Sikta mot skyn. Bokförlagen och frilansjournalisterna behöver varandra så håll inte inne med dina idéer.
Vi borde vara som gjorda för varandra, frilansjournalisterna och faktaboksförlagen. Vi har skrivvanan, specialkunskapen och idéerna. Frågan är bara: Vill förlagen ha oss, och i så fall vilka bokidéer funkar bäst? FrilansJournalisten frågade tre förlag.
– Vi vill absolut ha idéer till reportageböcker! säger förläggare Stefan Lundström entusiastiskt.
Han äger det två år gamla fackboksförlaget Blue Publishing, som hittills gett ut reportageböcker, biografier och affärslitteratur inom medieområdet. Det är fritt fram för alla frilansjournalister att ösa på med bokidéer, menar Stefan, allt från affärslitteratur till självhjälpsböcker, biografier eller andra intressanta ämnen är välkommet – ja, allt som inte är fiktion.
– Vi som arbetar här är själva journalister i botten, därför ser vi gärna att journalister hör av sig till oss.
Eftersom förlaget är litet, är det ganska snabbfotat. Biografin om Maria Wetterstrand, som förlaget gav ut, tog tre månader från idé till färdig bok på marknaden.
– Det är en fördel att kunna jobba snabbt om ämnet är högaktuellt, säger Stefan Lundström.
Han menar att förlaget har ett bättre system för royalties än de flesta andra förlag, eftersom man kör med Piratförlagets modell – när alla kostnader för bokutgivningen är avdragna, delar förlaget 50–50 på överskottet med författaren.
– Det betyder att om boken blir en flopp, tjänar ingen av oss på det, men om det blir succé går det att tjäna mycket pengar, säger Stefan.
Kan ni ge förskott?
– Om det är en väldigt bra idé som vi tror på kan vi ge ett förskott, i undantagsfall, fast det är inga stora pengar.
Även Martin Kaunitz, chef för fackböckerna på Albert Bonniers förlag, blir glad om frilansjournalister hör av sig med bokidéer.
– Ju vildare, desto bättre, säger han.
Han menar att journalister generellt har en överdriven respekt för förlagsvärlden och hur man ska närma sig dem. Tvärtom behöver förläggarna journalister.
– Ni är ju vana att ta in mycket information, och har dessutom språket som arbetsmedel – journalister är extremt viktiga som författargrupp.
Äsch, dra iväg ett mejl på tre rader, om din idé, uppmanar Martin Kaunitz.
– Det behöver inte se ut på något särskilt vis alls, är det en bra idé så är det en bra idé. I så fall kan vi träffas och prata vision, forma boken gemensamt, säger han.
Nästa steg blir att skriva 50–60 sidor, hitta tonfall och besvara några av de frågor som ska besvaras. Något förskott betalas inte ut som legio, men undantag finns, även om Martin varnar: ”Det kan också bli en fälla, om idén inte visar sig hålla eller om vardagen inte går ihop just då”. Royalties är enligt standardmodell, mellan 20 och 24 procent, beroende på ifall man behöver ta in ytterligare arbetskraft, för faktagranskning, register eller fotografer.
Vilket område är hetast just nu?
– Politik, svarar Martin utan en sekunds tvekan. Det är ett område som bara blir roligare och roligare.
Förlaget har bland annat gett ut Väninnan av Eva Franchell, Barack Obamas böcker och serien om Sveriges 22 statsministrar.
– Att hitta de där människorna, företeelserna, skeendena och fenomenen inom politiken och beskriva ungefär som maffian beskrevs när vi hade en våg av maffiaböcker för några år sedan, det vore en dröm.
I och med att tidningarna i dag slutar producera längre texter, kommer journalisterna ändå, förr eller senare, behöva andra publiceringsarenor. En bok lever ju faktiskt i 1,5 år, medan en artikel glömts bort efter lunch, påpekar Martin Kaunitz.
– Vi ligger efter nästan alla länder i reportageboksgenren ändå, så det är bara att ösa på.
På Ordfront Förlag är tonen inte lika välkomnande.
– Vi går väl inte rakt ut och säger ”har ni något intressant, kom till oss”. Men visst vänder sig folk till oss med idéer till sakprosa, som vi antingen avfärdar direkt, eller diskuterar i vår utgivningsgrupp, säger Eva Stenberg, redaktör på Ordfront bokförlag.
Om det verkar intressant, brukar de be personen skriva ihop synopsis och ett par provkapitel.
– Bästa tipset för att veta vilken sorts idéer du ska sälja in är att titta på Svensk Bokhandels annonsbilaga, där upptäcker du snabbt vilka förlag som ger ut vilken genre. Pigga reportageböcker, till exempel, ges ju ut av bland andra Ordfront, Atlas och Leopard, säger Eva Stenberg.
Vilka ämnen vill ni absolut inte ha på Ordfront Förlag?
– Tyvärr har vi märkt att man måste vara restriktiv på redovisande böcker över länder, av typen ”Jag ska presentera landet X”, det land som är högintressant just då idén lanseras kanske inte är det ett år senare. Då är det bättre att satsa på en separat fråga – som till exempel bomull, eller dåliga livsmedel, säger Eva Stenberg och syftar på några böcker de gett ut nyligen, skrivna av frilansjournalisterna Gunilla Ander och Mats-Eric Nilsson.
Självhjälpsböcker är inget för Ordfront.
– Den som vänder sig till oss kan med fördel presentera idéer inom konsumentjournalistik/konsumentkritik, som Bankbluffen – om hur bankerna lurar oss av Joel Dahlberg, eller Du sköna nya hem av Kent Werne, om utförsäljningen av allmännyttan. Vi har ett samhällsperspektiv på vår utgivning, säger Eva Stenberg.
Precis som de andra, brukar Ordfront sällan betala ut förskott, men håller sig i övrigt till avtal som förlaget slutit med Författarförbundet.
Ana Udovic
