Anna-Karin Florén är frilansjournalist och jobbar numera nästan bara som upphandlad.

Drömmer du om ett fast avtal men lever ur hand i mun? Lägg lite tid på att delta i olika upphandlingar. Visst, det kanske är lite krångligt men kan bli en gräddfil till ett flöde av uppdrag.

Trött på alltid sälja in jobb, inte ha jämnt flyt på jobbet men många trevliga kollegor? Gör som allt fler frilansar i mediebranschen, börja delta i upphandlingar.

– Många blir kanske avskräckta för att det verkar jobbigt och visst måste du lägga ned lite tid. Men egentligen är det inte så krångligt, säger Florence Openheim, frilansjournalist från Göteborg, som både hållit en kurs i upphandling i Servicebolagets regi och varit med i ett flertal själv.

Hennes erfarenhet är dock att det är svårt att vara alldeles ensam. Det är vanligt att uppdragsgivare lägger ut hela produktioner – till exempel en myndighets interntidning – på frilansar och då är det i princip omöjligt för en person att axla hela ansvaret.

Själv löste Florence det genom att bilda en ekonomisk förening ihop med en kollega och via den vara med och lägga bud. Idag har de ett fast uppdrag att göra en personaltidning åt ett företag. Läs mer »

Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks. Foto: Tomas Ohlsson

Avtal som fråntar frilansaren dess upphovsrätt fortsätter att dimpa ned i mejlboxarna. Senast ut är Egmont Kärnan. Frilans Riks jobbar för att medlemmarna ska följa en verksamhetsplan och agera.

– Det lösgjorde förstås energi att slippa jobba under villkor som man inte kan stå för, säger Tinni Ernsjöö Rappe, frilansjournalist och författare, och en av dem som öppet gick ut och tog avstånd mot tidningen Leva PS! fulavtal. Bland annat här i FrilansJournalisten.

Tinni konstaterar att hon har fått mycket stöd och uppmuntran från folk i branschen efter det som hände. Men att man måste vara tuff.

– Att säga nej genererar ju inte automatiskt nya jobb. Men jag blev bara så osugen att jobba med ett företag som behandlar frilansar så och tänkte att det måste lösa sig.

Senast ut av mediaföretag som skickar ut liknande avtal är allstå Egmont Kärnan. De gör bland annat gör serie- och pysseltidningar för barn och vuxna. Det aktuella fulavtalet gäller titeln ”Min Häst”. I avtalets nuvarande form måste frilansaren avsäga sig hela rätten till text och bild. Läs mer »

Stig Martinsson anmälde sig som arbetslös i slutet av sin frilanskarriär, men kunde inte leva på den a-kassa han fick.

Den ene betalade sin a-kasseavgift men kunde inte leva på ersättningen som arbetslös. Den andra slutade betala till a-kassan för att den var dyr och oflexibel. Är det verkligen någon mening med att vara med i a-kassan för frilansande journalister med F-skattsedel?

I januari 2009 anmälde sig frilansjournalisten Stig Martinsson från Ingelstad som arbetslös. Det innebar att han fick lägga sin firma, som han haft sedan 1995, vilande. Den ersättning han fick från a-kassan det året blev cirka 9 200 kronor – före skatt. Han tycker att arbetslöshetsförsäkringen är alldeles för låg.

– När jag frilansade hade jag, framför allt i början på 2000-talet, en genomsnittsinkomst på omkring 19 000 kronor per månad före skatt, säger han.

Problemet var att det sista året, 2008, började det gå dåligt med frilansandet. Stig har skrivit för tidningar som Land Lantbruk, Lantbrukarens affärer, Näringsliv i Småland och Kyrkans tidning (bland annat) men den ekonomiska nedgången märktes på antalet beställningar, och ett avtal han haft med en tidning sades upp.

– Jag försökte sälja in jobb men tidningarna bad mig återkomma, för de hade så dåligt med pengar. Och det var problemet – jag väntade lite för länge. Hade jag anmält mig som arbetslös tidigare, hade de minskade inkomsterna inte påverkat a-kassans nivå på samma sätt, säger Stig.

