Att stjäla idéer är inte olagligt, men det är en känslig fråga i journalistbranschen.
Nästan alla frilansjournalister har någon gång känt att de blivit av med en god idé. Kanske har man skickat in ett artikelförslag till en redaktion som vänligt men bestämt tackat nej, för att en tid senare se ”sin” artikel publicerad av samma redaktion.
Catarina Gisby är frilansjournalisten som inte nöjde sig med en ursäkt när hon kände sig överkörd och förbisedd av tidningen Journalisten. I början av april 2010 försökte hon sälja in ett reportage om en färsk dansk undersökning om den psykiska miljön i nyhetsbranschen. Hon har goda kontakter med danska kollegor och ville göra en intressant koppling till svenska journalisters hälsa och inställning till arbetet.
Efter ett samtal med Journalistens Qia Rindevall som uttryckte intresse för idén, mailade hon ett utförligt synopsis. Qia Rindevall tackade slutligen nej med förevändningen att de inte hade utrymme för idén i just det numret. Tio dagar senare läser Catarina Gisby om den danska undersökningen på journalisten.se. Ytterligare någon vecka senare dimper papperstidningen Journalisten ned på hallmattan och där får hon både i Helena Gierttas ledare läsa om den danska undersökningen och dessutom finns en längre artikel om densamma längre fram i tidningen.
– Givetvis tycker jag att det var märkligt att de skrev om den här undersökningen, trots att de nobbat min idé. Jag skickade direkt i väg ett mail till Qia Rindevall för att få en förklaring.
Qia Rindevall minns väl det inträffade och beklagar att det blev som det blev.
– Vi på Journalisten är verkligen måna om att inte på något sätt stjäla idéer från frilansjournalister, och i det här fallet handlade det om att vår webredaktör Håkan Lindqvist publicerade ett referat av en artikel i den danska motsvarigheten till Journalisten på vår sajt utan min direkta vetskap. Han arbetar självständigt och hittade alltså en artikel om den danska undersökningen på nätet och valde att skriva om den. Strax före tryck av papperstidningen fick vi en lucka på grund av en utebliven annons och då föreslog en av våra reportrar att vi skulle utveckla Håkans Lindqvists webartikel om den danska undersökningen och på den vägen är det, berättar Qia Rindevall.
Catarina Gisby är inte riktigt nöjd med den förklaringen. Hon tycker att Journalisten borde värna extra om frilansjournalister och se över sina rutiner. Hon finner det lite märkligt att tidningen inte har koll på vad som publiceras på nätet, och att hon kunde ha fått ett förslag till kompensation. Hon ifrågasätter varför Qia Rindevall bad henne att formulera ett synopsis om hon redan visste att det inte fanns plats för idén.
– Jag skulle inte vilja kalla det stöld, men jag tycker ändå att man kan kräva mer av just tidningen Journalisten, säger Catarina Gisby som utöver att kontakta Qia Rindevall på Journalisten också valde att kontakta Åsa Ohlsson, ordförande för Frilans Riks.
– Jag vet inte heller om man kan kalla det idéstöld, men jag tycker att Journalistens nyhetsvärdering är märklig. Den här undersökningen var verkligen av stort intresse för oss journalister och dessutom tycker jag att det är konstigt att Journalisten inte har bättre inbördes kommunikation, säger Åsa Ohlsson.
Åsa Ohlsson råder alla som känner sig bestulna på sina idéer att kontakta eventuella tjuvar för att få en rimlig förklaring och förhandla om tänkbar kompensation. Det är det minsta man kan begära.
– Min erfarenhet är att det här problemet är mindre än vad man skulle kunna vänta sig. Att stjäla idéer är inte olagligt, men anses omoraliskt i branschen, säger Åsa Ohlsson.
Sanna Lundell
