Annika Grundberg
Annika Grundberg, 42, bor med maken Peter och sönerna Lukas, 12, och Emil, 5 i St Albans strax norr om London, där de ska vara tillfälligt i några år, på grund av Peters arbete. Annars bor de på Tjörn.
Vilka jobbar du för? Främst för tidningen Ridsport, jag är en av tre webbredaktörer, vilket är mitt fasta uppdrag. Sedan skriver jag också för andra hästtidningar. Jag är hästintresserad, då är det ganska trevligt att leva på sitt intresse.
Tar du semester eller är du semestervikarie? På somrarna brukar jag vikariera eller frilansa. Jag kallar det jobbsemester, när jag tar ett vikariat för Ridsport i Trosa, för jag är ledig från familjen. Men på barnens höstlov sist var jag ledig med dem. Och över jullovet åker vi till Teneriffa, en vecka. Fyra veckor sammanhängande ledigt har jag aldrig haft i mitt liv. Jag är så rastlös, jag vet inte vad jag skulle göra med all tid. Sedan bor jag ju vanligtvis i semesterparadiset Tjörn, så jag är gärna hemma på somrarna.
Dröm eller nödlösning att frilansa? För mig är det en dröm, fast å andra sidan finns ju inga jobb, särskilt om man har familj och inte kan flytta på sig. Många i min klass på journalisthögskolan har fast jobb, men flera av dem har också fått flytta.
Värsta och bästa uppdragsgivare: Det bästa var när Ridsport för några år sedan bjöd in till medarbetarträff, alla som frilansar för tidningen fick komma och övernatta i Trosa. På ett plan är vi ju konkurrenter – men den här träffen var bara bra, det gav mer jobb åt alla. Jag kan ge bort idéer som jag inte hinner göra, för jag vet att jag får igen det.
De värsta uppdragsgivarna är de som inte svarar, det tycker jag är dåligt. Och jag minns när jag gjorde en artikel för en liten lokaltidning – jag fick inte betalt, och de svarade inte på mina mejl – allt var jättekrångligt. Dit skickade jag inga fler idéer.
Sämst med att frilansa: Att man är så ensam, jag har ingen att äta lunch med, särskilt sedan jag flyttade till England. Hemma försöker jag luncha med frilanskollegor emellanåt.
Bäst med att frilansa: Att inte ha någon chef! Jag kan göra som jag vill. Sedan är det ju häftigt att du som journalist kan åka till ställen och se saker som du själv tycker är jättekul, plus att du får betalt för det. I somras såg jag ett världsrekord i dressyr sättas här, under EM. Det var stort.
Ana Udovic
