YASMINE EL RAFIE är 30 år och bor i Stockholm. Hon har gått det långa Journalistprogrammet på JMK, arbetat i fem år som journalist och drygt två år som frilans. Uppdragsgivare är Nyhetsbyrån Siren, Re:Public, finska Sisuradion, City och Språktidningen. Har föreläst på Fojos kurs ”Folkhem och förort” och om ”Mångfald i vardagen” på JMK.
Är det journalisternas fel att vi har Sverigedemokrater i riksdagen? Ja, till betydande del, menar Yasmine El Rafie, frilansjournalist som föreläser om mångfald i media.
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var det många som uttryckte stor förvåning. Men frilansjournalisten Yasmine El Rafie är inte en av dem. Hon menar att journalisterna inte tagit sitt ansvar – varken när det gäller att bevaka och ställa pålästa, kritiska frågor till Sverigedemokraterna, eller i beskrivningen av vårt mångkulturella samhälle. Det gäller i högsta grad frilansjournalister – som faktiskt har större möjlighet att bredda nätverket, menar hon.
– Det finns någon slags beröringsskräck i svensk media för etniska minoriteter – det är som att vi måste skriva att det är synd om invandrare. Kanske i största välvilja, men det blir ofta nedlåtande. Många svenska journalister har en konstig syn på invandrare, att de alltid arbetar i korvkiosker eller är taxichaufförer. När den nya lasermannen härjade i Skåne, var det få som intervjuade en student eller lärare med utländsk bakgrund om rädslan – som om de inte fanns! Journalister måste inse att etniska minoriteter är som folk är mest, säger Yasmine El Rafie, som hållit flera kurser om journalistik och mångfald, för Fojo och för studenterna på Journalistprogrammet.
Speciellt för frilansjournalister är ju att vi inte direkt får betalt för att göra mycket research – hur ska vi göra för att nå grupper långt från vår vardag?
– Att skylla på tidsbrist tycker jag är lite av en bortförklaring. Jämfört med nyhetsjournalister har ju faktiskt frilansjournalister ofta längre framförhållning. Då hinner man lägga ut sin fråga i god tid, kan höra med Expertsvar eller Rättviseförmedlingen (kostnadsfri förmedling som hjälper journalister att hitta personer ur underrepresenterade grupper att intervjua), och fråga specifikt efter någon som tillhör en etnisk minoritet, säger Yasmine El Rafie.
Hon tror att journalister är en ovanligt homogen och därmed inskränkt yrkesgrupp, eftersom alldeles för få med utländsk bakgrund blir journalister.
– Innan jag läste journalistik, läste jag till civilingenjör – och på den utbildningen var det en förhållandevis hög andel studenter med utländsk bakgrund. Däremot när jag läste journalistik, fanns nästan inga med utländsk bakgrund. Jag tror att invandrare med höga betyg hellre blir läkare eller ingenjörer, säger Yasmine El Rafie, och menar att en stor fara med journalister att de tänker sig att de är fördomsfria och därför inte alltid ser de fördomar som vi alla har.
Att snedrekryteringen till journalistutbildningarna beror på att invandrare inte kan språket håller inte som argument, särskilt inte för icke-skrivande journalister, menar hon. Dessutom, som landet ser ut i dag finns massor av svenskar som har utländsk bakgrund men fötts och vuxit upp med svenska som förstaspråk. Det handlar snarare om närhet och öppenhet. Det visar sig inte minst på Södertörns högskola, som ligger nära invandrartäta Flemingsberg och aktivt arbetar för mångfald på sina utbildningar, och som har fler med utländsk bakgrund på sin journalistutbildning.
Samtidigt går ingen redaktion säker för att de har anställt ett ”invandraralibi” – en med utländska rötter behöver inte ha större koll på integration eller etniska minoritetsgrupper. Det handlar snarare om medvetenhet. (Även om personen kan påminna kollegorna om att etniska minoriteter finns i alla samhällsskikt.)
Vad gäller bevakningen av Sverigedemokraterna, tycker hon att det är bedrövligt att få ställt pålästa, kritiska frågor om partiets sakpolitik och världsbeskrivning. I stället landar det i någon slags ”mobbningsjournalistik”.
– Är det finanskris, då får journalister med ekonomisk expertis sköta rapporteringen. Men när SD kommer in i riksdagen, då ska alla vara experter och komma med tvärsäkra påståenden. Varför inte ta fram journalister som kan mångfaldsfrågor? säger Yasmine El Rafie.
Yasmines 5 bästa tips för mer mångfald i journalistiken:
1. Våga fråga efter en intervjuperson med utländsk bakgrund när du söker någon att intervjua!
2. Prova att ringa institutioner och företag som ligger eller verkar i invandrartäta områden, sök också gärna efter olika typer av kyrkor eller religiösa organisationer – de har ofta stort kontaktnät.
3. Jobba långsiktigt! Tänk som en ekorre, samla på dig bra personer även om du inte behöver till nästa reportage – kanske nästnästa?
4. Bygg ut ditt nätverk – gå inte bara på fester med journalister, våga prata med folk som inte befinner sig där du själv är.
5. Ska du göra en enkät, åk till platser där representanter för hela samhället finns samlad, som bibliotek, biografer och tågstationer, till exempel.
Ana Udovic