Det har alltid varit självklart för honom att vara med i facket och att tillhöra en a-kassa. Men när han drabbades insåg han att tryggheten inte var så stor. Via arbetsförmedlingen fick han en introduktionskurs i vård och omsorg, och gjorde praktik på ett vårdboende, där han också fick några timmars vikariat. Läs mer »

Mark Olson och Bulle Davidsson på Redaktas balkong. ”Vår lokal ligger mitt i centralaste Linköping. I bakgrunden syns Linköpings domkyrka”, säger Mark. Foto: Britta Linebäck/Redakta

En av Sveriges äldsta frilansgrupper, Redakta Reportage, firar 30 år i år. Två av medlemmarna berättar hur man överlever i en konjunkturkänslig bransch, vad som gör frilanslivet så oemotståndligt och varför det går utmärkt att samarbeta utan chef.

Grattis till ert 30-årsjubileum! Hur firade ni?

– Tack! Vi hade en stor fest, och innan festen var det vandring genom Linköping, från källarlokalen där Redakta började för 30 år sedan till de fina lokalerna vi har i dag, en etagelägenhet i centrala stan. Under vandringen berättade vi anekdoter från åren med Redakta, säger Mark Olson, 61, som arbetar med journalistik och layout och var med och grundade femmannagruppen Redakta 1981 ihop med Staffan Gustavsson (japp, även han är kvar än!).

Tänkte du då att du skulle frilansa så här länge?

– Nej, 1981 kunde jag inte se mig själv som 60-åring och frilans. Och en period i början av 1990-talet så jobbade jag på dagstidning. Men bara i några år. 1995 var jag tillbaka på Redakta. Jag har inte behövt se tillbaka – jag har inte ringt ett enda säljsamtal sedan dess, säger Mark Olson.

– Vi som arbetar här har inte valt att frilansa för att vi inte fick något bättre, utan för att vi ville det. Det innebär att vi är företagare, något jag inte tänkte på i början men som jag inser har stor betydelse. Småföretagarna utgör faktiskt 99 procent av alla företag i Sverige. Tre av fyra är soloföretag, som våra, säger Bulle Davidsson, som frilansat sedan 15 år tillbaka. Läs mer »

Charlotta Zingmark gick ur facket när hon blev frilans. ”Det blev helt enkelt för dyrt”.

Frilans Riks har gjort en uppskattning att bara 50–60 procent av landets alla frilansar är med i Journalistförbundet. Vi kontaktade några frilansjournalister som valt att stå utanför facket och frågade – varför?

Charlotta Zingmark, 43, bor i Stockholm och frilansar för bland annat Med Tech Magazine och facktidningen DIK forum. Charlotta har varit med i Journalistförbundet i 13–14 år. Men för fem år sedan, då hon började frilansa, gick hon ur.

– Den konkreta orsaken var att det blev för dyrt. När jag gick ur, låg avgiften på cirka 750 kronor i månaden. Det tog emot att gå ur, för jag tycker ändå principiellt att man ska vara med i facket.

Känner du dig inte otrygg?

– Nej, det gör jag inte. De få gånger jag haft kontakt med förbundet har de inte kunnat hjälpa mig, de sa att de inte hade kompetensen för just mitt problem, trots att jag kollat upp vilka regler som gällde och att det tydligt framgick att arbetsgivaren stred mot reglerna.

Vad skulle få dig att gå med igen?

– Jag skulle vilja gå med av solidaritetsskäl, men rent konkret behöver jag nog se tydligare att facket verkligen kan hjälpa frilansar, trots att vi är egenföretagare. Läs mer »

Catharina Ekdahl, vd och verksamhetschef på Fotografernas förbund. Foto: Knut Koivisto

Många upprörda röster har höjts efter Frilansjournalistens förra nyhetsbrev om Forma Magazines fulavtal, där frilansarna ska frånsäga sig rätten till sina texter. Men det är inte bara skrivande journalister som får sådana avtal – även fotograferna får dem. Skillnaden är att de allra flesta vägrar skriva på.

– Det var inte många av våra medlemmar som skrev på det, bekräftar Catharina Ekdahl, vd och verksamhetschef på Fotografernas förbund, den största organisationen för fotografer (fotografer finns organiserade i flera förbund, även SJF).

Varför är det så mycket lättare för frilansfotograferna att vägra, jämfört med skrivande frilansar?

