kraven ställs.

Magnus Hagström

Nu är det hög tid att ta tag i kvittohögarna.

Vill du allra helst sätta dig i vårsolen och ta en glass? Det är förståeligt, men eftersom vi i Frilansjournalistens redaktion känner vårt ansvar har vi den tunga plikten att informera om att det är deklarationstider. I stället för caféhäng är det alltså hög tid att plocka fram den jobbiga kvittoburken.

Alla frilansjournalister som är anslutna till Servicebolaget har en utmärkt plattform att utgå ifrån när det gäller deklarationen. På Servicebolagets hemsida finns omfattande deklarationstips. Skaffa lösen och kliv in på medlemssidorna.

– Den som bedriver ekonomisk verksamhet måste ha ordnad bokföring och ett bokslut, men de flesta frilansjournalister kan göra ett förenklat bokslut, säger Maud Alenmark på Servicebolagets kansli.

Finns det några nyheter inför årets deklaration som en frilansare inte bör missa?

– Ja, att man får dra av för inventarier direkt. Men kostnaden måste vara mindre än ett halvt basbelopp, det vill säga 21 400 kronor. En krona mindre räcker! Tidigare har man behövt fördela den här typen av avdrag under flera år.

En annan sak att tänka på är att den som gjort periodiseringsfonder vid deklarationen 2004 måste ta upp dessa till beskattning nu. Jag vill också tipsa alla om att kolla avdragslexikonet på servicebolagets hemsida eller den information som finns på Skatteverkets hemsida. Om man är osäker på ett avdrag är det klokt att göra ett öppet yrkande, då gör man en notering under ”övriga upplysningar” om att avdraget gjorts.

Vilka är de vanligaste felen och misstagen frilansarna gör i sin deklaration?

– Det är vanligt att man inte får bokslutet att stämma, och felet är ofta missar när det gäller egna insättningar och uttag. Ett exempel: Den som kör sin privata bil i tjänsten och vill göra avdrag för milkostnaden 18:50 har förmodligen betalat bensinen med egna pengar. Milkostnaden ska bokföras som kostnad och som en egen insättning. På Servicebolagets hemsida finns tips om hur man bokför egna insättningar och uttag.

Hemsidan tipsar också om några kostnader som inte är avdragsgilla. Medlemsavgifter till exempel.

– Ja, så är det. Även sådana medlemskap som innebär att man får en medlemstidning som är användbar i sitt arbete. Har man sådana är det bättre att försöka få betala med en faktura. Medlemskapet i Journalistförbundet får man inte heller dra av, däremot är avgiften till Servicebolaget avdragsgill.

Deklarationshjälp nämns också som ett otillåtet avdrag.

– Deklarationshjälpen är inte avdragsgill, däremot en revisors arbete med bokföring och bokslut.

Har du något annat tips kring deklarationen?

– Det kan vara bra att spara även vissa privata kvitton. Den som skriver mycket om kultur till exempel drar förmodligen av ganska många evenemangskostnader, Blir det en granskning kan det vara bra att visa att man gått på vissa evenemang rent privat och inte slentrianmässigt drar av allt man betalar för. När det gäller telefon som man använder privat och i jobbet är det bra att veta att själva abonnemangskostnaden inte är avdragsgill, dätemot får man uppskatta hur stor andel av samtalen som görs i jobbet.

Magnus Hagström

Från Servicebolagets hemsida:

Ska vara bokfört som egna insättningar: Du har satt in pengar på firmans konto. Eller betalat firmans kostnader med privata pengar. OBS! Använder du din egen privata bil i tjänsten ska du bokföra 18,50 kr per mil som en kostnad och som en egen insättning. Även avdraget för arbetsrum i bostaden ska bokföras som en kostnad och som en egen insättning.

Telefonväkteri om deklaration 26 april

Servicebolagets medlemmar har möjlighet att ställa frågor direkt till skatteexpert Susin Lindblom via Servicebolagets gratislinje den 26 april kl 14 –16. Mer information hittar du på Servicebolagets hemsida där du alltså måste ha ett medlems-login.

