
Mattias Göransson, chefredaktör för Filter som även grundade Offside.
Han gör tidningar som alla frilansar vill skriva för, men tackar nej till nästan alla artikelförslag. Vad är det egentligen Filters chefredaktör Mattias Göransson vill ha, och funkar det verkligen att göra en tidning med så högt ställda krav?
Filter och Offside är två prestigetidningar som byggt mycket på frilansmaterial. De har stått för en typ av journalistik som många varit intresserad av att göra, och tidningarna har blivit medialt uppburna. De har också nått ut utanför de medieintresserades skara – Filter har TS-kontrollerad upplaga av nästan 25 000 exemplar och Offside ligger på strax över 20 000. Klart att det är attraktivt att skriva för dem. Mattias Göransson som är chefredaktör för Filter och var med och grundade Offside uppger att de tackar nej till 99 av 100 förslag från frilansare. Men även för journalister som uppfyller Filters/Offsides stränga krav på idéer och hållbar gestaltning är det ganska tufft att frilansa för dem.
Kraven är höga och ansträngningen för en frilansare är i allmänhet betydligt större än betalningen. Kan man driva sina tidningar på det sättet i längden, Mattias Göransson?
– Nej. Situationen är dubbel, det är väldigt slitsamt både för frilansaren och för oss i redaktionen. Det vi vill göra är en speciell typ av berättande journalistik i en anglosaxisk tradition som de flesta svenska journalister inte är vana vid, och det blir en omställning för dem som vill skriva för oss. Lösningen har dels blivit att vi byggt relationer med vissa frilansar, det har gjort det enklare för både oss och frilansaren. Den andra lösningen har blivit att vi gått motsatt väg mot resten av tidningsvärlden – vi anställer fler journalister. Filter hade från början tre redaktörer och en skribent. Nu är vi en redaktör och tre skribenter.
När Mattias Göransson och Tobias Regnell skapade Offside för tio år sedan hade de själva svårt att ta ut lön för sitt arbete. Drivkraften att göra något de trodde på och ville skulle fungera gjorde att de orkade. I viss mån kanske det har varit så även för dem som frilansat åt Offside. För den som ville skriva om fotboll i reportageform fanns inget forum innan Göransson och Regnell började ge ut sin tidskrift. I första numrets manifest kallade de sig en ”gerillarörelse som kämpar för bra läsning om sport”. Riktigt samma idealistiska hållning har inte gällt för Filter även om Göransson beskriver dess innehåll som ”egentligen samma tidning som Offside, men utan fotboll”.
– Offside har till en början hållit Filter under sina armar, men nu har den gått så pass bra vi så småningom kan ha bättre arvoden, säger Mattias Göransson.
– Samtidigt fattar jag inte riktigt hur folk orkar vara frilansar längre. Det är en konstig bransch, i ena änden finns en typ av kulturella tidskrifter där man jobbar gratis och i den andra finns publikationer som betalar bra för basic informationstexter, men som är ganska tråkiga att skriva för. Vi står någonstans mitt emellan dessa ytterligheter i spektrat.
Han berättar att en text på 3 600 tecken under vinjetten ”samtal” i Offside eller dess motsvarighet i Filter betalas med 4 000 kr F-skatt.
– Vissa gör det snabbt, och då är det bra betalt. Men tar det tre dagar är det inte bra. Ska vi betala sämre till den som jobbar snabbt? Jag är kluven till frilansrekommendationen som värderar arbetet i tidsåtgång. Det finns en paradox i det där, dels driver Journalistförbundet tesen att tidningarna ska betala för din arbetstid, men när de vill återpublicera säger SJF nej med hänvisning till att det är ett verk med upphovsrätt. Vi tänker i verk och köper inte arbetskraft på det sättet som frilansrekommendationen handlar om. Det finns mycket som inte funkar i det tänkandet. Krönikor är ett bra exempel, den allra bästa krönikan är kanske en som inte alls tagit lång tid att skriva.
Jag tror många frilansare drömmer om att skriva för någon av de här tidningarna, får ni många naiva förslag?
– Naiva vet jag inte, men vi får väldigt många som är ogenomtänkta. Ofta är det bara ett ämne, typ ”jag vill skriva om det här fenomenet”. Jag vill veta hur skribenten tänker sig att skriva om den här människan. Svenska frilansar är skolade i nyhetsjournalistik, bara ett förslag av hundra vi får är berättande journalistik. Vi försöker återkomma till dem som haft en idé vi tagit och som blivit bra.
Ofta börjar era texter med en scen i någon form. Finns det en mall för hur man skriver i Offside och Filter?
– Både och. Känslan av att det finns en mall är delvis en följd av att vi får in många texter som inte är riktigt färdiga. Till sist blir det redaktör och skribent som tillsammans formar texten och då påverkas den förstås av redaktörens sätt att tänka. Jag skulle önska att vi hade mer av personligt tonfall, men vänder mig lite mot ordet mall. Vi har en mall på det sättet att vi vill ha en dramaturgisk båge som håller in i mål. Början och slutet är viktigt. Och det kanske inte finns så jättemånga olika sätt att göra berättande journalistik. Alla poplåtar har vers och refräng, folk säger ju inte att låt är trist för att det är ännu en sån där popsång med vers och refräng.
Både Offside och Filter har fått kritik för att de handlar väldigt mycket om män och att det också är män som skriver texterna. Är det här berättigad kritik?
– När det gäller Offside är det en självklarhet, det är ett magasin om herrfotboll. Jag tror det finns tre kvinnor som etablerat sig med den typ av fotbollsjournalistik vi vill ha – Jennifer Wegerup, Eva af Geijerstam och Kristina Kappelin. Alla har skrivit för oss. Manliga skribenter som vill skriva för Offside finns det ungefär 500 stycken. När det gäller Filter var anledningen till en början att många av medarbetarna kom från Offsidemiljön. Nu tycker jag inte det är så, vi går på stories och har ingen agenda över huvud taget.
Du har sjösatt två stora tidskrifter som du brunnit för. Finns några framtidsprojekt i ditt huvud?
– Till helt nyligen har det handlat om att få Filter att gå runt och börja flyta. Snart lutar det åt att vi tar tag i bokutgivningen igen. Offside gav ett tag ut ganska många böcker, nu vill vi kicka i gång bokdelen igen och även ge ut Filterböcker. Det kan också bli nya tidskriftstitlar, men då blir det nog av oneshot-karaktär till att börja med.
Magnus Hagström