– Jag tror att det handlar om att fotografer är bättre på att förhandla, generellt sett. De får visserligen råg i ryggen från oss, men samtidigt har de också inställningen från början att avtal är till för att ifrågasättas. Kanske är det även så att fotografer inte i samma utsträckning har känslan att de är utbytbara, som många skrivande frilansjournalister kan känna, säger Catharina Ekdahl.

Fotografernas förbund erbjuder också dem som fått fulavtal att skicka det till sin jurist, så kan det skrivas om med bättre villkor. Dessutom finns avtalsmallar för ett tjugotal olika typer av bildköpare att ladda ner från sfoto.se, Fotografernas förbunds hemsida.

– Att lämna över ett sådant till sin uppdragsgivare ger ett professionellt intryck, som många gånger är positivt för samarbetet, säger Catharina Ekdahl. Läs mer »

Tinni Ernsjöö Rappe, en av de frilansar som inte skrivit under Formas nya frilansavtal. Foto: Jaques Nicolai.

Återigen har frilansar fått så kallade fulavtal att skriva på – där de ska avsäga sig upphovsrätten. Denna gång är det Forma Magazines AB, ägare till bland annat Leva PS och Ica-kuriren, som är boven. Men flera frilansar vägrar skriva på avtalet.

– Dels är det är urdåligt att ett stort vinstdrivande medieföretag ska profitera på mig som kämpar med tusenlapparna, dels handlar det om min trovärdighet som journalist om jag inte kan garantera dem jag intervjuar var och när artikeln publiceras, säger Tinni Ernsjöö Rappe.

Hon har haft ett stående uppdrag för Leva PS i flera år och fick det nya avtalet i början av sommaren. Efter viss betänketid bestämde sig Tinni Ernsjöö Rappe för att inte skriva på. Till nästa nummer av Leva PS gör hon sin sista aktuell kultur-sida, eftersom hon nu inte är välkommen att arbeta för tidningen.

– Som journalist känns det rätt. Ett sådant här kontrakt, med en sådan syn på mig som medarbetare och på journalistik, gör mig väldigt osugen på att jobba för dem. Så det ger inte så stor sorg i hjärtat att inte skriva på. Jag får hitta bättre och justare uppdragsgivare, säger hon. Läs mer »

Att varje år värdera sina kunder utifrån bemötande och betalning gör att man kan satsa rätt året efter, menar Lotta Abrahamsson. Foto: Cicci Jonson/Bilduppdraget

En säljande kontakt varje dag. Så får frilansar snurr på verksamheten, menar frilansjournalist och författare Lotta Abrahamsson, aktuell med boken Full koll, Forum förlag. I grunden handlar det om att gå in, fullt ut, också i rollen som företagare och säljare.

– Det vi måste förstå är att vi agerar på en frilansmarknad, där vi är säljare och våra kunder köpare. Vi måste se på oss själva och vår motpart ur en professionell synvinkel, säger Lotta Abrahamsson.

Hon menar att frilansjournalister ofta missar denna bit, vilket gör att de säljer för dåligt, jobbar för ”fel” kunder och därmed får svårt att klara sig på sitt frilansande. I rollen som företagare behöver man ha koll på vilka kunder som är lönsamma och vilka som är mindre lönsamma, för att veta hur man ska kunna utveckla sitt frilansande.

Anders Hansson, företagsutvecklare och konsult, förklarar att alla större företag analyserar sina kunder och sin verksamhet ur ett lönsamhetsperspektiv och det bör även småföretagare – frilansar – göra.

– Det gäller att sikta mot den typ av kundrelationer som har störst sannolikhet att ge långsiktiga, återkommande affärer eftersom det är det som är lönsammast, säger han. Läs mer »

Joakim Jardenberg anser att Facebook- kampanjen är att likna vid spam. Foto: Niklas Gustavsson

Som en reaktion på Aller Medias fulavtal, uppmanade Frilans Riks till en Facebook-kampanj som protest. Den har väckt genklang i flera tidningar och nu vill Allers ledning träffa Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.  Men inte alla tycker att kampanjen var ett bra sätt att protestera.

