Arkiv: maj 2010

Det finns platser kvar på facklig grundkurs i höst. Men frilansare är inte välkomna. Det motiveras med att de båda grupperna behöver så olik information att det inte lämpar sig att gå på samma kurs.

För anställda handlar det bland annat om anställningsskydd och medbestämmandelagen och hur förhandlingar ska genomföras. För frilansare bland annat om upphovsrätt, avtal och rätta arvoden.

Senast det fanns en facklig grundkurs för frilansare var 2007. Det motiverar Svenska journalistförbundet med kostnader. De menar att det blir dyrt att arrangera kurser för en sådan liten grupp varje år.

Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson kan förstå det men tycker att det är en tråkig inställning som eldar på motsättningar mellan frilansare och anställda i förbundet.

– Gör en årlig billig kurs för oss i stället. Vi behöver inte ha tre rätters lunch och middag på Djurö utan nöjer oss med en dag i en kurslokal. Måltider kan vi äta i närheten där vi är. Det viktigaste är att vi fångar upp det intresse som finns för fackligt arbete.

Ombudsman Pär Trehörning har tagit del av diskussionen och känner igen problematiken.

– Men det är verkligen så att frilansare inte har någon nytta av just denna kurs. Den handlar uteslutande om att förhandla för anställda gentemot deras arbetsgivare. Däremot är jag noga med att tala om frilansmedarbetare på kursen och hur man ska förhålla sig till deras frilansmaterial.

Föreningen Media får inte längre annonsera i Frilansjournalistens nyhetsbrev, efter att det nuvarande annonskontraktet går ut. Det beslutet tog ­Frilans Riks styrelse i februari i år sedan det blivit klart att föreningen köpt bannerplats för ett halvår i nyhetsbrevet.

– Det är tydligen våra konkurrenters bästa marknadsföringskanal. De ringer dessutom upp alla ur frilanskatalogen och erbjuder dem medlemskap, säger Frilans riks ordförande Åsa Ohlsson.

Hon menar att Frilans Riks mål inte nödvändigtvis är att alla frilansar ska vara med i Journalistförbundet. Målet är att frilansar ska ha bra villkor. Men till det behövs pengar och för att få pengar så behövs medlemmar.

Åsa Ohlsson vill dock poängtera att det inte råder osämja mellan Föreningen Media och Frilans Riks.

– Tvärtom. Vi är öppna för samarbeten i framtiden.

Isabella Iverus

Det uppskattade projektet att presentera journalisternas egna böcker på Bokmässan har vi tidigare berättat om i FrilansJournalisten. Nu går sista påminnelsen för att delta i år. Den som vet att de skrivit en bok och vill presentera den på mässan i september i Göteborg är välkommen att kontakta SJF:s webbredaktör Petra Jankov Picha – alla är välkomna att anmäla sig, men förbundet har rätten att välja ut vilka som kommer med.

Kim Hall var med på Bokmässan förra året med sin bok ”Skandigration” (Bale Publishing). Hon tycker att det är en jättebra satsning som ger journalister både perspektiv och möjligheter och kanske hjälper drömmar att gå i uppfyllelse.

– För min del har det också inneburit att jag blir inbjuden att föreläsa och hålla föredrag om min bok. Det känns bra eftersom det är svårt att tjäna pengar på böcker.

”Skandigration” är Kim Halls första helt egna bok och hon har arbetat tillsammans med två affärskonsulter. Den handlar om de kulturella mönster som präglar svenskar, danskar och norrmän och som ofta kan leda till onödiga missförstånd och problem.

– Nu ska jag berätta om den på det Nordiska frilanseminariet i Stockholm senare i höst.

Det är dock de journalistiska arbetsmetoderna som står i centrum. Därför gäller det att fokusera på det och inte för mycket på innehållet.

Isabella Iverus

Angående artikeln om offentlig upphandling i förra utgåvan av Frilansjournalistens nyhetsbrev:

Vi har fått kritik för denna artikel, både i form av ett genmäle från Sida (Swedish International Development Cooperation Agency) som anser att vi har vidarebefordrat felaktiga uppgifter, och från skribenter i frilansarnas digitala diskussionsforum Snackbar.

Joachim Beijmo, Acting Director of Communications på Sida, skriver så här:

• Jag skulle vilja be om en omedelbar korrigering I er artikel på nätet eftersom det förekommer en rad faktafel
• Anette Widholm Bolme är inte presschef på Sida, utan pressekreterare
• Anette Widholm Bolme har ingenting med upphandlingen av OmVärlden att göra och har ingen chefsposition på Sida
• Petter Bolme ingår inte i anbudet för OmVärlden
• Jäv är inte ett argument i den överklagan som nu är under behandling
• Ni har utan normal källkritik fört vidare rykten och sammanträffanden som är utan betydelse för upphandlingen. Det är inte förenligt med god journalistisk sed.

Och diskussionen i Snackbar gick bland annat så här:

…verkar vara ett inbyggt fel i redaktionen för Frilansjournalisten. Det är liksom givet att kärnan, hjärtat, poängen, vitsen med att skriva artikel ska missa. Varje gång!

och

…tycker detta är helt fel sätt att kritisera på. Gärna kritik, men konstruktiv och utvecklande sådan.

och

…jag tycker tvärt emot den här gången. Upphandlingsartikeln känns rak och journalistisk.

och

Sedan har vi ett dilemma i att de som gör vårt eget medlemsblad inte har mycket betalt, och att vi kanske därför får nöja oss med snabbjobb

och

Fråga: Vad kännetecknar sämre journalistik? Svar: Att journalisten har en enda, första – för att inte säga självklar – frågeställning som texten besvarar. Fråga: Vad kännetecknar bättre journalistik? Svar: Att journalisten hoppar över den första frågan, struntar i den och går direkt på den andra eller tredje frågan. Frilansjournalistens artikel innehåller det uppenbara, det som jag tycker att de flesta frilansare bör förstå av sig själva, men ingenting mer.

