Karin Lindgren Strömbäck
Karin Lindgren Strömbäck, 52 år. Född i Stockholm, uppväxt i Gävle. Bor numera i Årstadal i södra Stockholm med maken Jan-Ewert och två barn, samt två katter varav en är svanslös. Har dessutom tre bonusbarn som är utflugna ur boet.
Jobbar för: Jag sa upp mig 2007 från LO-tidningen där jag jobbat i åtta år. Det är det bästa jag gjort, jag var färdig och ville göra annat. Nu har jag långtidsvikariat på 75 procent på Seko-tidningen och frilansar en dag i veckan, skriver då för bland annat Socialpolitik och Tiden. Jag har ett socialt engagemang och det känns viktigt att få skriva om till exempel äldrefrågor ibland.
Bäst med frilanslivet: Att inte behöva sitta 8–5 utan styra sin egen tid.
Sämst med frilanslivet: Det är ju den osäkra inkomsten, men det problemet har jag fått bort genom att vara anställd en viss del av tiden.
Värsta och bästa arbetsgivare: Den värsta är nog Veteranen. De har varit svåra att ha att göra med och jag uppfattar det som att de har stulit en av mina idéer. Den bästa är Mål & medel, Livsmedelsarbetarförbundets tidning. De betalar sjysst och de går att ha en bra dialog med. Socialpolitik är också bra.
Om framtiden för det här yrket: Jag tror det finns en bra framtid för den som nischar in sig och som har lite lättsammare idéer. Men att det blir svårare för den som vill sälja in tyngre ämnen och samhällsfrågor. Det som efterfrågas är tidlösa idéer och lättsammare material. Är man en bra idéspruta tror jag det kan fungera riktigt bra.
Magnus Hagström