Efter fyra år tackar Henrik Sannesson för sig som ordförande för Frilans Riks. Åsa Ohlsson tar nu ensam över. Foto: Magnus Hagström

Henrik Sannesson har suttit som ordförande i Frilans Riks i fyra år – tre år i delat ledarskap och solo under ett av verksamhetsåren. I samband med årsmötet i mars lämnade Henrik över till Åsa Ohlsson att ensam hålla i ordförandeklubban.

Vi passade på att ställa några frågor om Henriks erfarenheter av det fackliga arbetet, som han inte släpper helt. Henrik är kvar som styrelseledamot och kommer att jobba med Nordiska Frilansseminariet som hålls i Stockholm 3–5 september.

Hur tycker du Frilans Riks status är inom Journalistförbundet?

– Frilans Riks är ju en minoritet när det gäller antal medlemmar, vi är ungefär tio procent av det totala medlemsantalet i Journalistförbundet. För att vara en minoritet tycker jag att vi hörs ganska mycket, men jag tror inte att det gett resultat på så sätt att resten av förbundet jobbar mer för oss. Journalistförbundet är väldigt mycket ett förbund för anställda, det märks när det är avtalsrörelse till exempel. Det arbetet prioriteras upp och allt annat kommer på femte plats.

På olika sätt framgår det att många av de organiserade frilansarna inte tycker att Journalistförbundet  hanterar frilansfrågorna så bra. Vilka problem har du konstaterat?

– Jag tycker att vi i Frilans Riks varit självkritiska, vi har fått kritik och det har funnits en anledning till det. Vi har vunnit på att ta till oss kritiken. Den attityden tror jag även andra delar av Journalistförbundet skulle ha. Folks ilska är en form av engagemang som man bör ta  vara på.

Finns det frågor där frilansare och fast anställda har olika intressen?

– Det är en fråga om synsätt. Jag träffar ibland anställda fackklubbsrepresentanter som verkar tycka att vi har motstridiga intressen, de tror att en höjd frilansbudget skulle ge sämre resurser åt de anställda på en redaktion. Men många förstår också att om frilansarnas artiklar blir jättebilliga kommer utgivarna inte vilja ha stora redaktioner.

Medlemmar som är inköpande redaktörer ser ibland frilansarna som en helt annan typ av journalister, som ett annat lag. Redaktörerna är viktiga i det fackliga arbetet, det är de som har störst chans att påverka hur man köper in frilansmaterial.

Det känns som att branschen går mot mer frilansande – hur ska Journalistförbundet tackla den situationen i framtiden?

– Det är en jättestor och svår fråga. Jag tror också att det blir ännu fler frilansare i framtiden. Och många gör sådant som är på gränsen till journalistik, av typen företagstidningar eller reklam. När gränserna blir mer otydliga kanske man måste ändra medlemskapskriterierna.

Ja, det känns som att Journalistförbundet har outnyttjad medlemspotential i att många frilansare är oorganiserade. Ska man förändra Journalistförbundets tillgänglighet?

– Man måste börja välkomna nya medlemmar i stället för att granska dem med lupp. Frilansarna i förbundet skulle kunna vara dubbelt så många om alla frilansjournalister var medlemmar. Men vi i Frilans Riks måste också bli bättre på att kommunicera vad som görs – om det politiska arbetet med att förbättra frilansarnas villkor och de förmåner man har som medlem. Det finns massor av bra grejer. En vanlig kontorsförsäkring med reseskydd kostar så mycket att man med Servicebolagets billiga försäkring för frilansmedlemmar tjänar in årsavgiften, dessutom har vi Arvodesguiden och många andra bra förmåner.

De flesta frilansare är intresserade av villkoren på arbetsmarknaden. Om inte annat borde de vara med för att stödja det arbete som görs för att förbättra villkoren.

