Lagen om offentlig upphandling är svår att använda på ”mjuka” tjänster som journalistik. Ändå är offentliga myndigheter tvingade att använda sig av den.
Upphandlingen av SIDA:s publikation Omvärlden orsakade rabalder i journalistvärlden. Arenagruppen tillsammans med Global Reporting fick uppdraget, A4-gruppen överklagade och det talades om jäv i samband med upphandlingen eftersom SIDA:s pressekreterare Anette Widholm Bolme är gift med Petter Bolme på Global Reporting.
Upphandlingar är något som angår alltfler frilansjournalister. Många jobb, särskilt där köparen är en statlig myndighet, läggs ut och enskilda journalister, grupper eller byråer konkurrerar om uppdraget.
En frilansjournalist som har lång erfarenhet av upphandlingar är Anne Laquist. Hon jobbar i nätverket Mosebacke Media som har miljö- och teknikprofil och har deltagit i många anbudsförfaranden. Hon menar att två världar krockar när myndigheterna ska formulera sina kravspecifikationer.
– Regelverket som myndigheterna har att följa, lagen om offentlig upphandling, är skrivet för varuprodukter. Som journalist sysslar man med en slags mjukvara och det går inte att göra en absolut värdering av våra tjänster på det sättet. Det kreativa finns inte med i mallen – systemet passar för att köpa in plasthandskar till sjukhus men inte för journalistik. Det märks att upphandlarna inte kan branschen.
Vid de upphandlingar som görs viktas olika punkter. Och, hör och häpna, prisbilden är en av de viktigaste.
– Vår grupp har analyserat de utvärderingar som gjorts där vi deltagit i upphandlingen. Det är uppenbart att priset fäller utslaget. Jag har ett exempel från en landstingsupphandling där det bud som låg på sjätte plats i kriteriet ”kvalitet” fick uppdraget.
Alla som ger in i ett anbudsförfarande måste själva bedöma om det pris det erbjuder ger en rimlig inkomst. Men det är naturligtvis frestande att lägga sig på en låg nivå som ökar chansen att få uppdraget. Anne Laquist erfarenhet är att man får ge ett paketpris som inte når upp till frilansrekommendationen och som varken räcker till när man ska ge sig själv lön eller betala en utomstående frilansare för ett jobb. Att ta fram underlaget för upphandlingen tar dessutom rätt mycket tid.
– Nu har vårt nätverk fått rätt mycket rutin, men jag uppskattar det till ett par veckors arbete. Arbetsprover, referenser, arbetsbeskrivningar, papper från skattemyndigheten – allt ska sammanställas och märkas upp. Det viktigaste är att vara en riktig kamrerstyp. En liten formell miss kan göra att du plockas bort.
Hur tycker du att det borde fungera i stället?
– Systemet är dyrt för myndigheterna som ofta måste hyra in konsulter för att upphandlingarna ska gå rätt till. Det är slöseri med skattebetalarnas pengar – det vore bättre om de helt enkelt kunde begära ett antal offerter och välja en av dem.
”Svårt med upphandling inom mjukare områden”
PO Andersson
PO Andersson har konsulterat vid offentliga upphandlingar sedan 1987 via det egna företaget Public Procurement Service, och anlitas ofta som föredragshållare. Hans erfarenheter är att upphandlingar av ”intellektuella” tjänster borde göras mycket bättre än de görs i dag.
Tycker du att lagen om offentlig upphandling fungerar bra när det gäller ”mjukvaror” som journalistik?
– Det är ett jättestort problem, inte bara inom journalistik. Man kan kräva en formell utbildning – men det är inte säkert att den bästa journalisten är den bäst utbildade. Offentliga upphandlingar när det gäller de mjukare områdena ifrågasätts väldigt ofta, det blir alltid diskussioner om varför den ena är bättre än de andra.
Gör systemet med offentlig upphandling att en och samma person eller grupp får alla jobben?
– Du menar att man skapar kungliga hovleverantörer som inte går att byta? Så är det ofta. Är en upphandlare nöjd med sin leverantör formas kriterierna ofta på ett sådant sätt att det passar just den man vill ha.
Borde vissa av de tjänster som skulle kunna betecknas som ”mjukvaror” undantas från lagen om offentlig upphandling?
– Det tror jag aldrig vi kommer att få se. Det här är ändå en möjlighet för en ny person att komma in på en marknad. Däremot bör man försöka höja kvalitén på upphandlingarna. Det finns inget som hindrar att man under processen går in och ifrågasätter varför just de här specifika kraven ställs.
Magnus Hagström