I början av sommaren kom Aller Medias så kallade fulavtal – avtal som, bland annat, för en mycket låg ersättning tar ifrån frilansarna rätten till sitt eget material. För att protestera mot avtalen tog Frilans Riks initiativ till en kampanj på Facebook. Via Frilans Riks mejllista Snackbar uppmanades frilansar att gå in på Allertidningarnas Facebook-sidor för läsarna, klicka gilla, och sedan skriva en protesttext i kommentarsfältet. Idén till kampanjen uppstod ursprungligen efter norsk förebild på Aller-frilansarnas mejllista.

Förra helgen pågick kampanjen för fullt och många frilansar skrev det förslag till protesttext som Frilans Riks mejlat ut och som beskriver vad Aller Medias fulavtal går ut på. I en tråd på Facebook-gruppen Journalistbubblan diskuteras kampanjen och det faktum att de aktuella Allertidningarna tagit bort de flesta av inläggen, utan att besvara dem. Inte så konstigt, tycker experten på sociala medier Joakim Jardenberg, som menar att kommentarerna är att likna vid spam eftersom de hade mer eller mindre samma ordalydelse (efter fackets förslag på protesttext).

– Man har naturligtvis rätt att föra en kritisk dialog, men här var man inte det minsta intresserad av det. Läs mer »

Magnus Bergström har många gånger upplevt att hans idéer till tidningar stulits.

Är det vanligt att redaktörer snor frilansares idéer? Absolut, tycker Magnus Bergström som slutade skicka idéer till nya uppdragsgivare. Nej, säger Fredrik Nejman, som menar att så kallade idéstölder handlar om att frilansarnas förslag ligger i tiden.

Nästan alla frilansare har väl någon gång råkat ut för att idén som tidningen tackade nej till, senare publiceras. Gjord av någon på redaktionen, eller av en annan frilans. Men handlar det om regelrätt idéstöld? Att redaktionen tackar nej med den sluga baktanken att göra knäcket själva?

En tråd i Facebookgruppen ”Journalister och annat löst mediefolk” berör ämnet och diskussionen engagerar. Flera inlägg kommer från journalister som berättar att de råkat ut för att de skickat konkreta idéer som tidningen nobbat, bara för att senare få se ”sin” idé publicerad. Men några namn på tidningar nämns inte. Ingen vill ju såga av den gren man sitter på…

Magnus Bergström är en av de som gjort inlägg på FB-tråden. Han har många gånger råkat ut för att en idé han presenterat för en tidning fått nej, och sedan har samma idé dykt upp i tidningen. Uppåt 20 gånger tror han själv. Och han tror absolut att det handlar om idéstöld.

– Ofta började jag med att mejla lite kort och sedan när jag ringde upp ville de ha mer information om intervjupersoner. Då tackade de nej och senare hittar jag i princip samma artikel som jag försökte sälja in i tidningen, berättar han. Läs mer »

Therese Forsberg upplever att redaktörskapet ger andra jobb, och att hon blir respekterad på ett helt annat sätt. Foto: Anders Enlund

Ett redaktörskap på deltid är många frilansares dröm, inte minst för den ekonomiska trygghet det ger. Men det tycks vara en svår utmaning är att inte låta uppdraget svälla för mycket i tid. Och hur hanterar man att kanske behöva betala de frilansar man anlitar alldeles för dåligt?

– Det är väldigt svårt att få två halvtider att funka ihop. Det finns alltid en risk att man börjar jobba mer som redaktör än den halvtid man får betalt för.

Så säger Niklas Aronsson som sedan den första december förra året är redaktör på halvtid för Vår Fågelvärld som är Sveriges Ornitologiska Förenings medlemstidning. Han kombinerar redaktörskapet med frilansande, och har på sistone funderat ganska mycket över sin arbetssituation eftersom inte tiden räcker till.

– Det är svårt att sätta gränser. Det ringer en massa folk med anledning av tidningen och då har jag svårt att säga att jag inte jobbar med den nu. Folk kan ringa klockan åtta på lördag kväll och berätta om en fågel som håller på att dö, då försöker jag hjälpa till…

Det är främst av ekonomiska skäl som Niklas Aronsson har valt att vara redaktör, han skulle gärna vara det på hundra procent om han fick möjlighet. Tidigare var han frilansredaktör på heltid för en annan föreningstidning, Motorbranschen, och det är den han nu till största delen frilansar för. Han tror att det är tack vare denna fasta uppdragsgivare som lägger ut mycket jobb, som han kan hålla samma ekonomiska nivå som tidigare. Läs mer »

Åsa Ohlsson. Foto: Gunner Mörck

En ny styrelse som förstår och vill arbeta för frilansarnas situation. Det är den viktigaste frilansframgången på kongressen, enligt Åsa Ohlsson. Dessutom var Frilans Riks på hugget och fick igenom flera motioner och lyckades vässa skrivningarna i förbundsstyrelsens handlingsplan.