Vi bad skribenten för den är artikeln i Frilansjournalisten, Magnus Hagström, att besvara kritiken.

– Kritik som skjuter över målet har jag aldrig brytt mig om. Det är värre med sådan kritik som faktiskt är berättigad, den svider på ett annat sätt, men den är ju också värdefullare i längden. Den här kritiken tillhör det senare facket, jag tycker att vissa av invändningarna mot min text är riktiga.

– När det gäller den första delen, med de felaktiga uppgifterna om Sida, var det slarvigt att vidarebefordra uppgifter som inte stämmer. Jag ville ha en krok till en aktuell debatt och valde att sammanfatta något av hur diskussionen förts i tidningen Resumé. Ingressen var mest ett försök att placera huvudämnet i tiden, på ett sätt som egentligen var helt onödigt eftersom artikeln behandlade frågan om offentlig upphandling ur ett annat perspektiv. Nu påstod jag egentligen inte så mycket mer i texten än att upphandlingen av SIDA:s publikation Omvärlden orsakat rabalder i journalistvärlden. Direkt sakfel är det att skriva att en pressekreterare är presschef, i övrigt är ingressen en referens till en pågående debatt. Jag håller med om att jag borde ha valt ett annat angreppssätt på ämnet.

– Den andra delen av kritiken handlar om att artikeln var ett dåligt jobb rent journalistiskt. Idén till knäcket kom från en av skribenterna på Snackbar. Jag nappade, men insåg att jag inte skulle kunna genomföra det så ambitiöst som förslagsställaren hade hoppats. Därför fick artikeln en lite annan inriktning, och jag kan hålla med om att det blev tunt. En av kommentarerna på Snackbar fångar problemet – Frilansjournalistens redaktion har inte de ekonomiska resurserna att göra riktigt bra jobb i genrer där det krävs omfattande research. Den som skriver varje utgåvas huvudartikel är också redaktör under den perioden. Det vi har kunnat betala den arbetsinsatsen motsvarar ungefär en halv dags arbete enligt frilansrekommendationen. Och rimligen kan vi inte göra jobb där tidsåtgången skiljer sig alltför mycket från vad en fackligt medveten person bör fakturera.

Redaktionen

Hur är de fackligt anslutna frilansarna fördelade över landet, ville Frilans Riks veta och vände sig till medlemsregistret som plockade fram data. Allra flest hade Mälardalen med 1052 frilansare och på andra plats kom Frilansklubben Västra med 296 medlemmar, tätt följt av Södra med 256 frilansar.

– Det är flera som forskar om frilansare och har bett mig om information och då tänkte jag att någon annan kanske också är intresserad av dessa siffror, säger Frilans Riks ordförande Åsa Ohlsson.

Hon kan konstatera att bland frilansare är medlemmar under 44 år underrepresenterade. En viktig fråga för facket är alltså att nå och rekrytera yngre och nyutbildade journalister.

Minst frilansare finns i Värmland. Där verkar bara 26 stycken. Så här såg fördelningen ut över landet:

Frilansklubben i Norrbotten: 28 st.
Allmänna klubben i Frilansdistriktet: 46 st.
Frilansklubben i Västerbotten: 22 st.
Frilansklubben i Mellannorrland: 39 st.
Frilansklubben i Dalarna: 41 st.
Frilansklubben i Västra: 296 st.
Frilansklubben i Södra: 256 st.
Frilansklubben i Småland: 39 st.
Frilansklubben i Östergötland: 31 st.
Mälardalens frilansklubb: 1052 st.
Frilansklubben i Värmland: 26 st.

Isabella Iverus

I september smäller det. Då går det nordiska frislansseminariet av stapeln. Men redan nu lanseras hemsidan nordicfreelance.com.

– Tanken är att kommunicera att det här redan är på gång och så ska det vara enkelt att anmäla sig. Det går att göra redan nu direkt via hemsidan, säger Henrik Sannesson, ledamot i Frilans Riks styrelse och den som ansvarar för seminariet i Sverige.

Nytt för i år är att man välja hur mycket man vill delta, en eller två dagar eller bara på vissa föreläsningar. Det finns biljett inklusive hotell och utan. Detta för att göra medverkan så flexibel och attraktiv som möjligt och få många besökare.

På hemsidan finns också en blogg som redan är aktiv. Den kommer att fungera som ett diskussionsforum under seminariet.

– Nu bloggar vi om nordiska nyheter, föreläsare och workshopledare, vilka de är och vad de ska föreläsa om.

Frilans Riks betonade på sitt senaste styrelsemöte att det är viktigt att de som informerar om facket på utbildningar och skolor har färsk kunskap om frilansvillkor. Önskvärt är att de som åker ut och möter till exempel studenter också tar med sig frilansfackliga på informationsträffarna.

Många färska frilansare hoppar även in som vikarier och om man separerar F-skatt och A-skatt så räcker summan ibland inte till ett medlemskap och man missar potentiella nyrekryteringar. Men om man räknar ihop de båda posterna kan det vara tillräckligt. Då kan facket nå fram till flera.

Styrelsen beslutade också att Åsa Ohlsson, Camilla Andersson och Nicole Kling får i uppdrag att titta på hur medlemskriteriet kan förändras, för att få in fler medlemmar i SJF. Gruppen ska även kontakta Anita Vahlberg angående utredningen om det framtida medlemskapet.