Martina Ladendorf, lektor vid Luleå Tekniska Universitet, har forskat om hur frilansjournalister ser på sitt arbete. Foto: Mauritz Magnusson
Är det är okej att ibland jobba med PR och information, om det ger mer mat på bordet? Möt forskaren som granskat frilansarnas etik.
Hur ser det egentligen ut med etiken för frilansjournalister? Den frågan ställer sig forskaren Martina Ladendorf, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap på institutionen för medier och musik vid Luleå Tekniska Universitet.
Hon arbetar just nu med att djupintervjua frilansjournalister i Norrbotten. I en nyligen publicerad rapport, baserad på tio sådana djupintervjuer, berättar hon att majoriteten av frilansarna även gör informationsjobb.
– Informationsjobb kan många gånger vara det enda sättet för frilansare att tjäna pengar på – lokaltidningarna betalar så dåligt, säger Martina Ladendorf.
Men när hon frågade om de även producerade PR, värjde sig de journalisterna – de gjorde tydlig skillnad på vad som är information och PR.
– De menade att när man arbetar med information, är det ändå mer sakligt, till skillnad mot reklam, där det som sägs inte alltid är sant.
Typiska informationsjobb kunde vara att skriva i företagstidningar, vara informationschef på ett företag, göra projekt för myndigheter, eller, undantagsvis, att skriva rena reklamtexter.
”Företag eller myndigheter som beställer informations-material är mer vana att betala för utfört arbete.”
Alla de frilansjournalister hon pratat med hade gjort etiska överväganden, funderat över sin opartiskhet, innan de tog ett jobb.
– Några säger att ibland får överlevnad gå före moral. Men vissa tänker mycket på vad som är moraliskt riktigt, medan andra menar att deras viktigaste etik just nu är att försörja sig själva och inte ligga samhället till last. Dessutom är de stolta över att ha skapat ett nytt arbetstillfälle, och framhäver den kompetensutveckling det innebär att driva eget företag, säger Martina Ladendorf.
En av de intervjuade trodde inte att han skulle få fler journalistjobb om han gjorde reklam eller information, och ägnade sig därför endast åt journalistik. (Symptomatiskt nog var intervjupersonen den enda som inte försörjde sig på sina frilansuppdrag.) Andra menade att informationsblad ibland kunde vara bättre produkter rent journalistiskt, innehålla mer information för läsarna än vad lokaltidningarna kunde erbjuda.
– De tyckte att tidningarna var för dåliga. Medierna är ju hårt marknadsanpassade i dag, och det har skett stora neddragningar på personalen, vilket märks i kvaliteten. Och de frilansjournalister som får uppdrag ska jobba billigt och sälja sina rättigheter. De företag eller myndigheter som beställer informationsmaterial är mer vana att betala för utfört arbete, säger Martina Ladendorf.
Intressant att notera var att flera av dem som valt att bli frilansjournalister hade hoppat av sina fasta redaktionsjobb för att de var kritiska till ledningen av tidningen, som enligt dem gjorde förändringar som urholkade den journalistiska kvaliteten.
Ana Udovic