Fyra av de kandidater som Frikans Riks årsmöte ställde sig bakom blev valda av kongressen till den nya förbundsstyrelsen, däribland Frilans Riks nuvarande ordförande Åsa Ohlsson.

– Det känns jätteroligt att ha kommit med, framför allt eftersom så många i nya förbundsstyrelsen står för förnyelse. Om vi inte hittar nya sätt att prata om frilansarvoden, fastlansar och bemanningsanställda, då hjälper det inte att de fast anställda har bra villkor, i längden påverkar det hela branschen. Jag har intrycket att den nya styrelsen har insikt i det och att man kommer lyssna på medlemmar som är kritiska och se dem som en tillgång, säger Åsa Ohlsson.

Frilans Riks stod bakom flera motioner till kongressen. Läs mer »

Thord Eric Nilsson har fortsatt att frilansa efter tiden som sportchef på Östersundsposten.

Dålig pension eller ”ett kall”. Orsakerna till att journalister fortsätter frilansa efter 65 varierar. Magnus Wicksell, chef för rådgivningen på PP pension, tycker att frilansar bör ha någon form av pensionssparande för att komma upp i en skälig pensionsnivå.

– Det som är viktigt att tänka på är att pensionen grundar sig på den inkomst du har från din näringsverksamhet efter att företagets kostnader är dragna. Beräkningar i dag pekar på att pensionen blir cirka 50 procent av detta belopp, säger han.

Ett räkneexempel: Om du i dag skulle tjäna motsvarande 25 000 kr A-skatt i månaden, får du alltså räkna med en pension motsvarande ungefär 12 500 kr A-skatt i månaden.

En som fått inse hur lite pengar det kan handla om är Vanna Beckman, 72. Hon fortsatte därför frilansa på heltid mellan 65 och 70.

– Jag har haft ett meningsfullt frilansliv men aldrig tjänat så mycket, så när jag nådde pensionsåldern hade jag en fruktansvärt låg pension. Att jobba bara fem år till skulle höja den rejält. Sen tycker jag att det är väldigt roligt också.

De senaste 20 åren har Vanna Beckman specialiserat sig på neuropsykiatri och varierat med att arbeta för olika medier. Hon har både gjort TV, radio och film samt skrivit för olika tidningar. Som specialist på sitt ämne och mångårig frilans ser hon till att få skäliga arvoden. Läs mer »

Som frilans har Anne Jalakas sökt och fått flera stipendier. Hon ser det främst som en chans till kompetensutveckling.

Slipa din engelska, undersök ett samhällsfenomen eller få ro att jobba med ditt nästa bokprojekt. ”Stipendier kan ge utrymme att göra saker som man inte har råd till annars”, säger frilansjournalisten Anne Jalakas. Men se till att lämna ansökan i tid med en relevant motivering till varför just du ska få stipendiet.

Anne Jalakas har studerat kampen mot trafficking i Moldavien, skrivit en bok om jämställdhet vid stadsplanering, besökt EU-parlamentet och deltagit i en konferens i Colombia om genusjournalistik. Allt tack vare olika stipendier som hon sökt. Genom åren har det blivit totalt sju stycken, men hon har sökt åtminstone det dubbla antalet.

– Jag har till exempel sökt Journalistförbundets intensivkurs i engelska flera gånger utan att få den, fast jag tycker att jag är som klippt och skuren, säger hon.