Du nämner Servicebolaget. Vid årsmötet fanns det röster som ifrågasatte Servicebolagets kostnader och det jobb som utförs där.

– Det finns bra tjänster och bra saker i Servicebolaget. Samtidigt är det svårt att genomlysa ekonomin, varför hyreskostnaden är så hög och så vidare. Vi har försökt i flera år men inte lyckats. En anledning är att det är Journalistförbundet som äger Servicebolaget fast uppgiften är att serva frilansarna i rollen som företagare. Som frilansfacklig vill man att makten över bolaget ska vara i frilansarnas händer. Sedan kongressen 2008 har vi i alla fall två styrelserepresentanter från Frilans Riks, tidigare var det bara en.

En konkret sak som nämndes under årsmötet var att man inte tycker att frilansklubbarna tas tillvara när SJF ska informera om frilansjournalistik. Har medlemmarna rätt i det påståendet?

– I nuläget är det så. Det är omöjligt för förbundet centralt att åka ut och informera på varenda journalist- och medieutbildning, det vore logiskt att använda förtroendevalda frilansar. Hittills har förbundet centralt sagt nej till det. Dagen efter årsmötet var det en klubbkontaktträff med dem som ansvarar för rekrytering och alla var ense om att vi måste bli bättre på att jobba ihop.

Magnus Hagström

En genomtänkt marknadsföring och gott sittfläsk är nödvändigt för att bli en bra grävande journalist..

Vissa av oss drömmer om ett scoop. Andra springer på dem hela tiden… men har inte tid eller råd att genomföra dem. Men någon gång i sitt journalistliv ska man väl ändå göra ett riktigt grävjobb – som skapar rubriker och lite välförtjänt berömmelse. Och kanske ger lite pengar till och med.

Men hur gör man för att komma i gång med grävjournalistik? Vilka är de speciella förutsättningar en frilansare bör tänka på?

– Var två eller fler om jobbet. Det är lätt att gå vilse i materialet och att kunna växeldra med en annan journalist är ovärderligt. Under processen blir det ibland motgångar och då är det bra att ha någon mer med sig som kanske ser saken mer positivt, säger Kajsa Norell som är ”grävgeneral”.

Kajsa jobbar vanligtvis på Dagens Eko och har även sysslat med undersökande journalistik i TV-programmet Kalla Fakta. 2000 ingick hon i redaktionen för radioprogrammet Pitt Bull som fick Vilhelm Moberg-stipendiet, men titeln grävgeneral har hon fått som högsta ansvarig på Föreningen Grävande Journalisters seminarium GRÄV 10.

Hur blir man bra på grävande journalistik?

– Genom att göra det mycket. En sak man ska vara väldigt noggrann med är att dokumentera och strukturera sin research, annars riskerar man att tappa bort den. Första gången jag hörde Helena Bengtsson fick jag en aha-upplevelse. Hon är databasredaktör på SVT och så jäkla bra på sociala nätverk och att strukturera statistik i excelfiler. En doldis, men ändå en superstjärna.

”Man får se grävandet som en investering.”

Grävgeneral Norell passar även på att göra lite reklam för det kommande seminariet som i år äger rum 19–21 mars i Radiohuset i Stockholm.

– Det är också lärorikt och inspirerande att gå på seminariet och höra på de som nominerats för priset Guldspaden. Deras arbetsbeskrivningar som finns på fgj.se är fruktansvärt lärorika. Generellt är vår bransch ganska ovetenskaplig och det ges inte särskilt mycket bra facklitteratur. Men Nils Hansons ”grävande journalistik” är en klassiker.

Hur säljer man in ett grävjobb?

– Man får tänka igenom marknadsföringen och presentera en högsta- och lägstanivå. Det är också bra att ligga steget före och tänka ut möjliga uppföljningar. Tyvärr är grävandet oftast en dålig affär även för rutinerade journalister. Man får se det som en investering i sitt eget varumärke och att det är roligt och inspirerande. Efterhand lär man sig när man har en bra historia och då kan man be en redaktion att de tar in en som projektanställd, säger Kajsa.

