Efter fyra år tackar Henrik Sannesson för sig som ordförande för Frilans Riks. Åsa Ohlsson tar nu ensam över. Foto: Magnus Hagström
Henrik Sannesson har suttit som ordförande i Frilans Riks i fyra år – tre år i delat ledarskap och solo under ett av verksamhetsåren. I samband med årsmötet i mars lämnade Henrik över till Åsa Ohlsson att ensam hålla i ordförandeklubban.
Vi passade på att ställa några frågor om Henriks erfarenheter av det fackliga arbetet, som han inte släpper helt. Henrik är kvar som styrelseledamot och kommer att jobba med Nordiska Frilansseminariet som hålls i Stockholm 3–5 september.
Hur tycker du Frilans Riks status är inom Journalistförbundet?
– Frilans Riks är ju en minoritet när det gäller antal medlemmar, vi är ungefär tio procent av det totala medlemsantalet i Journalistförbundet. För att vara en minoritet tycker jag att vi hörs ganska mycket, men jag tror inte att det gett resultat på så sätt att resten av förbundet jobbar mer för oss. Journalistförbundet är väldigt mycket ett förbund för anställda, det märks när det är avtalsrörelse till exempel. Det arbetet prioriteras upp och allt annat kommer på femte plats.
På olika sätt framgår det att många av de organiserade frilansarna inte tycker att Journalistförbundet hanterar frilansfrågorna så bra. Vilka problem har du konstaterat?
– Jag tycker att vi i Frilans Riks varit självkritiska, vi har fått kritik och det har funnits en anledning till det. Vi har vunnit på att ta till oss kritiken. Den attityden tror jag även andra delar av Journalistförbundet skulle ha. Folks ilska är en form av engagemang som man bör ta vara på.
Finns det frågor där frilansare och fast anställda har olika intressen?
– Det är en fråga om synsätt. Jag träffar ibland anställda fackklubbsrepresentanter som verkar tycka att vi har motstridiga intressen, de tror att en höjd frilansbudget skulle ge sämre resurser åt de anställda på en redaktion. Men många förstår också att om frilansarnas artiklar blir jättebilliga kommer utgivarna inte vilja ha stora redaktioner.
Medlemmar som är inköpande redaktörer ser ibland frilansarna som en helt annan typ av journalister, som ett annat lag. Redaktörerna är viktiga i det fackliga arbetet, det är de som har störst chans att påverka hur man köper in frilansmaterial.
Det känns som att branschen går mot mer frilansande – hur ska Journalistförbundet tackla den situationen i framtiden?
– Det är en jättestor och svår fråga. Jag tror också att det blir ännu fler frilansare i framtiden. Och många gör sådant som är på gränsen till journalistik, av typen företagstidningar eller reklam. När gränserna blir mer otydliga kanske man måste ändra medlemskapskriterierna.
Ja, det känns som att Journalistförbundet har outnyttjad medlemspotential i att många frilansare är oorganiserade. Ska man förändra Journalistförbundets tillgänglighet?
– Man måste börja välkomna nya medlemmar i stället för att granska dem med lupp. Frilansarna i förbundet skulle kunna vara dubbelt så många om alla frilansjournalister var medlemmar. Men vi i Frilans Riks måste också bli bättre på att kommunicera vad som görs – om det politiska arbetet med att förbättra frilansarnas villkor och de förmåner man har som medlem. Det finns massor av bra grejer. En vanlig kontorsförsäkring med reseskydd kostar så mycket att man med Servicebolagets billiga försäkring för frilansmedlemmar tjänar in årsavgiften, dessutom har vi Arvodesguiden och många andra bra förmåner.
De flesta frilansare är intresserade av villkoren på arbetsmarknaden. Om inte annat borde de vara med för att stödja det arbete som görs för att förbättra villkoren.
Du nämner Servicebolaget. Vid årsmötet fanns det röster som ifrågasatte Servicebolagets kostnader och det jobb som utförs där.
– Det finns bra tjänster och bra saker i Servicebolaget. Samtidigt är det svårt att genomlysa ekonomin, varför hyreskostnaden är så hög och så vidare. Vi har försökt i flera år men inte lyckats. En anledning är att det är Journalistförbundet som äger Servicebolaget fast uppgiften är att serva frilansarna i rollen som företagare. Som frilansfacklig vill man att makten över bolaget ska vara i frilansarnas händer. Sedan kongressen 2008 har vi i alla fall två styrelserepresentanter från Frilans Riks, tidigare var det bara en.
En konkret sak som nämndes under årsmötet var att man inte tycker att frilansklubbarna tas tillvara när SJF ska informera om frilansjournalistik. Har medlemmarna rätt i det påståendet?
– I nuläget är det så. Det är omöjligt för förbundet centralt att åka ut och informera på varenda journalist- och medieutbildning, det vore logiskt att använda förtroendevalda frilansar. Hittills har förbundet centralt sagt nej till det. Dagen efter årsmötet var det en klubbkontaktträff med dem som ansvarar för rekrytering och alla var ense om att vi måste bli bättre på att jobba ihop.
Magnus Hagström