För Anne Jalakas del har stipendierna ofta lett till att hon kunnat sälja in nya artiklar. Hon har också lärt sig mer om bland annat genusfrågor, vilket hon haft nytta av när hon utbildat journalister i Östeuropa i genusperspektiv. Samtidigt betonar hon att stipendierna först och främst är en möjlighet till kompetensutveckling. Det är ju inte säkert att resan eller projektet på kort sikt leder till fler insålda artiklar. Läs mer »

Per Längby har gått från en lång bana som journalist till att bli presschef vid Skånes Universitetssjukhus. Foto: Roger Lundholm

”Att bli frilans är det bästa jag gjort”. Så känner många, men i branschen finns också en känsla av att det blir tuffare och tuffare att överleva. De flesta frilansar är väl medvetna om att den rekommenderade frilanstaxan inte har högsta prioritet bland uppdragsgivarna.

Roliga och intressanta jobb, kallet att göra något som känns angeläget och viktigt – ja, förr eller senare vägs det mot fördelen med en bättre och stadigare inkomst. Per Längby är en av dem som tagit steget att lämna journalistiken för i stället bli informatör. Efter många år som journalist, bland annat som frilans, nappade han på ett erbjudande om att bli presschef vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.

– Jag fick ett erbjudande efter att två personer tackat nej – av ungefär samma skäl som gjorde att jag själv tvekade. Men jag tänkte att jag ska pröva. För mig var det ganska avgörande att det handlade om en verksamhet som är skattefinansierad, jag ser det som att jag jobbar lika mycket för medborgarna som för sjukhusledningen.

Per nämner bland annat att han bestämt sig för att inte vara ”grindvakt” åt uppdragsgivaren utan till exempel alltid skicka ut pressmeddelanden i samband med Lex Maria-anmälningar. Läs mer »

Frilans Riks nya styrelse: Göran Schüsseleder, ledamot, Mälardalen, Henrik Sannesson, ledamot, Mälardalen, Pia Sjögren, suppleant, Västerbotten, Åsa Ohlsson, ordförande, Syd, Malin Wahlstedt, suppleant, Västra, Fatima Grönblad, ledamot, Västra och Nicole Kling, ledamot, Mälardalen. Foto: Gunnar Mörck

Långa diskussioner om en ekonomi i obalans. En hårt ansatt styrelse. Och till slut – enhälligt omval av några av de styrelseledamöter vars sätt att sköta verksamheten starkt ifrågasatts. Ja, så kan man sammanfatta Frilans Riks årsmöte den 10 mars.

Att bokslutet, som innebar ett minus på 185 000 kronor, skulle leda till diskussioner och ifrågasättanden var ganska väntat. Med en omsättning kring strax över miljonen går det inte att släta över styrelsebeslut som lett till ett underskott på nästan 200 000 kronor. Styrelsen ansattes ganska hårt och fick gång på gång förklara hur ekonomin för arrangemanget av ”Nordic Freelance 2010” havererat och varför ledamöterna inte gjort något i tid. Förutom den stora minusposten kom också ifrågasättanden gällande Frilans Riks sätt att redovisa det ekonomiska resultatet respektive kommande budget.

Elisabeth Wahl från Mälardalens frilansklubb påpekade att styrelsen gjort det svårt för medlemmarna att jämföra siffrorna eftersom antalet poster hade förändrats.

– Vi i valberedningen hade förberett oss på möjligheten att årsmötet inte skulle ge styrelsen ansvarsfrihet, säger Monica Havström från Västra som tillsammans med Hans Månsson, Mellannorrland och Kristina Mattsson, Mälardalen, utgjorde valberedning. Läs mer »

Paul Frigyes valde att säga upp sin fasta tjänst på Journalisten efter att chefredaktören stoppat en av hans krönikor.

För ett par veckor sedan sa journalisten Paul Frigyes upp sig från sin fasta tjänst som reporter på tidningen Journalisten. Anledningen var att chefredaktören Helena Giertta stoppat honom från att publicera en krönika i Journalisten.

Krönikan som senare kom att publiceras på Expressen (läs krönikan här i sin helhet) handlade om journalistens framtida yrkesroll. Han hävdar i sin text att om man arbetar i ett yrke som också är ett kall får man räkna med att andra känner samma kall, och är beredda att följa det även utan betalning.

Helena Giertta ställde Paul Frigyes text för att hon inte tyckte att tidningen kunde driva två olika linjer i frågan. Hon hade själv resonerat kring ämnet i flera av sina ledare och i andra debattforum.

Jag träffade Paul Frigyes över en kaffe för att höra hur han har tagit hela den här stormen och om det möjligtvis låg andra orsaker bakom hans plötsliga uppsägning.