De flesta har någon gång råkat ut för att intervjuade personer vill dra sig ur efterhand. När det gäller grävjobben är det inte alls ovanligt att källorna får kalla fötter. Kajsas tips är att lova att göra att allt hon kan för att de ska få vara anonyma, och att hänvisa till grundlagen som säger att källorna ska skyddas.

– Jag är också generös med att låta intervjupersonerna ta del av materialet. Jag tycker att man även vinner på att låta dem som anklagas se det, ofta kan något fel uppdagas på det sättet. De håller ofta med om ens beskrivning men tycker att man drar fel slutsatser. Det där är en avvägning, det finns ju också en risk att jobben spricker om fel personer får veta för mycket i ett tidigt skede.

Kajsas tre tips:

• Det är jätteviktigt att avgränsa sig. Börjar man gräva finns det jättemycket intressant men det är viktigt att vara fokuserad.
• Säkerhetstänkande. Som ensam frilansjournalist kanske man ska fundera om det är värt att granska amfetaminkopplingarna i ett kriminellt mc-gäng.
• Tänk igenom vilken metod man ska använda. Kvitton? Anonyma källor?

Fakta: GRÄV 10 arrangeras av Föreningen Grävande Journalister den 19-21 mars. Det går att anmäla sig fram till 14 mars. Allt du behöver veta hitta du här www.fgj.se/grav/

Magnus Hagström

I takt med att journalister sägs upp från fasta tjänster ökar antalet frilansar, samtidigt som antalet frilansar som lägger sina företag vilande har ökat.

De kärvare tiderna i mediebranschen drabbar frilansarna hårt. Andelen frilansar som lägger sitt företag vilande för att istället lyfta a-kassa har ökat med cirka 20 procent sen förra året. Samtidigt är intresset stort för att börja frilansa.

– Handläggarnas bedömning mellan tummen och pekfingret är att ökningen av egna företagare som lägger sitt företag vilande, är mellan 20 och 25 procent jämfört med i januari förra året, säger Ewa Möller Elvhede, som är chef för journalisternas a-kassa.

Under hösten märktes flera arbetslöshetstoppar i branscher som organiseras av Metall och Unionen. Så är det inte bland journalisterna.

– Vi har å ena sidan inte sett någon jättestor effekt av dem som blev varslade förra året, men vi vet å andra sidan inte vad vi har att vänta i år eller nästa. Generellt ser vi en långsam ökning av arbetslösheten bland journalister, både bland frilansar och fast anställda, säger hon.

Vad betyder det för frilansar att anställda får kicken? Drabbas de också av nedskärningarna och får färre uppdrag, eller hårdnar konkurrensen om jobben när tidningarnas före detta anställda börjar frilansa? Å ena sidan tycks etablerade frilansar lägga ner sina verksamheter i större utsträckning än tidigare, å andra sidan nysatsar fler journalister på frilansverksamhet. Beviljade pågående bidrag för start av näringsverksamhet (så kallat starta-eget-bidrag) var 59 i slutet av januari i år, vilket kan jämföras med fem i början av förra året.

– De flesta, men inte alla, har troligen fått stödet för start av frilansverksamhet, säger Justus Bennet, som är ombudsman på Svenska journalistförbundet.

I vilken mån som dessa nya frilansar är uppsagda journalister som nu i sin roll som frilansar bidrar till att konkurrensen på marknaden hårdnar är inget han kan svara på.

”Det är helt klart fler frilansar på banan.”

– Däremot vet vi att det har förekommit att anställda har blivit erbjudna fortsatt arbete om de kan debitera via egen firma, med det är, vill jag hävda, ett fåtal undantag, säger Justus Bennet.

När Frilans Syd i slutet av hösten anordnade en endagskurs med ”första hjälpen” för blivande nya frilansar var intresset rekordstort. Så stort att man i maj ordnar en ny kursdag.

– Då tog vi ändå in 35 personer, vi hade räknat med 25, så vi var lite överraskade, säger Jenny Wickberg som var kursledare.

Bland kursdeltagarna fanns både nyutexaminerade och ganska många ”gamla” journalister som blivit uppsagda från fasta anställningar på främst dagstidningar.

– Det är helt klart fler frilansar på banan.

Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks, tycker att tendensen är tydlig bland de frilansar hon träffar och talar med.

– Det är fler nu som säger att det är svårt att få sina artiklar sålda. Flera säger att de blivit av med återkommande uppdrag och en del berättar också om försämrade villkor för återkommande uppdrag, säger hon.

Enkät / Hur har den ekonomiska krisen påverkat din frilansverksamhet?

Christina Sandberg

Christina Sandberg, ”jättegammal”, Malmö, skriver för familjetidningar:

– Det har varit jättekärvt det här året, andelen tidningsjobb har halverats. Jag startade en svensk-arabisk tidning på nätet 2005, och nu har vi fått lägga ner tillfälligt eftersom ingen vill annonsera.

Henrik Ekberg

Henrik Ekberg, 39 år, Göteborg, skriver för fack- och tidskrifter:

– Jag kan inte säga att jag märkt av krisen, lite grann möjligen på texter jag skriver som publiceras i annonsbilagor. Jag har inte fått sämre inkomst. Det är fortsatt tufft att vara frilans, men det har det varit i många år.

Lena Bäckman Lägerdal

Lena Bäckman Lägerdal, 46, Stockholm, skriver för bland annat Svenskt vatten, Yrkesläraren och Handelsnytt:

– Det märks att tidningarna försöker göra besparingar. Några av mina fasta uppdragsgivare som jag jobbat för i flera år har mindre frilansbudget och kan inte köpa in lika mycket. En har omorganiserat sig och slagit ihop redaktioner, så de behöver inte köpa in lika mycket frilansmaterial och en annan jag jobbade för, den lades ner i brist på annonsintäkter.

Ulrika Nilsson Lokrantz

Fulavtalen blir allt vanligare och är ofta omöjliga att förhandla om för frilansen.

Upphovsrätt, vadå? Allt fler tidningar och mediekanaler kräver mycket omfattande publiceringsrättigheter när de köper in frilansmaterial, utan en tanke på vad det innebär för frilansares ekonomi eller för journalistiken. Fulavtalen tycks ha kommit för att stanna.

Henrik Sannesson, ordförande i Frilans Riks, har jobbat mycket med att hjälpa olika frilansar som råkar ut för de så kallade fulavtalen, som blir allt vanligare. Han har sett många varianter på fulavtal.

– Det handlar om olika typer av vidareutnyttjande, ofta till ingen eller väldigt låg ersättning. Det går från ”lite fult” vilket innebär publicering både i tidning och på webb, till ”mycket fult”, där det kan handla om att materialet får publiceras i alla andra tidningar i en viss koncern, med liten eller ingen extra ersättning till frilansen, säger Henrik Sannesson.

Problematiskt med avtalen, förutom de usla villkoren, är att frilansen sällan eller aldrig kan förhandla med uppdragsgivaren om avtalet.

– Det är take it or leave it, fortsätter han.

Främsta problemen med fulavtalen enligt Sannesson är att frilansen drabbas ekonomiskt genom att inte kunna ta betalt för flera publiceringar. Återanvändningen är också ett demokratiskt problem, genom att färre olika journalister får komma till tals. Dessutom blir det tråkigare tidningar. Ett annat problem är journalistens ansvar gentemot dem de intervjuar. Det kan vara svårt att intervjua någon om ett känsligt ämne och inte veta var reportaget sedan publiceras.