– Det har varit en omtumlande tid givetvis. Men det kändes ändå helt rätt att ta det här beslutet. Ibland måste man stå upp för sina principer. Läs mer »

Nordiska frilansseminariet blev en dyr affär för Frilans Riks.

Det nordiska frilanssamarbetet knäckte Frilans Riks budget. Styrelsen redovisar nu ett stort minus. Men kärnverksamheten ska inte drabbas av besparingarna.

Lagom till årsmötet 2011 står faktum klart. Frilans Riks gör en brakförlust. När alla poster räknats samman fattas det 200 000 kronor.

– Vi lovar att detta inte ska drabba kärnverksamheten, säger ordförande Åsa Ohlsson, som tillsammans med styrelsen är ansvarig för resultatet.

Den främsta anledningen till de röda siffrorna är kostnaderna för det nordiska frilansseminariet. 2010 arrangerades den årligt återkommande och ambulerande konferensen av Sverige.

– Även om vi på många sätt är mycket nöjda med Nordic Freelance blev det mycket dyrare än vad vi räknat med. Bland annat hade vi budgeterat för 300 arbetstimmar men när vi räknade samman tiden slutade den på över 700, säger Åsa Ohlsson. Läs mer »

En av dem som fått texter ”stulna” är Niklas Aronsson, redaktör för Vår fågelvärld.

Vi frilansjournalister lever i en tid då vår upphovsrätt inte längre är helt självklar. Trots att vi enligt svensk lag har ensamrätt att bestämma över användningen av våra texter så har de så kallade fulavtalen, det vill säga avtal i mer eller mindre skandalösa utföranden där uppdragsgivarna vill äga rätten att återpublicera texter i medier som ägs av samma mediekoncern, på många håll blivit vardagsmat.

Fulavtalen är ett enkelt sätt för de stora mediebolagen att få tillgång till gratis texter som kan publiceras om och om igen i olika utföranden, länder och sammanhang. Bland de stora aktörerna som använder fulavtal kan nämnas Sydsvenska dagbladet, Aftonbladet och Sveriges Radio.

Fatima Grönblad, som är upphovsrättsansvarig i Västra Frilansklubben och engagerad i Frilans Riks kampanj Frilansen äger, vill lyfta den här frågan och få oss frilansjournalister att våga värna vår egen upphovsrätt.

– När jag började engagera mig i upphovsrättsliga frågor gick det upp för mig hur dumt det är att vi journalister som skapar innehållet i tidningen inte ska få ta del av de vinster som i synnerhet de stora medieföretagen gör. Det här är ju en försörjningsfråga för oss, och alla, både frilansjournalister och anställda journalister, vinner i längden på att värna upphovsrätten, inte bara ekonomiskt, utan också trovärdighetsmässigt. Läs mer »

Caroline Engvall har specialiserat sig på sex som självskadebeteende hos unga tjejer. Specialiseringen har lett till många intressanta uppdrag.

Vi frilansjournalister får ofta rådet att försöka bredda vår kompetens så mycket som möjligt och inte nischa in oss för snävt. Allt för att kunna möta kundens behov, utöka antalet uppdragsgivare och få in mer jobb. Men att verkligen snöa in på ett ämnesområde kan faktiskt i bland vara precis lika lönsamt och leda till sidouppdrag som man kanske inte hade räknat med.

Frilansjournalisten har träffat Caroline Engvall, frilansjournalisten och författaren som skrev en bok om unga tjejer som säljer sex som ett sätt att skada sig själva. Hennes grundliga research på området har lett till att hon numer också är en flitigt anlitad föreläsare.

Caroline har trots sin ringa ålder, 32 år, en gedigen erfarenhet som både frilans och fast anställd journalist. De senaste åren har hon rest jorden runt många varv och frilansat tillsammans med sin fotograferande make. Men hon började som redan som 14-åring på lokaltidningen i Vänersborg och fortsatte efter gymnasiet till Södermanlands Nyheter i Nyköping. Därifrån tog hon steget till storstaden och tidningen Frida där hon blev Sveriges yngsta chefredaktör. Det var som chefredaktör på Frida som hon fick upp ögonen för det ämne som hon skulle komma att bli något av en expert på. Läs mer »