Ett företag som är känt för sina dåliga avtal för frilansar, är Sveriges Radio. En frilans som säljer ett inslag till SR kan få skriva på ett avtal som innebär att SR kan sända om inslaget obegränsat antal gånger under en viss tid, samt publicera det på webben. Avtalet kan också frånta frilansen rätten att lägga ut inslaget på sin hemsida eller sälja det vidare, samt att SR tar rätten att klippa om inslaget hur de vill.

– Det kan vara så att vi anser att vi behöver en sådan exklusivitet för ett visst reportage vi köper in. Det förhandlar vi från fall till fall, säger Markus Johansson, bolagsjurist på SR.

Han deltar i förhandlingarna inför SR:s större inköpta produktioner, men menar att principerna vid avtalsskrivningen är samma vid inköp av reportage från enskilda frilansar. Han tycker inte att villkoren i SR:s avtal med sina produktionsbolag är dåliga eller att SR får för långtgående rättigheter. Inte heller håller han med om att avtalen undergräver frilansarnas möjligheter att klara sig på sin lön.

– Jag har aldrig stött på någon som kommit i efterhand och sagt att de fått för dåligt betalt, säger han.

Kan det inte vara så att man går med på dåliga avtal, eftersom SR är en av få uppdragsgivare för radiofrilansar?

– Den bilden känner jag inte igen. Vi försöker tillmötesgå våra innehållsleverantörer så långt som möjligt, men det är klart att de har en begränsad marknad.

Universum Group som gör Campustidningarna för studenter och Shortcut för nya i arbetslivet är ett annat företag som låter sina frilansmedarbetare skriva på mycket oförmånliga avtal. Avtalet ger Universum Group rätt att publicera texten i de tre olika versioner av Campus som Universum ger ut, samt i magasinet Shortcut, och förstås på båda tidningarnas webbplatser och i ett nyhetsbrev. Ett exempel på arvode i ett avtal som Frilansjournalisten tagit del av är knappt är 2000 kronor för en intervju på 2500 tecken.

”Det går från ”lite fult” vilket innebär publicering både i tidning och på webb, till ”mycket fult”, där det kan handla om att materialet får publiceras i alla andra tidningar i en viss koncern.”

Malin Sund, chefredaktör på Campustidningarna håller med om att Universum inte betalar bäst i branschen, men att man istället satsar på att ge frilansarna mycket feedback, väl definierade uppdrag och förslag på intervjupersoner. På så sätt är det bra att frilansa för Campus-tidningarna, trots villkoren i avtalet, menar Malin Sund.

– Vi har en slags tanke om att fostra skribenter, och vi ser ofta hur våra skribenter utvecklas över tid, säger hon.

När det gäller Universums publiceringsrättigheter tycker hon inte att de är så anmärkningsvärda, eftersom det är sällan man utnyttjar dem till fullo.

– Oftast handlar det bara om publicering i två kanaler plus webb.

Universum erbjuder 25 procent för återpublicering i kanaler utöver Campus och Shortcut, till exempel i Universums karriärguider och på Universums övriga sajter.

Varför erbjuder ni bara 25 procent för återpublicering, facket rekommenderar 50 procent?

– Det är vad vi kan betala och det är valfritt att jobba med oss. Dessutom händer det ändå så sällan.

I avtalet finns också en skrivning om att arvodet sänks med 25 procent om frilansen levererar för sent. Inte heller det ser Malin Sund som något konstigt.

– Vi förbehåller oss den rätten, eftersom vi alltid har tajta deadlines med flera produktioner i gång samtidigt och det kan innebära att vi måste ta in extra personal om en text inte kommer in i tid. Men detta har hittills aldrig hänt.

Några andra tidningar som använder sig av olika fulavtal eller publicerar i annan kanal utan extra ersättning:

• Sydsvenska Dagbladet
• Allas
• Må bra
• Vi föräldrar, Mama, Family living, Dagens Nyheter: gäller främst fri återpublicering på sajten Allt om Barn.
• Tidningar ägda av Mentor online, ex Svensk Handel och Process Nordic.
• Tidningar ägda av IDG.
• Dagens Industri

Ulrika Nilsson Lokrantz